Tag Archives: satir

the-pen-is-mightier-than-the-sword

Vad yttrandefrihet faktiskt innebär

Så har vi fått ännu en anledning att diskutera yttrandefriheten. (Två förmodade extremister har skjutit ihjäl 12 personer på en fransk humortidning med förevändningen att man smädat profeten Allah, för er som inte hängt med). När detta skrivs är dramat fortfarande i full gång men som vanligt kan man redan skönja tydliga åsiktsgrupperingar direkt deriverade från ideologiska doktriner. Jag låter vidare analyser av dessa vara för denna gång och istället koncentrera mig på yttrandefrihetsfrågan som jag ännu inte sett någon ta upp.

Nej, faktiskt. Yttrandefrihet som princip är det alltjämt sällsamt att någon uttryckligen åberopar, än mindre förkastar, åtminstone medvetet, närhelst ämnet kommer på tal. Därför tänkte jag nu ta tillfället i akt och lägga fram vad varje hederlig debattör och hobbytyckare som vill bli tagen på allvar bör förhålla sig till när det gäller just yttrandefriheten som princip.

Från vissa håll brukar det i sådana här sammanhang heta något i stil med att smädande av religioner inte faller in under yttrandefrihet, att den inte är till för att skydda de som bara vill förlöjliga oliktänkande. Denna typ av resonemang försöker omdefiniera begreppet till att undanta obekväma åsiktsyttringar och vad man uppfattar som rena okvädesord. Det finns enorma problem med att försöka kombinera detta godtycke med en vidmakthållande av yttrandefrihet, ty är det någon form av yttringar som behöver skyddas från frihetsinskränkningar så är det de som i någon mening kan tänkas uppvigla till vedergällning från såväl oliktänkande våldsverkare som rättssystem.

Märker ni hur svårt det blev att vara språkligt konsekvent nu? Att jag började prata om yttrandena i sig, likt i stort sett alla andra gör, ledde härovan till den tveksamma slutsatsen att vissa typer av yttringar åtnjuter friheter. Där har vi tankevurpan, och även om det säkert finns många som redan håller de faktiska premisserna i huvudet är det inget som framkommer i debatten, vare sig från de som hävdar att man inte kan säga, skriva eller rita vad som helst eller från de som hävdar att man får det. Argumenten tenderar alltid att peka mot det skrivna ordet (bilden, låten etc.) och det är att misstolka begreppet yttrandefrihet.

För vad innebär detta så fundamentala begrepp egentligen? Det innebär ingenting annat än att varje enskild individ har rätt att säga (skriva, rita, sjunga) vad som helst utan att någon annan individ har rätten att med våld hindra eller vedergälla denne. Det är den sista delen som är det väsentliga, inte den första. Det handlar om den mest grundläggande rättigheten av dem alla, nämligen icke-våldsprincipen, rätten till liv, att ingen annan har rätt att initiera våld mot någon annan. Yttrandefriheten pekar alltså inte på din ”rätt att säga vad du vill”, utan din rätt att slippa våld när du säger det.

Alla inskränkningar av yttrandefriheten innebär med nödvändighet ytterst att medelst våld förhindra en annan individ från att uttrycka sig via tal, text eller grafiskt, alternativt att medelst våld vedergälla detta uttryck. Det är detta som impliceras, avsiktligt eller inte, närhelst någon säger saker som att man inte ska få säga/skriva/rita vad som helst. Om så icke vore fallet vore en rättslig inskränkning av yttrandefriheten verkningslös, liksom att alla ansatser att ta våldsverkare i försvar vore direkt moralvidriga även från det inskränkande perspektivet.

Den som således säger sig stå för yttrandefrihet måste med andra ord tillåta att alla former av verbala, skriftliga och grafiska uttryck, Muhammedkarikatyrer inräknat, får fritt potentiellt spelrum utan rättsliga repressalier och utan att våldsverkare i någon som helst mening ursäktas i sin vedergällning. Inte för att teckningarna i sig ska ”få” synas (döda objekt har inga rättigheter), och inte heller för att det nödvändigtvis är smakfullt eller ens vidare rationellt att djävlas med religiösa via nidbilder, utan för att de som gör det har den grundläggande rätten att slippa våld, precis som vem som helst som inte gjort något alls. Det är detta som frihet i allmänhet och yttrandefrihet här i synnerhet innebär; frihet från våld och tvång.

Allmänt accepterade och tillrättalagda yttringar är föga i behov av ett moraliskt skyddsnät. Det är snarare just de obekväma, förorättande och emotsägande yttringarna, de som framkallar den största ilskan och de brutalaste av handlingar, de som mången skribent, debattör och tyckare vill tysta ned för sin eller andras bekvämlighet som yttrandefriheten i praktiken är (eller borde vara) till för allra mest.

Vad miljöpartister faktiskt gör?

MP-miljögift

Efter dagens avslöjande om att vår nya miljöminister både tar flyget från Bromma och målar sin båt med förbjuden bottenfärg vars miljögifter allvarligt skadar Östersjön, kände vi på Frihetssmedjan att det behövde klargöras vissa fördomar och hur de egentligen förhåller sig … read more