Senaste nytt

Vladan Lausevic: Basinkomst är GAL-politik

Privat

I sitt debattinlägg om basinkomst skriver Jasenko Selimovic (L) om att både socialdemokratin liksom borgerligheten borde gå emot det. Att det vore orättvist att ge lika lön för olika arbete och att människor måste arbeta efter egen förmåga. Selimovics liberala kritik av basinkomst handlar även om att individer inte får leva på andra individers pengar. I dagens debatt om basinkomst är det viktigt att visa att debatten inte handlar om vänster emot höger utan att det handlar om andra politiska skillnader. 

 

Liberala argument emot basinkomst

Det finns flertal liberala argument emot basinkomst. Ett vanligt och välformulerat argument är att staten inte har rätten att ta pengar från en individ för att ge pengarna direkt till en annan individ. Historiskt sett bygger liberalismen på att all välfärd ska vara i privat regi. Alltså, ingen rätt att ”leva av” andras pengar. Det skulle dock vara svårt för individen att kunna leva av basinkomsten genom högre grad av konsumtion av till exempel nöjen och fordon. Eftersom basinkomst skulle för det mesta bara täcka individens grundläggande behov som mat, boende och kollektiv transport. I övrigt får individen klara sig på egen hand, ta eget ansvar för sitt självförverkligande.

Ett annat vanligt motargument är att basinkomst skulle skapa problem i samhället eftersom systemet aldrig skulle kunna omfatta alla samhällets medlemmar. Det skulle krävas olika begränsningar genom att till exempel bara svenska medborgare får basinkomst. I grunden skulle det handla om hur systemet utformas. Den svenska välfärdsstaten var historiskt sett från början utformad för medborgare men idag baserar sig mer på folkbokförda skattebetalare oavsett individens medborgarskap. Dessutom, frågan om hur en basinkomstpolicy skulle utformas skulle bero på åsikter hos befolkningen precis som i fallet med dagens välfärdssystem.

Den ekonomisk-liberala argumentationen för basinkomst som hos ekonomen Milton Friedman handlar i grunden om att vilja göra statens storlek mindre, förenkla trygghetssystemet att systemet blir billigare för samhället och ödmjukare för individen. Argumentationen handlar även om att man accepterar att någon form av välfärdsstat kommer att finnas både idag och i framtiden. Eftersom välfärdsstaten har hög grad av legitimitet hos befolkningen kan den inte avskaffas men kan reformeras och förbättras. Genom att liberala aktörer kompromissar med andra aktörer som de socialistiska och gröna. Basinkomst vore ett steg i rätt riktning eftersom det innebär minskad välfärdsstat, mindre paternalism och beroende för individen på statens stöd. Samtidigt som individen stimuleras och får hjälp att söka sig vidare till någon sysselsättning som kan ge mer i inkomst.

 

Basinkomst handlar om GAL-TAN  motsättningar

I sin artikel om basinkomst inleder Jasenko Selimovic sin kritik med hänvisning till det socialistiska systemet i Jugoslavien och sina egna erfarenheter. Det stämmer att det jugoslaviska systemet byggde på att staten skulle förse medborgarna med grundläggande social trygghet utan krav på prestation. Något som också idag är fallet i välfärdsstater som i Sverige och Tyskland med system som barnbidraget. Det stämmer också att många i Jugoslavien jobbade och presterade hårt. Min gymnasieutbildade far som jobbade som radiooperatör för civilförsvaret kunde ofta tjäna lika mycket pengar som min universitetsbildade mor som var bibliotekarie eftersom han ofta jobbade nattskift.

En annan sak som Selimovic missar är att slutfasen med kommunismen inte var basinkomst för alla. Slutfasen ideologiskt sett var att både löner, inkomster och stater skulle vara avskaffade där människor skulle arbeta för varandra av ren solidaritet. Selimovic menar att basinkomst retar upp både borgerliga som socialister på grund av synen på fördelningspolitik och arbetsmoral. Därför borde båda grupper av aktörer gå emot basinkomst, istället för att göra olika ”felslut” om idéerna.

Debatten om basinkomst är dock ingen höger-vänster debatt. Istället har det blivit en GAL-TAN debatt, bland annat eftersom basinkomst har tre stora grupperingar som stödjer tanken: de ekonomisk-liberala, välfärdstrogna, och tillväxtkritiska (gröna). Debatten handlar om att det finns aktörer som är mer optimistiska och reformvänliga samt aktörer som är mer pessimistiska och mer konserverande. Så vilka felslut gör ”vänstern” respektive ”högern”?

Selimovic skriver att vänster- och höger argumenten för basinkomst egentligen handlar om gissningar där det inte finns bevis på. Samtidigt underlåter han att skriva att även hans motargument också bygger på flertal gissningar. Vilket är normalt i den politiska debatten. Till exempel, både Adam Smith och Karl Marx drog olika slutsatser om ekonomins utveckling. Till exempel,  ett argument för basinkomst är att robotisering och digitalisering minskar utbudet av jobb och ställer krav på nya sociala rättigheter. Det stämmer att som Selimovic menar att nya jobb kommer att skapas i alla fall. Hittills visar dock forskningen av bland andra professorn Erik Brynjolfsson vid MIT som menar att digitaliseringen inte skapar fler nya jobb i liknande takt som industrialiseringen gjorde tidigare i historien. I mer framtidsoptimistisk anda stödjer Brynjolfsson tanken att basinkomst borde införas på långsikt.

 

Liberala felslut om basinkomst  

Annat argument emot basinkomst hos Selimovic är kritiken av det som presenteras som vänsterns syn på globalisering. Som omfattar både strukturella förändringar som i fallet med robotisering liksom att reformera välfärdsstaten för det postindustriella samhället. Selimovic menar att basinkomst skulle kräva mer stängda gränser och begränsningar av rörlighet. Faktumet är dock att redan dagens välfärdsstater innebär mer eller mindre reglerad invandring eftersom välfärdspolitiken även i framtiden kommer att vara statlig kompetens, även om sådan politik eventuellt utvecklas på exempelvis EU-nivå.

Vidare, i synen på arbetsmarknaden menar Selimovic att basinkomst inte skulle underlätta flexibiliteten på arbetsmarknaden eller stärka individens sociala ställning. Att människor kommer att arbeta i framtiden är något som både basinkomstförespråkare och motståndare kan hålla med om. Därför erbjuder basinkomst möjligheten för ett bättre välfärdssystem för att hantera det som Friedrich Hayek kallade för ”fria marknadens imperfektioner”.  Som arbetslöshet och strukturella omställningar på arbetsmarknaden.  Därför skulle en basinkomstpolicy skulle kunna ge till exempel ungdomar och nyblivna medborgare möjligheten att kunna ta enklare jobb eller utbilda sig för att hitta nya, bättre och högavlönade jobb på långsikt. Samtidigt skulle även höginkomsttagare kunna gynnas eftersom extra omfördelade pengar i plånboken kan fortfarande användas för konsumtion.

När det gäller synen på statens storlek anser Selimovic att någon ”avbyråkratisering” av staten inte skulle äga rum genom basinkomst. Tvärtom menar han att till och med ytterligare byråkratisering skulle behövas för ett system med basinkomst skulle fungera. Argumentet är ologiskt i relation till de förslagen som finns hos till exempel Christian Engström från Piratpartiet som har föreslagit ett basinkomstsystem som kan finansieras genom att lägga ned Arbetsförmedlingen och CSN. Eller som med förslaget hos forskaren i samhällsekonomi Mattias Lundbäck som redan under 2015 räknade ut hur ett svenskt basinkomstpolicy skulle kunna fungera och komplettera rådande system med socialförsäkringar. Alltså, att basinkomsten finns samtidigt som flertal trygghetssystem som garantipension, barnbidrag och stöd till funktionshindrade individer kvarstår. Dessutom, att lägga ned bara Arbetsförmedlingen och CSN skulle självklart leda till färre anställda i den offentliga sektorn, alltså till färre byråkrater.

 

Basinkomst är lika med liberal förnyelse och framtidsoptimism 

Selimovic anser att även om basinkomst skulle kunna ge individen frihet och tid till mer kreativitet och att förverkliga sig själv är ”för få redo att försvara det”. Om till exempel individen väljer att inte jobba eller väljer att tillbringa tiden med att surfa på Hawai. Just denna fråga, trots att den handlar om människosyn, i grunden även är en mer teknisk fråga. Systemet kan fortfarande utformas att bara den som är bosatt i Sverige kan få basinkomsten. Till exempel genom att göra särskilda inställningar på Skatteverkets datorer eller inloggningssystem via Bank ID.

Människor är olika som individer och har därför olika behov. Frågan är också hur många människor verkligen skulle vara inaktiva, till exempel bara sitta hemma, äta och titta på Netflix? Väldigt få personer förmodligen, för få personer att kunna skada eller äventyra systemet. Selimovic nämner inte att flertal tester med basinkomst som i Kanada, USA och Indien genom historien visat att de allra flesta människor inte blir lata eller alkoholister. Tvärtom, testerna visar att människor blir mer eller mindre engagerade på olika sätt och mår bättre.

Slutligen menar Selimovic att tanken om basinkomst är en dålig idé. Att den är lika dålig som till exempel Trumps idé att bygga en mur mot Mexiko men att det är en idé som kan vinna val. Och visst har USA invandringen som sitt ”DNA” liksom att Europa har välfärden som sin DNA. Alla argument för basinkomst som finns i den vetenskapliga och politiska litteraturen har blivit bemötta och ”smulats sönder” med motargument menar Selimovic. Men vilken idé har inte blivit det? Det finns argument emot både demokrati och mänskliga rättigheter utan att varken demokrati eller mänskliga rättigheter överlag anses vara dåliga idéer. I den här texten har både liberala argument för och emot basinkomst blivit presenterade.

Det stämmer att liberalismen i grunden eftersträvar ett samhälle där individen betalar så låg skatt och där välfärden är privat i så hög grad som möjligt. Samtidigt handlar politik i vardagen om kompromisser mellan olika politiska aktörer. Ekonomisk-liberala förslag om basinkomst erbjuder en vision om hur liberaler kan förändra, reformera och förbättra nuvarande välfärdsmodeller. Det vore både ett rätt och nödvändigt steg framåt inför 2020-talet för att göra välfärdens framtid mer rättvisare och ödmjukare för individen.

%d bloggare gillar detta: