Senaste nytt

Lorentz Tovatt – missförstånden och de hårda slagen mot de fattiga

I slutet av augusti skrev Birger Schlaug ett ilsket debattinlägg på SvD Brännpunkt om global tillväxt och miljöhot. För att reda ut Schlaugs enorma missuppfattningar svarade Per Bylund honom några dagar senare med enkla ekonomilektioner.

Lorentz Tovatt, språkrör för Grön Ungdom, är en smart och kunnig person, som med all sannolikhet läste båda debattörernas bidrag. Gårdagens inlägg på DN Debatt visar dock att han ingenting förstått. Frihetssmedjan har därför tre förtydliganden åt honom: 1) Värde är subjektivt, 2) Vad är egentligen en resurs? och 3) till vilken kostnad?

1) Värde

Som ett eko av Schlaug, skriver Tovatt

Utvecklingen är starkt utilitaristisk, sprungen ur idén att skapa värde. Fokus ska alltså fortsatt ligga på att skapa värde för människor, men den nya insikten är att värde bara kan skapas inom vissa gränser. Dessutom betyder värde kanske inte exakt samma sak som det gjort under 1900-talet.

Vad Bylund tydligt pekade på är att Värde i sin själv är subjektivt; inte bara för att vi gillar olika saker, men också för att det inte går att mäta annat än genom frivilliga transaktioner på marknader. Det vill säga, när jag köper pasta från en försäljare, är vi båda rikare; jag värderar kvällens middag högre än pengarna och försäljaren värderar pengarna högre än pastan.

När Tovatt säger ”Värde kan bara skapas inom vissa gränser” och att ”Värde kanske inte betyder samma sak” som förr missförstår han vad värde är. Värde ligger inte i ett lager som när det tar slut är slut; det är en subjektiv uppfattning som individer upplever. Det betyder att ”gränserna” bara sätts av våra drömmar och mål, samt löner (dvs produktivitet, hur väl vi kan tillgodose andra personers önskningar).

2) Vad är egentligen en Resurs?

Igen, resurser är inte de materiella mängder koppar som ligger i de Chilenska bergen eller fat olja under Arktis – som förvisso är begränsade, my dear Watson – utan vilka behov mänskligt medvetande kan lösa med hjälp av dessa. Råvaror, som bensin, trä och majs, blir resurserna när mänsklig uppfinningsrikedom kan utnyttja dem; innan olja kunde utnyttjas som bränsle var det bara en kletig substans som förstörde grävande och jordbruk. När Tovatt skriver att råvaror är det mest värdefulla i vår värld gör han alltså dubbelfel; värde är subjektivt och genom prissystem vet vi att råvaror inte alls är det som människor värderar högst. Samt att vår användning av dem som medel för att tillfredsställa problem är det som räknas. Bylund igen:

De flesta vet att en varas pris bestäms av tillgång och efterfrågan. Om tillgången på en efterfrågad råvara eller produkt minskar så går priset upp – och vid det högre priset blir efterfrågan mindre. Ekonomiskt finns därför varken en ”Overshoot day” eller det så kallade ”Peak oil”. Bägge bygger nämligen på samma kardinalfel: man räknar på den fysiska tillgången och den ekonomiska efterfrågan som om de vore samma sak.

Det är alltså djupt felaktigt att prata om de mängder koppar och olja som utgör ”en ändlig värld” i samma mening som mänsklig efterfrågan, tillväxt och marknader. Prissystem, som Hayek visade oss 1945, är rätt bra på det där med att hantera knapphet. Paradoxalt nog är det precis samma mekanism som Tovatt själv vill tvinga fram genom beskattning. Skillnaden är att Tovatt vill styra, medan marknader gör det av sig själva.

3) Till vilken kostnad?

Tovatt identifierar viktiga skillnader mot tidigare tillväxtkritik:

Men den nya tekniken har visat att vi faktiskt har tillräckligt mycket förnybar energi för att försörja oss alla, det gäller bara att vi bygger ut den tillräckligt snabbt. Vidare vet vi att ekonomin kan baseras till ännu större del på tillväxt av tjänstekonsumtion, något som till stora delar inte tär på planeten.

När Tovatt säger att vi har tekniken för att försörja oss alla med förnybar energi har han rätt. Och delvis rätt när han säger att vi kan basera våra ekonomier på konsumtion av tjänster som orsaker mindre utsläpp (går inte att dela på dem så tydligt; att sälja massage eller bokföring kräver fortfarande en hel del fysiska varor som stolar, oljor, datorprogram eller papper, men vi struntar i det).

Frågan är inte om vi kan det, utan till vilken kostnad. En stor del av grönvänstern rättfärdigar sina förslag med att de fattiga är mest utsatta för klimatförändringar, medan det är de rika som skapat dem. Det är sant; det är den etiopiska bonden vars skörd förstörs eller anställda på den översvämmade textilfabriken i Bangladesh, som ser de största konsekvenserna av klimatförändringar. I den rika världen är våra ”problem” snarare högre chokladpris eller möjlighet att odla vin.

Vad Tovatt missar här är två saker. För det första, en stor del av världens fattiga försörjer sig på att sälja råvaror eller förädlade sådana till västvärlden; sömmerskor, bönder, gruvarbetare. Med den idyllekonomi grönvänstern ser framför sig tar de ifrån de fattigaste sin relativa fördel; det vill säga gör dem ännu fattigare och ännu mer utsatta för klimatförändringar.

Men det andra, och större problemet, handlar om nutida kostnader. Matt Ridley illustrerade det nyligen i The Times (Även här):

The cost of climate policies is already falling most heavily on today’s poor. Subsidies for renewable energy have raised costs of heating and transport disproportionately for the poor. Subsidies for biofuels have raised food prices by diverting food into fuel, tipping millions into malnutrition and killing about 190,000 people a year.

Greens think these harms are a price worth paying to stop the warming. They want (other) people to bear such sacrifices today so that the people of 2100, who will be up to seven times as rich, do not have to face the prospect of living in a world that is perhaps 0.8 – 1.2 degrees warmer. And this is the moral high ground?

Kostnaden för de grönas drömmar ligger överväldigande på de fattiga – precis de människor som de påstår är mest utsatta! Det är de fattiga som inte har någonting att sälja när västvärlden bara producerar cirkulära tjänster; det är de fattiga som i övergångsperioden måste betala betydligt högre priser för värme, mat, elektricitet och överlevnad; och det är de fattiga – som efter de grönas experiment är ännu fattigare – som inte kan skydda sig mot de klimatförändringar som påstås komma helt oavsett vad vi gör.

Tovatt gör bäst i att läsa Bylund-Schlaug-dispyten igen, se effekterna bortom nästa val (särskilt världens fattiga) och omvärdera sina missförstånd kring ekonomi.

  • Citatet från Times är exempelöst. Det finns inga som helst stöd för att satsningarna på biobränslen har orsakat någons död i svält (lika lite som vår köttkonsumtion har gjort det). En annan sak är att subventionerna till biobränslen är feltänkta. Men ännu värre är andra delen av citatet. Det finns absolut inget som tyder på att människor år 2100 kommer vara sju gånger så rika som de som lever idag. Minskning av utsläpp idag drabbar de rika i mycket större utsträckning än de fattiga. Dyrare energi ger högre värde till den fattiges muskelenergi, det border även ekonomer förstå.

    • snobben

      Att det drabbar rika i väst mest beror på att vi är otroligt bortskämda med att ha tillgång till allt, efter det samhälle vi byggt upp. Allt detta på tredje världens bekostnad.Knappt 10 %
      av jordens hela befolkning lever på allas tillgångar. 90 % lever i knappa livsmiljöer.
      Resursslöseriet är enormt dagligen. Detta räknas inte som förlorat kapital. Därför är livsmiljöer för reproduktion hotade, i skogar, vatten, luft och biologiskt. Biverkningar är sjukdomar av en miljö som vi får svårare att bryta ner biologiskt i våra kroppar och utanför. Mutationer i mixade molekyler accelererar.

  • snobben

    Ekonomi betyder väl att använda resurser uthålligt, samt att ansvara för ett sparande på sikt i resurser. Inte som nu, skövla så mycket så möjligt utan insikt om globala konsekvenser i en allt skenande miljöförstöring i mark, luft, vatten och näring. Idag räknas inte naturtillgångar ,kvalitet och hållbarhet in i BNP. Desto fler resurser vi nyttjar, ju högre tillväxt, och tvärtom.

  • snobben

    Politiker blundar, för accelererande diabetes, alzheimer, cancer, njursjukdomar. Vi har gifter i fisk,
    i grödor, socker i allt, mediciner i allt, astma, allergier. Resurser till allt detta heter tillväxt.
    Politiker borde gå på kurs och lära sig vad kapital betyder. Dom stirrar på förpackningar, alla äpplen lika stora, genmanipulerade för enkel frakt. Kapital i enbart summor har aldrig hetat tillväxt.

  • snobben

    Ett värde är något som går att behålla. Kapital är något man förvaltar. Dom senaste 20 åren har politiker gett oss falsk information. Allt är snabbt cash. Vet inte hur mycket kosttillskott, personliga tränare och alla tillbehör till precis allt som dom lurar i oss är nödvändigt. Dom kastar ut ny dynga dygnet runt som vi sorterar till ny dynga dom producerar. Mode och reklam, skrämselpropaganda
    är till för psykisk manipulation för ökad konsumtion till vad dom anser nödvändigt. Ansvaret i hur mycket som finns att tillgå är bara deras.

  • snobben

    Produktion blir till tillväxt som en lösning på våra problem ? Varför måste allt utgå i från problem ? Kan man planera från början finns inga problem! Vill man inte lägga ner energi från början, kostar det på, ju längre man väntar. Ekonomer borde ha var sin personlig tränare för att begripa enklaste fakta.

  • snobben

    Det är kanske det som heter övervikt och hjärtinfarkt, diabetes, cancer?
    Ingen har blivit FRISK av att ligga i soffan och prata strunt.

  • marlies

    Som artikeln beskriver är resultat dubbelbottnat. Men har man ett kretsloppstänkande, att allt som utvinns och produceras går tillbaka i samma system och systematiseras på vägen i samma grund som i början borde problem heta lösning. Gamla ursprungs teori. Allt ska fram – tillbaka, upp – ner, runt i cirkel. Som ebb och flod som kan heta pengar, klimat, kasta boll och fånga, sol upp ner, dag natt, allt som kastas upp ramlar ner, minsta barn vill snurra, vi älskar karusell, jorden snurrar, bort hem. livets rundgång, födas dö föda nytt. Alltets gemensamma nämnare. I en maskros samma.
    sol regn blåst varmt kallt för att växa och vila fröa. växt dött blir olja in ut in vulkaner,
    samla ihop växa berg, folkmassa, orkaner, jordbävning splittring ,tryck, krig. vatten förflyttning, stormvågor i omlopp

%d bloggare gillar detta: