Senaste nytt

Vänster, höger, varför inte framåt?

KULTUR Rubriken är från en Miljöparti valaffisch. en av de anledningar till att jag en gång i tiden var Miljöpartist är att jag hyser ett absolut hat mot höger-vänster skalan. Inte det rent ideologiska, det är allt för lite ideologi i  svensk politik som det är. Nej, utan det jag har problem med är den retorik som används. Vänsteridealister kallar högermänniskor för egoistiska, hjärtlösa och allmänt onda. Högermänniskor kallar vänstermänniskor för naiva, idealistiska och allmänt dumma i huvudet. Respekten för den andra är noll och säger Högern ja måste Vänstern säga nej. Med ett sådant klimat får vi det samhälle vi förtjänar.

Det hela har blivit dagsaktuellt när Bengt Ohlsson på tre sidor i Dagens nyheter orerar över att kulturen är full av vänsteridealister. Den infatila texten som mest går ut på att ondgöra sig över makthavare som Marie-Louise Ekman och Benny Andersson och deras kamp för att behålla slussen skulle man kunna lämnat där hän. Tills att vår kära kommunist Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursida skrev följande: ”Måste kulturen vara vänster? Självklart inte. Måste samhället vara humant? Nej, inte det heller. Måste världen vara demokratisk? Ingalunda. Allt är en kamp mellan olika intressen, med eller utan analys och argument.” I samma text gör hon jämförelser mellan Bengt Ohlsson och Anders Behring Breivik. Och det är nånstans här det går väldigt snett. Åsa Linderborg verkar alltså mena att det finns ett samband mellan att vara vänster och vara human och verka för demokrati. Detta leder till att högern per automatik får stå för en inhuman och antidemokratisk hållning.  Om detta är Linderborgs mening är jag oroad på riktigt, för det gör att retoriken fastnat på en sandlådenivå av typen ”Du är dum”.

Och inte blir det bättre av att se sig omkring. Vänstermänniskor i min närhet menar på fullt allvar att högerns politik är ondsint och inhuman, de kan inte se att högern faktiskt tror att politiken leder till ett bättre samhälle. Och högern ser kulturelitister överallt, det är tydligen en hel svärm av vänsterradikaler överallt i samhället.  Men jag undrar vem av Marie-Louise Ekman och Göran Hägglund som är mest verkslighetsfrånvänd egentligen, när Hägglund försvarar en idealbild som i princip är en mytologiserad vision. Kärnfamiljen uppstod på 50-talet och har i princip varit på dekis sedan dess. Det går inte att komma ifrån att många kulturarbetare är vänsteraktiva – att de ser entreprenörskap som en dom värre än döden – men med en antiintellektuell kulturpolitik är detta inte så konstigt. Det blir istället nödvändigt då regeringen inte kan presentera ett vettigt alternativ. Problemet i Sverige är att vi har en regering som driver en politik utan att funderar på dess konsekvenser, eller rättare sagt, strunta i konsekvenserna för att istället driva igenom sin, ytterst oliberala, politik. Borgerligheten har även den en antiintellektuell inställning till världen och ger inga bra alternativ. Det är inte konstigt att det mest är vänster inom kulturen, när borgerligheten och regeringsmakten inte kan presentera ett vettigt alternativ. Kultureliten må vara en paranoid tankefigur, men kulturvänstern är dessvärre inte det.

emil [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: