Senaste nytt

Björn Brändewall (Fp) replikerar Mathias Darmells öppna brev till Jan Björklund

Jag läste med intresse partikollegan Mathias Darmells öppna brev till Jan Björklund den 18 december, där Björklund och Folkpartiet liberalerna uppmanas ”noga tänka igenom sina uttalanden gällande migration och integrationspolitiken”. Men jag känner inte igen mig.

Tyvärr är kritiken är så generellt formulerad – inte en enda sakfråga nämns – att det inte framgår i vilken riktning Darmell egentligen vill se förändring. I kommentarfältet blir han dock lite tydligare: ”Tyvärr har debatten, styrd av SD uteslutande handlat om kvoter och kvantitet istället för att riva hinder för nya svenskar att etablera sig, försörja sig och bygga ett nytt liv i Sverige.”

Men när jag läser detta känner jag igen mig ännu mindre! Se till exempel den senaste debattartikeln i SvD (19 december), där FP-topparna Erik Ullenhag och Roger Haddad listar 10 förslag för bättre integration. Artikeln handlar om precis det som Darmell efterfrågar, och vägrar kategoriskt att tala om kvoter och kvantitet. Och detta är inget nytt grepp, utan det är ungefär så här Ullenhag med flera har debatterat i många år.

Enligt Darmell har Folkpartiet ”radikalt misslyckats” med att vara ”den självklara motkraften till nationalism och främlingsfientlighet som liberalismen ideologiskt är”. Detta tycker han när vi nyss har gått till val på slagorden ”Ja till invandring – Nej till rasism”. Kunde vi ha varit tydligare än så?

Kritisera hellre att vi under alliansåren inte har förbättrat integrationen tillräckligt, för det har vi inte. Även om vi har ökat sysselsättningsgraden hos utrikes födda och allt färre står utanför arbetsmarknaden, särskilt bland nyanlända, så går integrationen fortfarande för trögt. Men det beror framförallt på att vi inte fått tillräckligt gehör i Alliansen för vår integrationspolitik. Vi har bland annat velat sänka trösklarna till arbetsmarknaden, men framförallt Moderaterna har sagt nej.

Jag tycker, säkert tvärtemot Darmell, att Folkpartiet behöver hitta tillbaka till sin spetsigare integrationspolitik från 2002, som ju faktiskt har tonats ned totalt idag. Då ägde vi integrationsfrågan. Vi retade gallfeber på kultursidorna, men vi uppskattades av väljarna – inte minst utrikes födda. Det finns ingen motsättning mellan t ex språkkrav för medborgarskap (som de flesta västländer har) och en generös flyktingpolitik.

Om varje utspel inom integrations- och migrationspolitiken numera ska bedömas som en reaktion på Sverigedemokraterna, då vill jag inte vara med. Då har vi gett SD betydligt mer pondus än de förtjänar, och risken är snarare att debatten bland seriösa partier tystnar helt.

Björn Brändewall

Gick med i LUF och Folkpartiet strax innan språkkravet kom. Idag ledamot i Kalmar kommunfullmäktige och riksdagskandidat för Kalmar län

%d bloggare gillar detta: