Senaste nytt

Oscar Matti: Basinkomst utplånar personligt ansvar

Privat
Vladan Lausevic argumenterar i en lång, välformulerad artikel för basinkomst. Flera skäl anförs, några ideologiska och några mer tekniska. Skälen att motsätta sig basinkomst är dock betydligt starkare och mer sammanhängande.
Mitt främsta problem med basinkomst är ideologiskt. Du har ingen rätt att använda andras pengar till precis vad du vill utan samtycke. Den politiska idén kanske aldrig blir verklighet. Det är dock knappast ett argument för att acceptera ett system som går åt rakt motsatt håll från den principen. Även socialliberaler som vill se viss omfördelning och offentlig välfärd menar att det utgår från människors behov, att vi ska hjälpa de som behöver det. Idén om att en fullt frisk, arbetsför person som har alla möjligheter att arbeta helt enkelt ska kunna välja att inte göra det går till och med emot idéer om att utjämna alla människors förutsättningar, eftersom det helt utplånar personligt ansvar även i de lägen någon faktiskt har förutsättningarna att ta personligt ansvar för sitt liv.
Öppna gränser utesluts fullständigt av medborgarlön. Att en ”vanlig” välfärdsstat delvis lider av samma problem förändrar inte detta faktum (med privat finansierade välfärdssystem vore det dock helt annorlunda). Däremot har basinkomst goda möjligheter att förvärra problemet. I en normal välfärdsstat finns åtminstone restriktioner, att få ta del av välfärdstjänsterna kräver ofta ett behov av dem. De kan villkoras med att människor som kan söker och om det är möjligt tar jobb.
Med basinkomst finns inte ens dessa restriktioner. Ska det dessutom räknas som en rättighet borde det rimligtvis införas på global nivå, det handlar ju trots allt om människors ”grundläggande behov”, och isåfall är tanken vida mer orealistisk än en avskaffad välfärdsstat.
Basinkomst illustrerar dessutom problemet med GAL-TAN-skalan. Lausevic skriver
Debatten handlar om att det finns aktörer som är mer optimistiska och reformvänliga samt aktörer som är mer pessimistiska och mer konserverande
Skalan innehåller begrepp som är värdeladdade av de flesta som brukar den, vilket gör den problematisk att använda – om basinkomst är ”GAL” måste ju motståndet grunda sig i inskränkt konservatism, vilket är lätt att kritisera. Men motståndet har mer att göra med praktiska problem och att det går emot etiska principer än att det är en samhällsförändring. Kopplingen till ”öppenhet” eller att vara ”grön” är också mycket oklar.
Mycket riktigt skulle basinkomst kunna leda till en avbyråkratisering. Det skulle i en mening innebära effektivisering, eftersom färre byråkrater skulle behövas för att utreda vilka personer som behöver vilka saker. Det innebär dock även en lavinartad ökning av ineffektiva bidrag till människor som inte behöver dem. Att det totalt sett skulle innebära en besparing är ytterst tveksamt.
I många fall kostar det mindre att behovspröva bidrag än att bara ge ut det till alla -det är därför man gör det. Jag ogillar byråkrati, men jag ogillar ännu mer tanken på att arbetsföra människor kan åka på semester obegränsad tid för att hitta sig själva bekostat av skattepengar.
Att ”väldigt få” skulle bli inaktiva av basinkomst behöver man heller inte ha någon fruktansvärd människosyn för att vara skeptisk mot. Redan idag lägger en icke obetydlig andel studenter tid på Netflix jämförbar med tiden de lägger på studier, trots att den inkomsten utgörs till största delen av lån. Basinkomst är i grunden samma sak fast utan återbetalningskrav eller krav på studieresultat.
Slutligen har basinkomst faktiskt förutsättningar att få bort vissa marginaleffekter. Det kommer dock till priset av att ta bort en stor del av incitamenten att ägna sig åt produktiva saker. Förutom den uppenbara orättvisan i det verkar det dessutom vara en björntjänst. Arbete och känslan av att vara produktiv utgör för många en väldigt positiv känsla av mening. Alla kan inte arbeta, vissa blir arbetslösa i perioder – därför verkar det rationellt och humant med välfärd och arbetslöshetsförsäkringar. Men vad säger att människor skulle bli lyckligare av att ta bort själva behovet att arbeta för att försörja sig, även för de som har möjlighet att göra det?
Oscar Matti, liberal debattör och filosofistudent.  

%d bloggare gillar detta: