Senaste nytt

Lucka 6: Carl Jonas Love Almqvist

Carl Jonas Love Almqvist

Carl Jonas Love Almqvist

När liberalismen diskuteras här i Sverige brukar man oftast diskutera och utgå ifrån de Brittiska – många av de med skotskt ursprung- eller de amerikanska filosoferna. Ofta nämns filosofer som Locke, Smith, Thomas Jeffersson och Mill som ursprunget till de liberala ståndpunkterna som brukar torgföras när det kommer till äganderätten, marknadsekonomi eller yttrandefriheten.

De svenska liberalerna eller filosoferna brukar ofta hamna i skymundan. Hur många unga liberaler känner till exempel den svenskfinska ekonomen Anders Chydenius som oberoende och tidigare än Adam Smith kom fram till samma slutsatser som den senare i sin analys om ekonomi och samhället. Hur många av dagens unga liberaler känner till Aftonbladets grundare och publicisten Lars Johan Hierta? Inte många skulle jag gissa.

Men jag ska inte skriva om dessa eminenta herrar. Utan jag ska skriva om författaren Carl Jonas Love Almqvist. Almqvist var en 90-talist, mer om detta nedan, och nej inte en som föddes 1990-talet utan han föddes år 1793. Fadern var en förvaltningstjänsteman inom det militära. Almqvist blev moderlös vid 13 års ålder men han skulle ärva sin morfars färdigheter och yrke. Modern var dotter till en publicist och författare. Almqvist hade vid 46 års ålder hunnit bli lärare, rektor samt präst. Han hade dessutom hunnit skriva en hel del noveller och korta berättelser. Vissa utgavs ej förens hans död, vissa skrivna under anonymitet och andra publicerades i hans namn.

Mellan åren 1837-38 kom Almqvist att skriva den bok som han är mest känd för och som gjorde honom pionjär inom den ständigt aktuella jämställdhetsdebatten. Boken, som du kan läsa här i sin helhet, tar redan i titeln Det går an en given ståndpunkt i ämnen som var tabubelagda under hans livstid och långt in på 1900-talet. Boken behandlar problematiken med äktenskapet som institution, kvinnors ekonomiska ställning och socialt konstruerade könsroller.
Jag nämnde ovan att Almqvist var en 90-talist och det är för att likt dagens 90-talister ifrågasatte Almqvist i Det går an dåtidens moral och normer kring äktenskapet, kvinnors ekonomiska ställning och socialt konstruerade könsroller. Till skillnad ifrån dagens ungdomar eller vänsterprogressiva eftersökte Almqvist ej mer statlig inblandning. Han argumenterade istället utifrån ett individuellt perspektiv.

I boken får vi möta Sara och Albert som träffas på en båtresa på ångbåten Yngve Frej, Albert blir förälskad i Sara som till en början inte verkar vara intresserad av ett förhållande. Under båtresan upplever Albert att Sara håller honom på halster och gör sitt bästa för att få henne. Albert misstar sig dock och det kommer fram att Sara inte alls håller honom på halster utan hon vill bara inte ingå i ett traditionellt förhållande. Almqvist talar i boken genom Sara. Så här resonerar Almqvist om familj och barns lycka:

Albert teg: han klappade barnen på hjässan.

—Ack, du tycker om små barn! utropade hon.

Utan att svara henne, sade han likväl: Om nu dessa barns föräldrar, Sara, var ogif …

—Barnen ser goda och vackra ut; det tycks, som Gud och människor älskar dem.

Men om föräldrarna inte är gif … inte ser om dem … Vi kunde ju i stället för dessa barn, Sara, tänka oss utsvultna, trasiga, övergivna.

—Är föräldrarna goda och förnuftiga människor … inföll hon milt … så ser de nog om sina barn, så länge de lever; det vet jag så visst, som att ingen river hjärtat ur bröstet på sig själv.

Men om föräldrarna är elaka och oförnuftiga?

—Ja, i det fallet är de elaka och oförnuftiga, antingen gifta eller inte; och de handlar därefter, både emot barnen, sig själva och mot annat Guds skapade arma verk. Det har jag tillräckligt sett och skådat, Albert.

Almqvist kritiserar inte bara äktenskapet som institution utan även också de maktförhållandena som rådde mellan män och kvinnor. Det är inte Sara som suktar efter Albert, det är inte Sara som anpassar sig efter Albert utan det är tvärtom.
Almqvist låter Sara ta kommandot i sin relation med Albert. Efter att Sara och Albert kommit överens om att han ska hyra ett rum på övervåningen i Saras hus, som hennes föräldrar har lämnat efter sig, följer denna diskussion mellan Albert och Sara:

—Men om jag hyr rummen?

Så sköter jag mina saker på bottnen i nedre våningen hos mig själv.

—Du vill då aldrig sköta någonting uppe hos mig?

Blir du där något boendes, Albert, så skall du väl också ha mycket att uträtta för egen räkning, och behöver ha dig i ordning, så som du kan tarva. En god matinrättning finns i grannskapet, och billig städning är lätt att få, även tvätt och strykning hos beskedliga människor, som därav har en liten skärv för sin bärgning, Albert. De skulle kunna förtjäna mer, om inte skråna vore. Men det säger jag, att ofta önskar jag ändå få bjuda dig ner på en liten enkel risp, om det faller sig: kanske bjuder du mig också någon gång upp? Men aldrig, aldrig vill jag ta av det ditt är, eller lägga mig i ditt husväsende … blott svara dig, ifall du frågar mig till råds, det du sedan kan följa eller inte, hur du vill … och allraminst skall jag nånsin hindra dig i ditt arbete.”

I boken kritiserar Almqvist skråväsendet som rådde under denna tid. Det var en slags förening för hantverkare vilka gavs speciella förmåner. Om man inte tillhörde ett skråväsende fick man inte jobba inom ett visst yrke. Sonen eller den lärling som gick under en mästare var den som fick ta över det företag som läromästaren lämnade efter sig. Döttrar fick inte ta över även om de var det enda barnet i familjen. I boken lämnar Saras far efter sig ett glasmästeri som Almqvist i sin bok låter henne förvalta. Detta tilltag ansågs vara provokativt då det i verkligheten inte var tillåt att kvinnor drev företag. Kvinnor vara vid denna tid omyndiga och därför kunde inte anses vara juridiska personer.

Var Almqvist en Liberal?

Ja det var han. Han var ingen tvättäkta liberal filosof, men han var en förgrundsgestalt för det som idag kallas för liberalfeminism. Som i senare tid fick mer gehör genom bland annat Fredrika Bremers bok Hertha, där en av huvudpersonerna heter Yngve, detta får ses som en vinkning eller hyllning till Almqvist. Almqvists bok och han själv fick utstå en hel del kritik och det skrevs ex antal böcker av motståndare till honom och hans idéer, som i sina bokversioner om Sara och Albert häcklade Almqvist och hans idéer. För Almqvist personligen blev Det går an en karriärkrossar som han inte återhämtade sig ifrån. Men Almqvist startade en debatt som fick väldiga konsekvenser. Hans propagerande för att kvinnor och män skulle ha samma rättigheter fick tillslut gehör. Kvinnor skulle ses som individer med egna behov och drömmar och inte ett verktyg för mäns behov.

Hur ska Almqvist tas idag?

Idag är debatten kring feminism och jämställdhet, finns det någon skillnad mellan dessa två?, ganska infekterad. Vi lever idag i en tid där den feministiska rörelsen, i alla fall den som får komma till tals, exkluderar snarare än inkluderar män. Enligt vissa radikalfeminister går det inte att vara feminist om man inte också delar deras syn på ekonomi och ideologi. Man har kopplat den marxistiska läran med feminismen. Människor ska inte ses som individer utan de ska ses och beskrivas efter de kollektiv som radikalfeminister givit de att tillhöra. Vilket gör det svårt att föreställa sig att Almqvist skulle godta retorik som ”Alla män är si och så” eller ”Alla män är potentiella våldtäktsmän” osv!

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: