Senaste nytt

Ullenhags utspel kan hjälpa de främlingsfientliga

Erik Ullenhag

Integrationsminister Erik Ullenhag lanserar en kampanjsida på regeringen.se för att slå hål på myterna om invandring som sprids av främlingsfientliga krafter. Missar i budskapet kan göra att affekten blir den motsatta.

Erik Ullenhagregeringen.se/tolerans lägger integrationsminister Erik Ullenhag ut texten om 13 myter om invandring. Myterna finns och används av såväl Sverigedemokraterna som andra, ännu mer blatant främlingsfientliga krafter som om de vore sanningar. Det kretsar kring allt om felaktiga siffror och fakta som konspirationsteorier. Dessa måste bemötas, det är självklart, men Ullenhags utspel har flera problem som i förlängningen kan göra mer skada än nytta.

Till att börja med är det tveksamt om regeringens webbplats ska användas för kampanjer. Liknande tilltag från socialdemokratiska regeringar har kritiserats av den då borgerliga oppositionen. Liberaler brukar också vara tveksamma till att staten ska opinionsbilda, utan vill att statens resurser ska gå till kärnverksamheten i första hand. Som liberal borde Ullenhag funderat ett par varv extra kring plattformen för denna kampanj.

Utöver detta finns det flera oklara eller tveksamma fakta i genomgången.

Sakine Madon kritiserar Ullenhag på Newsmill och konstaterar att hans siffror om vad invandringen kostar är felaktiga – och att han inte hade behövt gå längre än till regeringens egna utredningar för att få svar på tal. Hon konstaterar också att invandringen var en samhällsekonomisk vinst fram till 1970-talet, för att på 1990-talet bli en förlustaffär. Den stora förändringen var den minskade arbetskraftsinvandringen i kombination med ökad flyktinginvandring. Samtidigt förändrades också synen på invandraren. Istället för att se driftiga, aktiva människor som gjorde rätt för sig, började det officiella Sverige med vänstern i spetsen att se invandrare som passiva offer som behövdes tas om hand, placeras i olika institutionella åtgärder och ges bidrag.

På vägen glömde vi bort det faktum att det krävs rejält med driv för att bryta upp från sitt hemland och ta sig, ofta på farliga vägar, till ett nytt land. Vad som skulle kunna bli en resurs passiviseras istället av statens offerstämpel. Hade Ullenhag tänkt några varv till hade han presenterat dessa siffror ärligt och sen konstaterat deras orsaker samt vad vi kan göra åt det. Istället har han presenterat ett vidöppet mål.

Ullenhags siffertrixande utgör också ett problem. Antalet muslimer i Sverige används av främlingsfientliga krafter för att skrämmas med att vi kommer att bli ett muslimskt land om några år. Det är självklart bara en myt. Ullenhag visar att de muslimska trossamfunden har 110 000 medlemmar och använder detta som en siffra för hur många muslimer som bor i Sverige. En förhållandevis relevant siffra, även om alla troende muslimer kanske inte är medlemmar i något registrerat samfund.

Problemet är att Ullenhag för ett år sedan skrev att det bor 400 000 muslimer i Sverige. Det tog de främlingsfientliga debattörerna en kvart att leta fram den artikeln ur webbarkiven. Exakt vad siffran är baserad på är oklart. Kanske är det de personer som har en bakgrund i länder med muslimsk majoritet. I så fall finns förstås problemet att många som flyr från dessa länder gör det för att de inte är muslimer. Siffran 400 000 är sannolikt för hög, samtidigt som 110 000 kan vara något för låg. Förtroendet för en minister som väljer och vrakar bland siffrorna beroende på sammanhanget är dock ännu lägre.

Vissa andra punkter är uttryck för tyckande. Bland annat konstaterar Ullenhag att det är en myt att det finns en ”tyst majoritet” som anser att flyktingpolitiken är en katastrof. Han har sannolikt rätt i att det finns ett stort stöd för att ta emot flyktingar, även om stödet är lägre än på många år just nu. Däremot finns det även i Riksdagen en stark opinion för att integrationen och mottagandet inte fungerat. Politikens försök att låta olika offentliga institutioner sköta integrationen istället för att blanda in civilsamhället har havererat, bidragspolitiken och passiviseringen är en del i detta. Det har även Folkpartiet velat göra något åt. Det kan vara på plats att definiera vilken opinion det är man pratar om i detta fall, eftersom flyktingpolitiken är ett vitt begrepp där de allra flesta sannolikt har kritik mot en eller flera delar.

Myterna om invandringen är många på nätet och i den politiska debatten. Dessa måste bemötas, belysas och till slut krossas. Tyvärr kan Erik Ullenhags utspel göra mer skada än nytta i den kampen. Det vore ytterst olyckligt.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: