Senaste nytt

Replik: Basinkomst stärker visst personligt ansvar

Vladan Lausevic

Det finns starka liberala skäl att, som Oscar Matti sakligt gör i sin kritik, vara emot basinkomst. Basinkomst erbjuder dock möjligheter för liberala aktörer att förbättra dagens välfärdssystem och forma samhället inför 2020-talet. Därför är basinkomst vägen framåt eftersom den underlättar progressiva och optimistiska kompromisser som vårt samhälle behöver.

Den starkaste liberala argumentet emot basinkomst är att ”ingen har rätten till den andres pengar” rörande beskattning och omfördelning. Socialliberaler är dock ofta emot basinkomst eftersom man av olika skäl hellre vill bevara nuvarande högskattemodellen. Därför är det vanligare med att högerliberaler och libertarianer föredrar basinkomst. Eftersom det vore ett effektivt sätt att begränsa omfördelningspolitiken, stärka individens frihet och reformera välfärdsstaten.

Demokratiska samhällen liksom välfärdsstater bygger på kompromisser och system som fler samhällsmedlemmar kan acceptera och dra nytta av. En individ som känner sig hungrig, otrygg och utanför samhället riskerar att inte ta sitt personliga ansvar varken demokratiskt, socialt eller ekonomiskt. Liberalernas heliga hjärtan är frihet, individen och mindre stat. Det finns alltså kompromissutrymme för liberalt stöd för basinkomst utan att liberalismen tappar sin centrala roll för samhällsutvecklingen.

Basinkomst blir även GAL-politik eftersom tanken förenar liberaler, libertarianer, socialister, gröna, feminister och andra som ser positivt på social, ekonomisk och kulturell progression. Det är sant att GAL-politik handlar om mer än bara optimism vs. pessimism, eller reformism vs. konservatism. GAL-politik handlar även om att vara mellan det som anses som typiskt ”vänster” och ”höger”.

Till exempel handlar det om tankar att ställa om samhället genom ett grönare skattesystem bestående av reducerad, låg inkomstskatt och med fokus på miljö- och konsumtionsskatter. Eller att hitta balansen mellan bidragslinjen och arbetslinjen liksom mellan lågskattevälfärdsstat och högskattevälfärdsstat. GAL-politikens position rörande synen på socioekonomiska aspekter kan illustreras på följande sätt när det kommer till värderingar,intressen och tyngdpunkter.

Privat

När det kommer till frågan om öppna gränser är frågan fortfarande väldig öppen. Libertarianen Bryan Caplan menar att fri invandring är möjlig så länge invandraren inte har tillgång till välfärdsstaten. Alltså, bättre med  en ”mur” runt välfärdsstaten än runt staten. En svensk basinkomstpolicy skulle vara avgränsad till folkbokförda skattebetalare och andra individer oavsett medborgarskap. Dessutom, den liberala kampen för öppna gränser borde även handla mer på sociokulturella aspekter som identifikation och gemenskap.

Paradoxalt nog skulle basinkomst kunna vara ett sätt att underlätta för öppna gränser. Den fria rörligheten i EU är fortsatt viktigt för att löner i unionen ska utjämnas. Skulle en global fri rörlighet finnas så skulle det leda till kortsiktiga effekter där anställda i rikare länder förlorar jobben när fler från fattigare länder tar vissa typer av jobb som städare. Då skulle basinkomst vara effektivare sätt att underlätta för inrikes födda arbetslösa att hitta nya sysselsättningar så att fler människor kan vara ”globaliseringens vinnare”.

Tanken om global basinkomst är också intressant och det skulle kunna vara fullt möjligt att ha basinkomst från lokal till global nivå beroende på policy och system. Där det skulle handla om att dela ut inkomst, inte bidrag, till fler individer som skulle ha frihet att använda basinkomsten för sin egen utveckling. På det sättet är basinkomst varken en bidrags- eller en administrationsfälla jämfört med dagens system. Existerande empiri från tester visar att människor i de allra flesta fall mår bra av att få en basinkomst.

I frågan om byråkratisering är det viktigt att framföra att en mindre stat skulle vara billigare om basinkomstpolicyn skulle i ekonomisk-liberal mening finnas för arbetslösa, studenter, de utan sysselsättning. Matti har rätt att behovsprövade bidrag ofta kostar mindre finansiellt. En mer välfärdstrogen basinmomstpolicy som omfattar mer eller mindre alla samhällets medlemmar skulle kosta mer. Frågan är egentligen om det verkligen är värt att ha kvar ett system där pengar sparas genom att göra det krångligt och mer integritetskränkande för människor att få pengar? Dagens system leder till problem och kostnader för individer och samhället som paternalism, ångest, hemlöshet, utsatthet, psykologiskt illamående.

Alltså, även om bidragens förvaltning kan kosta mindre med dagens system som tillkommer andra, socialpsykologiska kostnader. Basinkomst har visat sig vara ett sätt att stärka människor både socioekonomiskt som socialpsykologiskt. Fler i samhället skulle tjäna ekonomiskt och mentalt på att avbyråkratisera staten och ha inkomstfördelning till fler. Man kan även se olika tankar om basinkomstpolicy som förslag på kraftigt sänkt inkomstskatt för fler där ingen betalar in skatt så länge man inte tjänar över en viss summa pengar.

Slutligen håller jag med Matti att arbete är viktigt för individens utveckling. Även Karl Marx ansåg att det var just arbetet som skapat människan. En GAL-tanke som gör sig gällande är just mer optimistisk och positiv människosyn. Basinkomst vore just ett sätt att stärka den personliga ansvaret samt individens frihet och trygghet.

 

%d bloggare gillar detta: