Senaste nytt

När politiken blivit ett yrke

Riksdag och departement skrev häromdagen om bristen på högskoleutbildade riksdagsledamöter inom (S). Tidningen pekar på ett problem, men inte riktigt det problemet de har som intention att visa på.

Att det finns ledamöter som inte är högskoleutbildade är ingen dålig sak i sig. Ledamöterna ska representera Sverige och det finns faktiskt en stor del av Sveriges befolkning som inte är högskoleutbildade. Att 100% av Miljöpartiets ledamöter är högskoleutbildade är också symptomatiskt, det visar på hur partiets väljargrupp ser ut. Men att de partier som profilerar sig som arbetarpartier har få akademiker är inget problem.

Problemet ligger istället i  att politiker har blivit ett yrke som vilket som helst, det är dessutom väldigt välbetalt. När folk som tex Göran Persson eller Mona Sahlin, som i princip aldrig haft civilajobb, går direkt från gymnasiet till att arbeta inom politiken och stannar där majoriteten av sitt yrkesverksamma liv så får vi problem. Dels så skapar detta politikerförakt genom den diskrepans som sänds ut, politiker tappar greppet om verkligheten.

Det räcker inte med att lyssna på undersköterskor om man inte själv kan relatera till vad hårt arbete innebär. Det är det ena problemet. Det andra är att folk stannar för länge inom politiken. Personligen vill jag se politiker arvoden på samma nivå som studiemedlet, och en övre gräns för hur länge man får inneha ett ämbete. Att vara politiker är något du ska göra under en kort tid, som representant för folket, sedan ska du återvända till ditt civila liv. Politiker är inget jobb, det är ett ämbete. Vi behöver större ruljans på politiker, för demokratins skull. Så Riksdag och Departement, det är problem med vilka som är riksdagsledamöter hos S men inte för att de inte är akademiker utan för att de mist greppet om verkligheten.

Det pratas mycket om en gräns om när politiker slutar och innan de börjar jobba igen, jag vill se ett krav på yrkeserfarenhet utanför politiken för att bli riksdagsledamot. Anders W Jonsson, han som kandiderade till partiledarposten för Centern, jobbar en dag i veckan som läkare. Jonsson borde vara en förebild för fler politiker, och en sådan lösning borde vara mer regel än undantag. Då får vi politiker med verklighetsförankring, och visar vad politiken handlar om, att kortvarigt representera sina väljare och deras verklighet.

emil [at] frihetssmedjan.se

  • Lotta Ehn

    Någon morot måste de nog ha för att vilja ta på sig det skitjobbet. Annars kan de ju lika gärna jobba som personliga assistenter tex. Betyder inte att man inte kan begränsa storleken på arvodena genom lagstiftning. Betvivlar att de kommer att jobba speciellt hårt på att förändra den själva. Det krävs nog någon form av folklig opinion för att få igenom det. Att yrkesverksamma politiker fick praoa minst en vecka om året med något vanligt arbete, skulle nog kunna ge dem mer insikt i vissa frågor. Det finns ju en hel del yrken som inte kräver någon som helst utbildning eller kunskap. Då borde ju tom de kunna klara av dem…

  • Arvoden på studiemedelsnivå skulle naturligtvis aldrig fungera. Det skulle innebära att man var tvungen att ha det ganska bra ställt för att bli politiker, men varför inte ge dem samma lön som de har i sina civila arbeten? Då kan alla, hög eller lågavlönade göra ett inhopp utan att det påverkar deras ekonomi till varken det bättre eller det sämre.
    Dessutom skulle vi kanske få in någon som lyckats riktigt bra i det civila och som idag tjänar mer än en riksdagsman.

%d bloggare gillar detta: