RECENSION
Frihet & fruktan. Tankar om liberalism
Isobel Hadley-Kamptz
207 s.Natur och Kultur
Jag vet inte var jag ska börja.
Efter att ha sträckläst Isobel Hadley-Kamptz bok är huvudet fyllt av tankar. Några av dem utmanar mina tidigare föreställningar, andra fördjupar dem. Ytterligare ett antal tankar rör sig om punkter där jag skulle kunna skriva långa debattartiklar och essäer om varför författaren har fel. Med huvudet snurrande på det sättet är det både svårt och otroligt lätt att sätta sig ner och skriva en recension av boken.
Boken är en samling essäer, inringade av ett förord och ett efterord. Essäerna sätter sitt sökarljus på olika konflikter i dagens samhälle, ibland konflikter där liberalismen är så kluven som det brukar sägas att liberaler ska vara, ibland konflikter där de som kallar sig liberaler till synes helt övergivit eller glömt bort de liberala idealen. Åter andra är givetvis de konflikter som har relativt klara liberala lösningar som dock inte vunnit allmänt genomslag ännu. Tillsammans utgör de en god bild av liberalismens utmaningar i det tjugoförsta århundradet.
För den som, likt jag själv, ägnar sig åt att debattera liberal ideologi och att försöka driva världen i en liberalare riktning, finns det mycket att nicka instämmande i under läsningen. På ett träffsäkert sätt har Hadley-Kamptz identifierat de flesta av de problem som flitigast debatteras i liberala kretsar och jag tror att jag personligen varit inblandad i varenda en av debatterna. På ett sätt är läsningen av Frihet & fruktan nästan som att läsa en destillerad LUF-kongress på prosa.
Utgångsläget för Hadley-Kamptz är inte att formulera en sammanhållen liberal ideologi med svar på allting. Snarast kan boken ses som ett försök att samla liberala idéer och liberala sätt att hantera verkligheten. Precis som de flesta som varit inblandade i sakpolitik insett, så är det inte alltid möjligt att direkt applicera en liberal teori på verkligheten och hoppas att det löser alla problem. Människor är individer, något liberalismen bejakar och som är hela förutsättningen för det liberala tankegodset. Det leder dock också till att de inte agerar som den perfekta människa som filosofisk teori kräver för att fungera i verkligheten. Samtidigt verkar vi som individer i förhållande till varandra och till den verklighet vi lever i, vilket också formar våra handlingar. Hadley-Kamptz återvänder flera gånger till just samspelet mellan individer och hur det helt fria valet därmed blir en illusion, då våra val formas av våra erfarenheter, andras värderingar och en mängd andra faktorer vi inte själva påverkar. Det gör också att en liberal ideologi måste ta hänsyn till verkligheten och de människor den ska appliceras på.
Det finns för många intressanta perspektiv för att gå igenom dem alla. En sak jag personligen fann lärorik var Hadley-Kamptz redogörelse för ekonomihistorikern Fernand Braudels indelning av ekonomin i tre skikt, varav de två översta normalt sett slarvigt klumpas ihop till det vi kallar marknadsekonomi. Trots detta är det bara ett av dessa två skikt som följer de marknadsregler och mekanismer som marknadsliberaler omhuldar. Det är alla dessa sammanfattade redogörelser som gör boken extra läsvärd för den som vill förstå den moderna liberalismens utmaningar och lägga en god grund för sitt eget deltagande i den liberala debatten.
Det finns gott om saker för liberaler att hålla med om eller invända mot. Hadley-Kamptz själv landar nära det hon kallar skräckens liberalism, där friheten måste garanteras, inte för sin egen skull, utan för att allting annat vore sämre. En annan kontroversiell liberal fråga som diskuteras är socialförsäkringssystem och välfärd, där många - men inte alla - slutsatser får anses vara klassiskt socialliberala. En intressant detalj i det sammanhanget är att medborgarlön förespråkas som det mest liberala systemet för att garantera grundtrygghet. Perspektivet är då främst att ett icke behovsprövat stöd av den karaktären minimerar andras maktutövning över individen, ett resonemang jag personligen köper till fullo.
Frihet & fruktan kan på många ses som ett bra introduktionsverk till en modern liberalism och de utmaningar vi står inför. Den som vill förstå det sammanhang liberalismen söker verka i bör definitivt läsa den, likaså den som tänker sig att ställa sig i talarstolen på ett årsmöte i något av de liberala ungdomsförbunden. Även om inte alla svar ges och trots att det finns många slutsatser att invända mot, är verklighetsbeskrivningen träffsäker och resonemanget logiskt korrekt. Det är lätt att ta till sig boken och intresset hålls konstant uppe boken igenom. För 200 sidor är det en förvånansvärt komplett översikt och det finns många tankeväckande idéer att ta till sig, konfrontera eller uppröras av. Det avslutande avsnittet med tips om vidare läsning är också mer givande än några torra fotnoter och källhänvisningar någonsin kan vara. För den som inte kan närvara på LUF:s Basliberal är Frihet & fruktan helt klart en fullvärdig ersättning –bortsett från att man missar chansen att spela Trivial Pursuit mot fånigt allmänbildade människor, förstås.
”Hadley-Kamptz återvänder flera gånger till just samspelet mellan individer och hur det helt fria valet därmed blir en illusion, då våra val formas av våra erfarenheter, andras värderingar och en mängd andra faktorer vi inte själva påverkar. ”
Det är en illusion att det fria valet är en illusion. Det hon diskuterar är uppenbarligen inte ”får jag välja eller inte välja” utan någon slags abstraktion av vår genetik, miljö och resonemang som omöjligen kan vara fri. Frågan är isf; vad i helvete är FRIHET? Om det per den definition vi använder inte existerar är den inte relevant.
MEN den är relevant. Se bara på vad som händer när vi är ofria.
Absolut. Det är svårt att recensera hela resonemanget, hon är också inne på att det ändå finns en viss frihet i valet, men att hon går med på den filosofiska argumentationen om att det inte kan finnas ett helt fritt val om man någon gång har påverkats av andra. Alltså… läs boken!
Det är faktiskt väldigt bra resonerat. Sen kanske jag inte håller med om allt i just det resonemanget, men det är ett hållbart resonemang.
Jag kanske ska göra det! Men jag förstår inte varför det är relevant att komma fram till att 1. viljan är inte fri enligt en definition som är helt oanvändbar. 2. frihet är fortfarande relevant eftersom att viljan kan vara o-fri. 3. vi har just uppfunnit fri vilja igen?
Det fria valet är avsaknad av känsla av tvång. Problem solved?
Det är så jag själv vill definiera det ja, men alla håller ju inte med. Isobel försöker att bemöta det och låta dem få delvis rätt, samtidigt som hon påpekar att det ändå är relevant att prata om frihet och valmöjligheter. Läs boken, som sagt
Alltså, det mest relevanta är egentligen att hon konstaterar att vi alla existerar tillsammans med andra individer och med regleringar. Därmed kan vi inte vara de perfekta individer som förutsätts för att det utan problem ska gå att applicera liberal teori på alla situationer. Ytterligare en poäng är att hon menar att liberalismens mål måste vara att minimera konflikter, speciellt våldsamma sådana, trots att vi ska leva sida vid sida med människor som har helt andra värderingar än vi själva.
Vad gäller den fria viljan, är det ett av de mer relevanta resonemang jag sett som på sätt och vis ger dem som säger att det inte finns en fri vilja rätt (något jag inte håller med om) men samtidigt säger att det ändå finns en relevans i att tala om valmöjligheter. Det finns resonemang om hur den mänskliga hjärnan fungerar också, vilket också behövs för att förstå det hela.
Okej. Jag tycker att ”Därmed kan vi inte vara de perfekta individer som förutsätts för att det utan problem ska gå att applicera liberal teori på alla situationer.” också låter lite märkligt.
Om teorin är felformulerad finns felen i premisserna men det behöver ju inte per automatik vara i den liberala grunden utan kan lika gärna bero på en ofullständig problembeskrivning eller en lösning som är för dåligt utforskad.
Jag tänker att det betyder något i stil med ”alla människor är fria att välja. Men var ska man acceptera att människor väljer fel? Vi är ju trots allt inte fullkomligt rationella”. Vilket medför att man kanske inte ska låta folk .. ptja kanske missbruka heroin?
Ja, då låter det som att hon försöker förklara varför vi inte kan vara hur liberala som helst. För folk vet ju inte sitt eget bästa och är inte fullkomligt rationella.
Problemet kvarstår att om man inte själv vet bäst; vet någon annan bättre? är det möjligt? Och varför ska man behöva ta den vägen för att konstatera att heroinmissbruk är dåligt för individer och samhället? Förmodligen för att man vill rättfärdiga någon form av tvångsvård. Och det är ju här hon är ute på djupt vatten. För ingen säger ju att det är bra och alla utan problem kunna knarka ihjäl sig, utan vissa accepterar att civilsamhället och frivillighet är en BÄTTRE VÄG TILL BRA MISSBRUKSVÅRD som dessutom får en permanent effekt. Omhändertagande och tvång leder inte nödvändigtvis till förändring.
Och det är det senare jag får känslan av att hon försöker gardera sig mot, av rädsla för det ”kalla” samhället. Men det är inte kallt, det är bara en helt annan syn på vad som faktiskt fungerar.
Det kan nog vara jag som är dålig på att förmedla det hon skriver. Det tog ju henne några sidor att förklara det jag försöker återge på ett par rader, liksom. It made sense in the book. Även om jag som sagt kanske inte håller med till fullo, så är jag minst halvvägs med i resonemanget. Det är snarast slutsatsen, att det kanske inte finns någon helt fri vilja, som jag inte håller med om. Men det beror mycket på att jag definierar ”fri vilja” på ett annat sätt än vad vissa filosofer gör.
Jag tror inte det Per
Jag tror att hon uttrycker sig på ett så allmängiltigt och vagt sätt för att dölja att det är fel i resonemangen, men just de där två resonemangen är några som jag har tagit span på sedan.. 5 år tillbaka? Det var nämligen det som gav mig som liberal störst inkonsekvens-ångest. Valet 2006 fick man nämligen gång på gång höra att liberaler inte bryr sig om människor, att människor är irrationella och att viljan inte är fri. Och jag tror att hon kanske snuddar i samma slutsats som vi gör även om hon kanske inte tar steget ut helt och hållet.
När man skalar bort krusidullerna är det ju de frågorna som finns kvar om jag inte tolkar det helt åt helvete fel.
All kritik av den religösa liberalism som har en autistikst förhållande till marknaden och den verklighet den verkar i är lika bra som den kritik som riktas mot dess motsvarighet till vänster.