Senaste nytt

Om Megaupload, symboler och vikten av medborgarrättigheter

Copyleft - USA flag

I skrivande stund har Megaupload, en onlinetjänst för att kunna ladda upp de filer man känner för, varit nedstängt i mer än 16 timmar. Följakligen har FBI, CIA, MPAA, Franska Hadopi och U.S Department of justice, för att nämna några få exempel, fått sina hemsidor nedstängda av massiva trafikbelastningar från persondatorer runt hela världen (s.k DDoS-attacker) i en utav de mest massiva folkprotester Internet hittills skådat.

Så varför denna protest? Handlar det inte, trots allt, om att en välkänd fildelningssajt släckts ner på grund utav att upphovsmän känt sina rättigheter blivit kränkta? Är inte det ett fullkomligt legitimt skäl? Som vi snart ska se är det inte hela historien.

Megaupload är, till skillnad från tjänster som The Pirate Bay som enbart tillhandahåller ett index över var någonstans filer finns att hämta, en faktiskt fildelningssajt i den meningen att filer faktiskt existerar fysiskt på företagets hårddiskar. Har du en fil du vill dela med dig av är det bara att registrera sig som medlem på Megaupload och ladda upp de filer du känner att du vill dela med dig av. Detta har naturligtvis gett upphov till oräkneliga upphovsrättsintrång, något som Megaupload sedan flera år av gällande lagstiftning (mer specifikt under den s.k ”Digital Millenium Copyright Act”) är skyldiga att motverka ifall någon anser sin upphovsrätt blivit kränkt.

Idag ligger Megaupload nere för alla användare, överallt i världen.

Har Megaupload varit särskilt dåliga på att ta ner upphovsskyddat material på begäran av upphovsägare? Knappast. Tvärtom är Megaupload hyfsat kända för att samarbeta med upphovsmän. Med tanke på den mängden filer som laddas upp varje dag, samt deras användarvillkor som garanterar kunden att filerna inte ska behöva sökas igenom av ren respekt för privatliv, är det förstås omöjligt för en sådan tjänst att leverera ett hundraprocentigt skydd mot upphovsrättsintrång. Tidigare har det dock räckt med att en upphovsman pekat på vilken fil på företagets hårddiskar som inkräktat på hens rättigheter för att filen tagits ner bums.

Så är längre inte fallet. Istället har hela hemsidan tagits ner, ägaren häktats och frihetsberövats och samtliga medarbetare blivit eftersökta av internationella polisstyrkor. Låt oss för några minuter tänka på vad det innebär.

Det innebär inte att en välkänd hemsida blivit nedstängd på grund utav upphovsrättsintrång. Hade detta varit det enda problemet hade det räckt med att kräva Megaupload att ta ner de filer som stred mot internationell upphovsrätt. Detta innebär inte att upphovsrätten i sig är för stor eller för stark, eftersom det inte någonstans i internationella upphovsrättsavtal står att budbäraren är ansvarig för innehållet i ett meddelande, vilket är den centrala verksamheten för Megauploads affärsmodell.

Nej, nedstängningen av Megaupload är något mycket dystrare än så. Det som har hänt är att en Tysk medborgare, bosatt i Nya Zeeland har blivit frihetsberövad och fått sin enda inkomstkälla fullkomligt nedstängd, helt utan föreliggande rättegång, för att han möjligen brutit mot de lagar som gäller i USA. Detta är en bisarr, närmast sinister, symbol över hur den samtida politiken har utvecklats på ett internationellt plan.

För nedstängningen av Megaupload handlar inte ett dugg om upphovsrätt, inte ens i en klinisk mening. Det handlar om grundläggande rättigheter. För att tala klarspråk handlar det om de mest fundamentala rättigheter i samtliga länder som kallar sig demokratier.

För det första är blotta tanken av att USAs regering, på uppdrag av privata företag, har rätten att beröva en annan människas levebröd utan rättegång ett brott mot principen att stat och privat sektor ska hållas separata, en självklarhet i en marknadsekonomi, såväl som ett brott emot Habeas Corpus – det vill säga rätten att förbli oskyldig tills motsatsen bevisats i en domstol, en självklarhet i alla demokratiska författningar.

För det andra är det ett brott mot den kanske mest fundamentala principen av de alla, det vill säga nationers suveränitet, att en person kan bli frihetsberövad i ett land för att möjligen ha begått ett brott i ett annat land. Den vanliga proceduren är att polisstyrkor samarbetar när det gäller solklara fall av ett brott mot lagar som gäller i de flesta länder, exempelvis mord eller dråp, att denna person får ställas i domstol i landet brottet begåtts. Så är inte fallet denna gång.

För det tredje är det ett brott mot budbärarimmuniteten – en grundläggande princip i alla demokratiska länder som säkerställer en budbärares immunitet mot innehållet i meddelandet, en rättighet som vanns efter århundraden av blod och svett efter medeltiden, då en budbärare kunde få halsen avhuggen för att innehållet i en försändelse, som budbäraren under ed var svuren att aldrig få tillgång till, inte föll regimen till tycke.

Ändå framställs detta som någonting som främst har att göra med upphovsrätt. Men, för att låna ett engelskt uttryck: ”nothing could be further from the truth”.

Upphovsrättsdebatten är viktig på många sätt, något som vi i Sverige har varit lyckligt lottade av att ha varit internationellt framstående i under många år, inte minst på grund utav Piratpartiets framsteg i den nationella fildelnings- och privatlivsdebatten, men i detta fall är det en mycket missriktad vinkel på ett mycket större problem.

Den stora ironin är att att upphovsrättslobbyn anser att denna makt, det vill säga en makt som vida överstiger vad som tidigare ansetts vara rimligt för ens en supermakts inflytande över andra nationer vara, inte räcker till. För att kunna motarbeta piratkopiering vill upphovsrättslobbyn ha makten att de bestämma precis vilka hemsidor som får besökas och inte, genom en ny lagstiftning kallad SOPA (Stop Online Piracy Act) eller PIPA (Protect Intellectual Property Act), båda olika motioner för en i princip likställd lagstiftning, få möjligheten att stänga ner en hel hemsida eller en hel internetbaserad koncern enbart på grund utav en misstanke om att ett enskilt upphovsrättsbrott har tillåtits att begås på deras servrar. Detta låter kanske som krångligt advokatsspråk. I verkligheten innebär det att hela wordpress kan stängas ner för att en enskild kommentator länkat ett upphovsskyddat youtube-klipp på ett enskilt blogginlägg. Jag behöver knappast förklara vilka förödande konsekvenser det kan komma att ge.

Oavsett vad man tycker om upphovsrätten som sådan måste man erkänna att det här helt enkelt är att gå för långt. Ändå så talar nästan samtliga om att nedstängningen av Megaupload huvudsakligen är relaterat till upphovsrättsdebatten.

För om sanningen ska fram har detta mer med den av Barack Obama nyligen signerade NDAA-motionen att göra än med internationella handelsavtal. Den motionen som tillät USA att frihetsberöva vem som helst, hur länge som helst, för vilken anledning som helst, i vilket land som helst. Om du nu kan få din inkomstkälla och din frihet berövad, i vilket land som helst, oavsett ditt medborgarskap eller landets egna lagar, enbart för att rika företag eller mäktiga nationer kräver det, hur har du då några som helst medborgarrättigheter? Hur har du då några rättigheter över huvud taget?

Det är det här som är det mörka budskapet i Megaupload-frågan. Ett plötsligt tystnande av en budbärare. Ett maktmissbruk. Ett övertramp på demokratins grundläggande idéer.

Det handlar inte om upphovsrätt. Det handlar om vad rättigheter innebär till att börja med. För utan yttrandefrihet, budbärarimmunitet och demokrati kan inte upphovsrätt existera över huvud taget. Upphovsrättslobbyn har avfyrat det första skottet. De har träffat sig själva i foten. Tyvärr har de väldigt mäktiga vänner. Nu är det vårat drag. Vi måste spela våra pjäser väl. Låt oss inte avfärda det som ett trivialt spel.

%d bloggare gillar detta: