Senaste nytt

Om Bollibompa, copyright och upphovsrättslobbyn

Ni vet väl att barnprogrammen i Sveriges Television gallrar bort bilder av seriefigurer varje gång det är teckningstävling i ett barnprogram? Tecknar ditt barn av Kalle Anka eller bamese slängs teckningen bort och barnet har inte en chans att vinna. Anledningen är copyright! Bollibompa får inte visa bilderna ditt barn tecknat på TV. Att teckna av Kalle Anka och sprida på TV är inte tillåtet.

När ett barn inte kan teckna av sina älskade seriefigurer Bamse eller Kalle Anka och skicka till bollibompa är det nåt som är åt helskotta fel.

Vad ska man göra åt det?

Tidigare idag skrev jag att Hollywood grundades som en piratrörelse. En annan fråga som diskuteras ganska ofta är kopiering för eget bruk via internet. I dagens upphovsrättsliga debatt behandlas nedladdning som stöld. Hur är det med det och hur har man hanterat frågan om kopior för eget bruk genom historien?  

Faktum är att upphovsrättslobbyn hittills har fokuserat på de drakoniska reglerna om 70 års (i USA 95 års) copyright efter upphovspersonens död. Kopior för eget bruk har ansetts vara helt tillåtet, enligt de internationella reglerna om upphovsrätt.

Med de nuvarande reglerna kring hantering av musik och filmer digitalt förbjuda all nedladdning och kopiering för eget bruk, om man inte själv köpt produkten. (Och till och med då är det krångligt och svårt.)

Ett klassiskt sådant exempel är avändningen av kopiatorer. Det var en debatt om upphovsrätten även när man införde kopiatorer. Ska man ha rätt att kopiera hela verk (böcker och artiklar) med den risk som då finns att verket kan spridas vidare, frågades det. En del aktörer försökte förbjuda spridningen av kopiatorer med hänvisning till lagarna om upphovsrätt.

Hur man löste det kan man läsa hos Linköpings Universitet:

Vad gäller övriga offentliggjorda litterära verk i skriftlig form får var och en för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av begränsade delar av verket, t.ex. ett kapitel, eller framställa ett eller några få exemplar av verket om verket är av begränsat omfång, t.ex. en dikt eller en novell på ett begränsat antal sidor. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk. Med privat bruk avses studentens egna studier och innefattar inte någon rätt att t.ex. kopiera material åt andra studenter eller att efter egna studier överlämna – än mindre sälja – kopierat material till efterkommande studentkamrater.

Man får kopiera verket och till och med ge bort kopior i begränsad mängd. Lägg märke till att upphovsrätten här tillåter att man ”lånar” boken externt, tex på ett bibliotek, eller av en kompis, och sen får kopiera det. Man behöver inte äga det man kopierar. Så ser lagen ut idag.

Ja, man har till och med kunnat kopiera ett verk MOT upphovsmannens gillande. All tidnings- och bokutgivning har på ett sätt betraktats som en ”public domain”. Om man publicerat något, t.ex. en bok eller något i en tidning fick man acceptera att det kunde kopieras på en kopiator.

Debatten om bandspelare var lika het. Lösningen blev densamma även där. För privat bruk fick man kopiera musik från en LP eller radion till ett kassettband men man fick inte sälja vidare det. Intressant nog medgav de internationella reglerna att man även fick kopiera i begränsad mängd till vänner.

Men man behövde inte äga det man kopierade. Alltså fick man låna en väns LP-skiva och kopiera på band.Dessa regler gäller än idag. Så var och en får kopiera och sprida fritt från LP till kasstettband och ge bort kopior av det.

Även här har all musik och alla radioprogram betraktats som en public domain. Man fick acceptera att musiken kunde kopieras för eget bruk.

Det är denna gamla regel om musik och videokassetter som gör att det är tillåtet att spela in film till dvd-brännare från TV:n, också för eget bruk! Men lagen tillåter inte samma kopiering av en film från nätet till en dvd för eget bruk.

Debatten om foton på foton… Ja, det har fiunnits en internationell debatt om kopior av foton också. Skulle det förhindras. Det gick inte så man tillät även kopior av foton, för eget bruk. Däremot var det en annan sak om man publicerade andras foton utan lov, t.ex.

Lagarna tillåter dessutom att man kopierar och använder foton för digital visning och overhead i skolundervisning till exempel.

Enligt Bonusavtalet har skolor rätt att använda bilder i undervisningen. Avtalet ger dig som lärare och dina elever rätt att använda material från internet (till exempel bilder) i en PowerPoint-presentation eller på den interaktiva skrivtavlan som ni visar i klassrummet.

Lärare och elever får också göra OH-bilder, skriva ut bilder och åhörarkopior inom ramen för egna undervisningen.

Enligt denna lagen får man teckna av Kalle Anka, för eget bruk (!) men inte sprida ankan.

Biblioteken. Ska man ha rätt att låna ut böcker? Den debatten fördes kanska livligt på 1800-talet. Själva bibliotekstanken betraktades som en piratrörelse. Tänk er, man kunde läsa något som man inte ägde själv.

Domstolarna sa ja, att bibliotek var tillåtna, om man lånade för eget bruk! Däremot tilläts man inte låna vidare böckerna mot betalning.

Fri citaträtt. Fram till 1920-talet var det full debatt om rätten att citera tal och föredrag i tidningar. Det ansågs som piratkopiering av vissa att kunna citera en annan människa i en tidning (”You would not steal a quote”, kanske?). De som drev denna fråga ville att man vara skulle kunna referera, inte citera, folk i tidningar och böcker, utan lov.

Med vilken rätt stal man en persons egendom, dess ord, och la ut dem obearbetade i en tidning utan lov, liksom?!

Regeringarna beslöt att tillåta citaträtt i tidningarna med motivet att det var för… eget bruk! Dvs journalistens och åhörarens bruk.

Viktigt!

Detta med rätten för kopiering för eget bruk en viktig princip för piratrörelsen och för många liberaler. Så även för mig. Jag gör mycket historisk research, och för mig är det är för mig numera en självklarhet att jag ska kunna äga kopior av handingar och böcker, och ocr:a (digitalt kopiera och översätta text) dem, fotografiskt, eller på annat sätt. Jag ska inte ses som kriminell för det.  På samma sätt ska ingen ses som kriminell för att de kopierar en cd eller tankar hem via en länk på nätet.

Som jag visat ovan bryter upphovsrättslobbyn med 150 år av rättslig tradition och vill kriminalisera kopiering för eget bruk oc även utan eller till och med MOT upphovsmannens direkta tillstånd. Nu resonerar man annorlunda och vill införa en annan praxis på nätet än ”irl” med tex bandspelare och kopiatorer. Som riksdagen skriver:

Det är inte heller tillåtet att för privat bruk kopiera material som lagts ut på t.ex. Internet utan tillstånd från upphovsmannen. Man får alltså för sitt privata bruk bara kopiera filmer, musik, texter m.m. som har lagts ut på Internet med upphovsmannens tillstånd, t.ex. musik och film som säljs lagligt för nedladdning mot betalning eller som lagligen tillhandahålls för gratis nedladdning (t.ex. för att marknadsföra ny musik).

Ser ni? Kopiering mot upphovsmannens (och mellanhändernas) direkta tillstånd ska inte vara tillåtet! Det finns en skillnad mellan detta och det gamla systemet!

Tekniken

Mot detta skulle man säkert kunna invända att den nya tekniken tillåter kopiering av verken intakta. Tidigare har man bara kunnat göra KOPIOR, och dessa har haft sämre kvalitet, nu kopierar man ettor och nollor och kopierar intakta verk. Dessutom möjliggör tekniken masspridning. Många känner att detta hotar inkomsten för upphovspersonerna.

Exakt! Det gör det! Men detta är en utveckling som inte är ny. Steg för steg har denna utveckling skett ända sen Gutenbergs dagar på 1400talet. Och teknikens utveckling kommer att fortsätta. Det blir alltså lättare och lättare att kopiera ett verk.

Jag är bokmänniska och tar mina exempel från bokens värld. Först kunde man skriva för hand. Sen på skrivmaskin me dkarbonpapper, sen kom kopiatorer och just nu sitter jag här med scanner, digitalkamera och ABBYY Fine Reader Professional och ganska hyfsade möjligheter att OCR:a text.

Och utvecklingen kommer att fortsätta. Gamla handskrivna böcker kommer att kunna läsas av och ocr:as till så gott som felfri text. Alla gamla dagstidningar kommer att överföras i textform och tillgängliggöras på nätet. Gamla böcker och pamfletter som ingen brytt sig om på århundraden kommer att uppleva en ny renässans. Kunskaps och informationsspridandet kommer att ske på sätt som vi bara kan ana nu.

Ta böcker som ett exempel. Det säljs och lånas ut böcker på nätet. Man försöker då göra så man inte ska kunna kopiera dessa. Men redan nu utvecklas program som via skärmfoto och avläsning läser av boksida efter boksida och för över det till text. Jag kan göra det redan idag med alla böcker jag köper eller lånar på nätet, utan problem. Inom något år kommer man lätt att kunna kopiera av vilken bok som helst och föra över det till en pdf med sökbar text på nån minut, eller till ett open office dokument.

Det vi ser är en revolution!

Och samtidigt hävdar upphovsrättslobbyn att vi måste förbjuda kopiering för eget bruk och att det behövs en 70 årig eller 95 årig upphovsrätt. En rätt som mest bara mellanhänderna vinner på.

Själva lagen för med sig orimliga konsekvenser. Då jag jobbade i hemtjänsten fick jag kunskap om ett sådant fall. Jag har tystnadsplikt men berätta en del om det. Det finns en författare som hade en viss politisk åsikt. han är död sedan länge. Hens släkting hatar hens böcker och hans politiska åsikter och tjänar grova pengar på författarens verk och för in pengarna i ett politiskt arbete som går tvärs emot författarens politiska åsikter.

Jag kan förstå en viss upphovsrätt så länge en författare lever, och kan personligen acceptera skatt på datorer och digitala lagringsenheter och sånt om det skulle bli aktuellt för att ge konstnärerna ersättning, men kan inte på något sätt förstå eller försvara upphovsrätt efter författarens död!

Men det är ju sant, förlagen ska ju ha sitt… Mellanhänderna, alltid dessa mellanhänder!!!

Ny teknik

Men man får förstå dem. Den nya datortekniken håller på att göra mellanhänderna överflödiga. Den utvecklingen har pågått i bara 15 år. Inom några decennier kommer mellanhänderna att försvinna, eller så tvingas de tänka om. Förläggare, skivbolag, tillhör en utdöende art.

Man kan bara tänka var vi befinner oss redan nu med möjligheter att sprida verk utan mellanhänder. En sådan situation som vi ser nu har vi aldrig sett tidigare i historien. Tänk er var vi befinner oss om 20-30 år! Och om 100 år!!!

Mellanhänderna kommer aldrig att fortsätta att ha så mycket makt som de har idag. Deras tid är förbi!

Därför behövs nya lösningar, utan att för den skull vara fast i upphovsrättslobbyns absurda regler om copyright 70 eller 95 år efter upphovspersonens död och utan den nya absurda praxis som för första gången i upphovsrättens historia förbjuder kopiering för eget bruk.

Jämför tekniken idag med den 1991. Tänk dig sen hur världen kan komma att se ut 2031! Det enda sättet att förhindra fortsatt ”piratkopiering” är att införa strikta lagar och polisstat. Eller så tillämpar man det som varit praxis i 200 år, kopiering för eget bruk.

Dessutom kanske man bör ersätta de snåriga copyrightregler som finns nu genom att tillåta fri ”citaträtt” även för bilder och filmer. Då skulle ett barn kunna göra egna teckningar av t.ex. Bamse och Kalle Anka och sprida på nätet eller i andra medier utan att riskera att få upphovsrättslobbyn på sig.

Vad ska man göra istället? Fri upphovsrätt och en skatt på digitala medier är något jag tror är vettigare än att tvingas välja mellan inga pengar till konstnärerna eller polisstat och mer kontroll.

%d bloggare gillar detta: