Senaste nytt

Vladan Lausevic: Ullenhags liberala vision är fortsatt viktigt

Wikimedia commons

Nyligen utsågs Erik Ullenhag till Sveriges nya ambassadör i Jordanien. Många inom liberala kretsar ser det som något positivt att Ullenhag får en ny möjlighet i sitt fortsatta samhällsviktiga arbete.

Samtidigt finns det flera starka reaktioner från de som inte är glada över beslutet. På sociala medier har flertalet kommentarer varit negativa eftersom Ullenhag förknippas med ”integrationspolitiska misslyckanden” och hanteringen av invandring från Mellanöstern under Alliansregeringens tid.

Ullenhag har sedan valet 2014 varit utsatt för mycket, till en stor del, befogad kritik. Det har bland annat handlat om problematiken med lotsföretagen, insatserna i utanförskapsområdena samt situationen på arbetsmarknaden för personer födda utanför Sverige. Bland den senaste kritiken hos främst konservativa debattörer har det skrivits om problematiken med ”klansamhället”. Vilket även kopplas ihop med att Ullenhag då skulle vara en felaktig person för posten i Amman eftersom han under sin tid som integrationsminister inte agerade emot klanbaserat beteende i Sverige.

Den liberala ideologin utgår ifrån individen och medborgaren med sina rättigheter, friheter och skyldigheter och är därför inte förenligt med klansamhället. Samtidigt handlar liberalism också om ödmjukhet och optimism.

Människor världen runt är olika som individer och formas utifrån olika erfarenheter men bör ha lika möjligheter och samma rättigheter. Ingen väljer sin födelseort och bör därför kunna välja sin hemort. Här är det värt att minans att Ullenhag tog ställning, till skillnad från förre detta partiledaren Lars Lejonborg, att EU-medborgare vid unionens utvidgning 2004 direkt kunde komma till Sverige.

Att ödmjukhet går ihop med liberalismen handlar alltså om tron på individen och dess förändring. Ullenhag har precis som flera andra regeringspolitiker gjort sina misstag men även visat förmågan att ta till sig kritiken och agera på bra sätt. Likadant handlar det om människor, som utifrån den konservativa retoriken närmast presenteras som ett hot mot ”nationalstaten”, ska kunna förändra sig. När Ullenhag menade att 600 000 utrikesfödda går till jobbet var det ett sätt att visa att människor en resurs oavsett identitet.

I en global värld är det viktigt förstå att problem är kosmopolitiserade. Det innebär att det som upplevs som problematiskt inte längre är geografiskt isolerat till ett visst område utan förekommer mer utspritt. Exempelvis som Israel-Palestina konflikten. Därför ligger vikten i att förstå att nationella lösningar ofta är otillräckliga eller även direkt kontraproduktiva.

Det märks inte minst i motståndet hos flertal partier att öppna upp den svenska arbetsmarknaden. Trots att öppningen skulle gynna reduceringen av global fattigdom eftersom den även omfattar Europa när människor från fattigare världsdelar befinner sig här. 

Förekomsten av klanbaserat beteende i Sverige försvinner inte bara för att invandringen reduceras där människor stoppas vid kontrollen bara för att en råkar vara född i ett visst land. Eller om staten blir ”starkare” även genom spridning av negativ moralpanik genom retorik om ”systemkollaps”. I en global värld tar inte idéer hänsyn till nationella gränser samtidigt som människor rör sig mer än tidigare av olika anledningar. Därför är även den politiska kampen för ett öppet, medborgarbaserat och frihetligt samhälle också global utan att ta hänsyn till geografin, inklusive kampen för att klanbaserade stater också ska kunna förändra sig.

Jag är bland de liberaler som haft äran att arbeta med Erik och dela med hans visioner för det moderna Sverige som har utvecklat sig under de senaste tjugo åren.

Den ”gamla” Sverige med folkhem, repmånad eller Nile city finns inte längre. För många innebär förändringarna, i kombination med kriser i Europa och världen, en känsla av otrygghet och behov av myter om det förflutna och krav på en auktoritär men omöjlig ordning likt länder som Ryssland. Utan att reflektera att jakten efter den föreställda gemenskapen och reaktionära tankegångar leder till legitimering och normalisering av rasism, exkludering och annat som skadar Sverige som ett öppet och demokratiskt samhälle.

Att förändra människors attityder, oavsett födelseort, kräver tid och ödmjukhet. Det är just viljan att förändra och vara framtidsorienterad som principiellt skiljer liberaler från 50 nyanser av auktoritärt styre. Därför är det viktigt att Ullenhags grundläggande vision om framtidens Sverige baserat på öppenhet, pluralism och medborgaranda lever kvar och utvecklas vidare.

Vladan Lausevic är ordförande för Liberalernas nätverk EU-liberaler i Stockholms Län och individuell medlem i ALDE.

  • marlies

    Jag tänker att vi snabbt glömmer vår egen identitet mellan generationer. Från gammelmormors tid tills idag. Hur folk levde i bygemenskap, lånade vad de behövde och hjälpte varandra.. Till mer fördelade åkrar och näringsliv till dagens sambo, särboliv, ensamboende. Att vilja ha sina nära intill som trygghet i nytt land och ny kultur är naturligt i övergångar. Ibland hjälps de åt i arbeten, för en långsam anpassning i nya andra krav och regler. Vanligt att tradition då också är extra viktigt som balans i det okända.

  • marlies

    Sedan föds inte folk in som färdiga i poster, utan det är inskolning i ett programmerat tänkande, som ändras efter mera insikt och kunnande. Till bra resultat krävs erfarenhet som ingen får gratis, i ständig förnyelse i redan inlärt.

  • marlies

    Jag tror att folk allmänt behöver tid för reflektion i en allt mer ologisk värld. som inte stämmer med våra allmänna värderingar. Vi vet idag inte hur framtiden kommer att se ut, och planeringen är ett oskrivet blad. Vi har en helt ny utveckling framför oss.

  • marlies

    Sverige har blåst upp sig så stort i utland så vad befolkningen hit då tror och får blir en chock i väntetider inkvarteringar i förläggningar i enorm stor ovetenskap. För att slippa denna frustation håller en del sig helt utanför systemet. En del bildar ligor vissa unga från Marocko.
    De har en helt annan fostran att inte kräva något utan vill försörja sig själva. De bor i tunnelbanor eller uppställda obevakade husvagnar.
    Grabbar som hellre säljer narkotika, men skötsamma själva.
    Dessa borde få arbeten omedelbart för deras framtid leder till en återvändsgata till ingenting med bara uppehälle. Men de hindras av våra stenhårda regler, Därutöver saboterar de andras liv.
    De är så bestämda i sin uppfattning att diskussioner är verkningslösa.

  • marlies

    Detta som svar på att problem är geografiskt och att alla individer inte är formbara.. Samt att ödmjukheten för dessa inte finns och inte heller efterfrågas. De är sina egna arbetsgivare.

%d bloggare gillar detta: