Dagens Nyheter har skrivit om Caremas usla vård i Tallbohov i Järfälla. På Tallbohov i Järfälla kommun bor 92 pensionärer, DN skriver att anställda och tidigare anställda berätt att det ofta saknas tvål, toalettpapper, handsprit och hushållspapper på äldreboendet. Ibland är toaletterna så smutsiga att personalen inte vågar sätta sig på sitsen. Lampor, lysrör och sjukvårdsutrustning går isönder och de äldre vanvårdas.
Inne i Tallbohov
Detta är ingen nyhet för en som jobbat i bemanningsbranschen och varit på kommunala och privata vårdhem. Jag jobbade i bemanningsbranschen 5 år 1997 till 2002 och har hoppat in ibland efter 2002. Dessutom känner jag många som jobbar med äldre.
Jag har många skräckhistorier att berätta om personalen och cheferna som hade spritfester i källaren på ett boende i Stockholm och där delar av personalen bodde (!) nere i källaren (kommunalt). Jag kan berätta om boendet på ett annat håll i Stockholm där varje person hade fyra pärmar rapporter att läsa i inför jobbet varje morgon men knappt tid att läsa en enda. Alltså droppade de ögondroppar i öronen på folk, och örondroppar i ögonen, feldoserade och lät personalen hantera dubbelbemenningar ensamma (privat).
Det är skandal att sådana grova missförhållanden kan ske, men problemet är inte att verksamhet privatiserats. Kommunala verksamheter har minst lika grova missförhållanden.
Problemet är att ett bra ramverk saknas, att bra regleringar saknas.
DN skriver:
Ledningen på Tallbohovs äldreboende har flyttat fokus till besparingar så mycket att det inte längre går att bedriva en säker vård på anläggningen, menar medarbetarna. Sjuksköterskor som DN har talat med säger att ledningen ifrågasätter varenda ordination som kostar pengar.
– Är du verkligen säker på att den här tryckluftsmadrassen behövs? Kan vi inte göra på ett annat sätt? Som om det vore ett privat önskemål när det handlar om skyldigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen, säger en medarbetare.
– Du nekas de nödvändigheter som behövs för att bedriva en säker vård.
Ett annat område där det sparas in pengar är de boendes sängar. På Tallbohov ska personalen laga de eldrivna sängar som gått sönder berättar anställda – allt för att hålla nere kostnaderna och slippa ringa in tekniker.
I våras gick en äldre mans säng sönder vilket löstes genom att man tog en annan patients säng och lät denne ligga på golvet i flera månader. En tredje patient var alldeles för lång för sin säng, men det tog sex månader innan han fick en ny, trots krav från personal som tvingades binda ihop sängen provisoriskt.
Vid inköp måste Caremas nyckeltal följas, oavsett storleken på de boendes behov, berättar anställda.
– Var det slut så var det slut. Oavsett om det fattades blöjor, mat eller toalettpapper.
Minimikraven på personaltäthet löste ledningen genom att låta personalen springa kors och tvärs mellan avdelningarna för att täcka upp. Sjuk personal på demensavdelningarna ersattes inte, problemet ”löstes” genom att anställda från andra avdelningar sprang upp i tjugo minuter i taget.
Det är vidrigt. Ändå är detta inte ovanligt. Det sker en hel del saker i vården som liknar detta.
Vad ska man då göra åt problemet?
Problemet
Problemet, som jag ser det är att de som bestämmer över vården idag tillhör två läger.
Antingen hatar de privat vård och därför vill att stat, kommun och landsting direkt ska styra allting. För dem är privat ett skällsord. Tyvärr är de ganska ofta Socialdemokrater.
Eller så hatar de all kommunal-, statlig- eller landstingsinblandning helt. Inte bara direkt ägande och styrning, utan även reglering och ramverk ses som något ont. Oftast är dessa borgerliga.
Det gör att båda dessa extremer, ironiskt nog inte kan hantera, t.ex. kombinationen privata utförare och bra och effektiva regelverk, kontroll och ansvarsfördelning. Deras ideologier lägger krokben för dem.
Det finns nämligen ett liberalt och marknadsekonomiskt mellanting: privata verksamheter som agerar med fasta ramverk och regleringar. I detta fall utnyttjar man alla fördelar som finns med privata utförare, men förhindrar att dessa på grund av vinstintresse, eller annat, vanvårdar sina ”kunder”.
Dessutom måste det finnas ett tjänstemannaansvar, samt ett ansvar för utförare som gör en tjänst i det allmännas intresse. Det är inte rimligt att ingen ska straffas när vanvård sker. Självklart ska några stå som ansvariga för det som skett.
Ja, faktiskt är det ramverk och regler och kontroll som är det viktiga att fokusera på. För alla de fall av vanvård jag sett, vare sig i kommunala eller privata verksamheter, beror på bristande ramverk. Vem vågar sluta gnälla på stat, kommun, landsting eller privata utförare och efterlysa bra, fasta ramverk och tjänstemannaansvar?
Tror inte lagar och/eller regler hjälper eftersom det bara handlar om att jaga kostnader. Staten tar skattepengar för att hjälpa bankerna.. kanske de skall ta skattepengar och ge till äldrevården så att det blir mer bonusutbetalningar till dem som inte vill ta ansvar?
Vi borde skämmas för att vi behandlar våra gamla på detta sätt.
Något för Maria Larsson att ta i och det före nästa val!!!!
Ja, faktiskt är det ramverk och regler och kontroll som är det viktiga att fokusera på
——————————
Om marknaden generellt är bättre än staten på att sköta t.ex demensvård så bör den rimligen vara det utan att den övervakas av fler poliser än när staten sköter jobbet själv.
Den bör också av egen inneboende kraft ha högre etik än staten.
Annars är marknaden inte bättre än staten på något annat sätt än att det gör arbetet billigare och jag tror personligen att jag väljer den dyrare versionen i så fall.
Men är inte argumentet för privata utförare att mindre rigorösa byråkratiska regler ska behövas eftersom marknaden är van att ta hand om sina kunder, kunderna går ju till konkurrenten annars! Sen visar det sig så klart att det är fasaden som är det viktigaste och att dementa inte är särskilt upplysta konsumenter. Ingen är förvånad samtidigt som liberala förespråkare helt plötsligt känner att strikta regler och ramverk är jätteviktigt.
Vård är ingen vara!!!
Här är kanske en av förklaringarna till varför privat vård inte är bättre än offentlig om den inte ges rätt styrning (ofrihet).Således är detta som jag ser det en stark indikation på att frihet inte är en generell medicin såvida frågan ”vad är frihet?” och ”vem ska vara fri” inte oupphörligt ställs.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/caremachefer-styrs-av-hemliga-bonusprogram