Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Acceptans för det som ses annorlunda är viktigt

Jag har en väninna som bor i en liten håla någonstans i Sverige. Det är inte så egendomligt i sig om det inte vore så att hon är lesbisk och har valt att låta det synas att hon är lesbisk och stolt. Det syns till exempel på hennes tatueringar. Två stolta symboler för kvinnan, ihop flätade, syns tatuerade vid hennes ena öra.

Livet hade varit enklare för henne om hon inte tatuerat sig. Men hon väljer inte den enkla vägen. Det händer att hon får problem på grund av det. Arbetsgivare och vänner som anser att hon syns för mycket. Hon får gärna vara lesbisk, meddelar de, bara hon inte visar det så mycket utåt. Om hon kammar till sig lite, slutar klänga vid sin flickvän som hon gör ute på gatorna, slutar vara ”extremfeminist”, och döljer symbolerna kan hon få de jobb hon söker.

Ibland får hon höra av män att hon behöver ett ordentligt knull så hon blir hetero igen.

Det där: ”de får gärna vara homo bara de inte tvingar det på oss andra”, är något man ofta hör som ett argument bland homofoberna. Bara de stannar inne i sitt hus och beter sig ”normalt” som oss andra kan de tolereras.

Varför nämner jag henne just nu?

Jo för att en av hennes väninnor nyligen åkte buss in till en skånsk stad.

Det låter kanske odramatiskt men på bussen satt det  några hormonstinna män. De såg hennes hijab (ja hon är muslim, och heterosexuell) och de sa till henne att hon borde ta av hijaben eller bara ha den på hemma, när ingen kan se den.

Be till din Allah om du vill men gör det hemma

Sen sa de

När vi ser din gubbe ska vi spöa honom, han förtrycker dig. Jag kan knulla dig så du lämnar islam och kan visa hur en RIKTIG man är

Hon som heterosexuell muslim och min väninna, den homosexuella kvinnan, har liknande erfarenheter. Det är väl därför de dragits till varandra och blivit så goda vänner med åren. Båda får veta att det de har på huvudet definierar dem och gör dem ”extrema”: De är för mycket. Vilket i vissa människors värld betyder att de är extremister, sexgalningar, sexhatare, farliga… och de är offer. Offer för feminism, homosexualitet eller religion eller män eller kvinnor.

”Jag vill inte vara normal”, så sa min väninna till mig sist vi skrev till varandra. Har hon rätt till att vara ”onormal”?

Hur väl skyddar vi deras rätt att inte vara ”mainstream”?

Jag har tänkt på dem ganska ofta när jag ser svepande omdömen om den hijab en del muslimska kvinnor bär. Muslimer med hijab anses vara offer, förtryckta fundamentalister, potentiella terrorister, etcetera.

Eftersom IS och Iran och en hop skäggiga manschauvinister anser att det bör vara tvång att bära hijab, tar sig en del svenskar friheten att fördöma alla hijabbärare som offer för galna manliga förtryckare. Min väninnas väninna får höra att hon bör klä sig mer som en kvinna, och släppa sitt hår fritt, och bli mer ”fri”.

Det är bara det att hon bär sin hijab för att hon anser att hon är mer sexig i den.

Min väninna med den lesbiska tatueringen har sen länge gett sin muslimska väninna ett passande namn. ”Min braveheart”.
…”but they’ll never take our freedom”!

  • marlies

    Innan jag hann ner i artikeln tänkte jag. – Det måste vara Skåne.
    De har godkänts som en egen delstat med egna politiska regler.
    Där råder SD. bråket om Öresundsbron ett exempel. Helkonstigt då Skåne ligger sydligt. Smygehuk, en plats för dem kanske. Även danskar har fobier. De bevakar andras inträde. Vad folk har för klädfobier i nutid då folk går halvnakna i all möjlig utstyrsel, frisyrer och tatueringar i övrigt utan ifrågasättande är en helgalenskap.
    Vad folk har för sexpartner angår INGEN. Vi är fria att vara exakt som vi är skapade. En del tror de skapat sig själva i modern upplyst tid.
    Därför har de varandra exakt anpassat till dem. Andra, erkänner sitt ursprung som alltid funnits avbildat naket sedan före antiken.
    Vi lever i en tid med öppna gränser med mångfald för tolerans globalt.

  • marlies

    Vi har alla kroppar och kläder, så vad är det för märkvärdigt med detta ? Hög tid att använda huvudet för vissa i Skåne. Vi skulle kanske gå runt helnakna en period eftersom det ännu 2016 är ofattbart intressant. Hade vi ingen känsla skulle kroppen vara onödig, i precis ALLT skapande. Idag har vi ett globalt mode. Minsta barn härmar sina kamrater i klädsel, och tycker de är fina.

  • marlies

    Sd är en viktig motvikt i våran invandring. De sätter tuffa krav i omhändertagandet, samt har uppmärksamhet i sitt eget synsätt. Detta belyser problematik som övriga kanske inte uppfattar lika. De markerar främlingsfientlighet som fortfarande finns i samhället, samt en tid framöver i en stor omvärdering för alla.

  • marlies

    Jag bara undrar. Vilka vill ha något umgänge alls med folk fulla med avund, svartsjuka och fobier för urgamla könsmönster och klädstilar i ständig förnyelse. Kön har ju liksom ingen personlighet, inte kläder heller. Det är individen som är intressant som vågar stå för sitt egna.
    Antagligen är just detta en rak höger på den som vågar. Många är låsta i sina uttryck i att visa sig helt som de är. Vi har olika stora register för känslighet och acceptans. Ett inlärt mönster från start.
    Som eget skydd och försvar i det allmänna, men en del även privat.
    De bär en falsk mask i sin självbild, som de tror överensstämmer med det förväntade.

  • marlies

    Jag vet föräldrar som skrämt barn med att det var farligt i simhallen, för bögar och konstiga män, även farligt att gå på stan. På senare tid farligt att gå till skolan så barnen blir tokiga och tror sig vara förföljda av en helt vanlig intresserad kille. Man ska aldrig projektera egna fobier på sina barn, inte andra heller. Det finns utbildade för sådant att samtala med. Så många ungar som rör sig dagligen är risker minimala. Normal uppmärksamhet räcker.

  • marlies

    Vi har enkönat, tvåkönat och samkönat i naturen och i andra arter.
    Som exempel granen, med hankottar och honkottar röda högst upp.
    De vänder sig nedåt för befruktning. Man säger att kottebarn klättrar, de har små vingar att ta sig fram med för rotning. Sedan blommor där insekter flyttar pollen till ny befruktning. Sedan hermafroditer som daggmask som ligger bredvid och delar könsceller. Så varför skulle vi vara annorlunda ?

  • marlies

    Jag tänker att människan är mest utsatt, då vi är i en mängd olika miljöer. Idag söker vi därför troligen mer kroppskontakt eller en del isolering. Närhet ligger biologiskt i att vi behöver omvårdnad. Någon som ser förändring samt någon som stöd. Vi söker detta automatiskt, som andra flockdjur apor som kammar varandra, upptäcker sår. Andra har samarbetare, små kryp som vandrar runt och tar bort olämpligt, precis som individer som lever ensamma har andra i samhället som närhetsfaktor och översyn. I nutid ska vi vara glada åt denna inneboende begåvning och ta för oss av vad vi behöver. Vi har fotvård, massage och andra samliv efter våra behov. En del har behov tillgodosett med lite, som att prata med någon i affären. Andra gillar det till max. Att vara i centrum, av annan insikt. Vi eftersträvar att må
    så bra som möjligt. Vad andra anser är deras ensak, inte vår.

  • marlies

    Har man inte gjort någonting alls är man snäll. Fråga din chef ?
    Man ska säga att man är stolt över sig själv, och hoppas på att andra är det också. En dold trevlig motfråga alltid bra. Lite humor i jobbig situation alltid bra.

  • marlies

    Utveckling i tänkandet i sig, är det udda som är nytt. Allt som är likadant dras vi inte till. Det heter slentrian, ett automatiskt användande. Vi är födda nyfikna för överlevnad, att prova allt nytt, härma och undersöka samt utmana allt vi upptäcker. Som en enkel elvisp, brödkniv, möbel, säng populärt, leksaker, bilar och nära relationer. Så vi får nog ta det mesta med ro ett tag framöver.

  • marlies

    Vi har brottsbalken som talar om hur kriminella gör. Vanligt med uppvigling, stämpling och anstiftan i olika områden. Ett ämnesområde är socialpsykiatri som beskriver våra reaktioner i bemötande av inte acceptabelt för enskilda grupper. I normalt liv är det inte straffbart utan en norm i vanlig vardag. Exempel en vanlig familj. Ett förutbestämt mål är fokus.

%d bloggare gillar detta: