Senaste nytt

Till hälften rätt om infrastrukturen från S

Socialdemokraternas logga lagd över mynt och sedlar

Socialdemokraterna ha börjat presentera sitt budgetförslag, vilket också har resulterat i protester från de egna leden och krav på att göra om budgeten. I den här artikeln följer några tips på hur avsnittet om infrastruktur, rubricerat Urban tillväxt, kan förbättras.

Socialdemokraternas logga lagd över mynt och sedlarSocialdemokraterna vill satsa på storstadsregionerna i framtiden. Anledningen är högst pragmatisk, nämligen att man får ut mest tillväxt per investerad krona på detta sätt. I rapporten Urban tillväxtpolitik presenteras den socialdemokratiska synen på hur dessa investeringar ska göras. Utifrån ett liberalt perspektiv och även utifrån mer pragmatiska vinklar, finns det både bra och dåliga saker i rapporten.

För många liberaler är det viktigt att offentligt finansierad verksamhet dels håller sig till kärnverksamheten, dels genomförs effektivt för att inte slösa på skattepengar. Infrastruktur ses av många liberaler, om än inte alla, som ett relevant område för det offentliga att finansiera. Ska det göras, så är det också effektivt från ett samhällsekonomiskt perspektiv att satsa på de områden där det går att få mest tillbaka på satsningarna. Storstadsregioner och övriga regioner med en ökande tillväxt är därför naturliga målområden för en effektiv, liberal infrastrukturpolitik.

Socialdemokraterna vill som vanligt satsa pengar. Det är naturligt och det brukar vara det vanliga svaret från S om hur problem ska lösas. Satsningarna har dock varierande kvalitet.

Infrastruktursatsningar

Ökade anslag till Trafikverket för att få till ökad kapacitet i järnvägsnätet, speciellt vad gäller de flaskhalsar som finns idag, är nödvändigt. 11,5 miljarder som åtminstone inte ännu blivit öronmärkta för olika projekt är precis vad som behövs. Trafikverket bör vara mer kvalificerade att avgöra vilka projekt som är i mest skriande behov av investeringar, än politiker som försöker plocka lokalpolitiska poänger inför kommande val. Nackdelen är att dessa pengar fördelas på alltför kort tid. 3,5 miljarder redan 2013 kommer vara svårt för Trafikverket att göra av med, eftersom nästan all planering för det budgetåret redan är gjord och resten kommer att göras i februari 2012. För att faktiskt få vettiga effekter borde de stora pengarna ha kommit först 2014 och de kommande åren. Som vanligt i politiken så går inte valår och verklighet i takt med varandra.

Nu spelar det inte så stor roll i denna budget, eftersom det är en oppositionsbudget och inte den budget som faktiskt kommer att antas, men om S tänker agera likadant i regeringsställning, så blir det självklara problem. Det utlovas pengar till stora projekt, vilket kan belönas av väljarna, samtidigt som det går att skylla ifrån sig på Trafikverket när verkligheten sätter stopp för att det faktiskt går att genomföra projekten. En lösning hade givetvis varit att låta överskridande medel övergå till nästa budgetår, men en sådan lösning skulle strida mot allt vad offentlig förvaltning tror på. Att det skulle vara det mest logiska och förnuftiga verkar mest få byråkrater att bli ännu mer övertygade om att det är omöjligt att genomföra.

I samma anda så är det i princip omöjligt att föra över pengar från ett kostnadsställe till ett annat. Ett praktiskt problem när det kommer till järnväg är att vissa poster som från början klassificerats som underhåll, exempelvis att byta ut en sliten växel, måste klassas om som reinvestering om det visar sig att växeltypen inte längre finns och att man därmed måste köpa en nyare och kanske större växellösning. Underhåll och reinvestering är två olika poster och de pengar som fanns för att rusta upp växeln finns plötsligt inte längre, tillförda medel till trots. Denna rigida tolkningen av budget är ett gissel, inte bara inom infrastrukturpolitiken utan inom hela den offentliga sektorn, och inte ett speciellt effektivt sätt att använda våra gemensamma medel.

Höghastighetsbanor Stockholm – Linköping samt Göteborg – Borås finns med i budgeten. Däremot saknas helt satsningar på höghastighetsbanor som kan binda samman storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö med varandra. Det är obegripligt att på det sättet satsa på utbyggnader som bara kanske går att använda i ett framtida höghastighetsnät med anslutning till kontinenten. En ansvarsfull politik måste vara helt genomtänkt från början, inte ta det lite som det kommer. Det går också att ifrågasätta hur många som skulle ha någon större nytta av höghastighetståg mellan just de orter som föreslås och därmed dessa projekts samhällsekonomiska lönsamhet.

Tunnelbanevagn i farten vid Kymlinge stationTunnelbanan i Stockholm vill S bygga ut, till skillnad från M som sagt att ”tunnelbanan är färdigbyggd”. Det är förstås bra, tunnelbanan har varit otroligt lönsam samhällsekonomiskt och även en utbyggnad av den idag skulle, med rätt sträckningar, vara en lönsam investering. Nackdelen för S är framför allt låsningen vid en utbyggnad till Karolinska, en sträckning som ifrågasatts från många håll. Andra satsningar som nämns lite mer i förbifarten, som utbyggnaderna mot Nacka, Täby och Barkarby, har i andra utredningar förts fram som mer lönsamma. Utöver det går det att ifrågasätta varför tunnelbanan i Stockholm skulle vara mer viktig än utbyggd spårvagnstrafik i Göteborg eller Malmö. Sådana satsningar får inga statsbidrag i den socialdemokratiska budgeten.

Vidare föreslås vägslitageavgifter som lösning för att komma till rätta med problemet att tung trafik står för ca 62% av slitaget på vägarna men enbart 25% av finansieringen via vägskatterna. En liberal princip är att den som nyttjar eller orsakar skada också till största delen ska betala för sig, istället för att skjuta över kostnaderna på andra. Därmed är detta förslag helt i linje med en ansvarsfull och liberal politik. Det kan också, tillsammans med en genomtänkt satsning på spårbunden infrastruktur, föra över en del transporter till mer miljövänliga trafikslag. Likaså är satsningen på en ytterligare förbindelse över Öresund, mellan Helsingborg och Helsingør, en god tanke för att ytterligare säkra transportleder för såväl gods som persontrafik från Sverige till kontinenten.

Bostadspolitiska satsningar

Den socialdemokratiska bostadspolitiken lämnar en hel del att önska, som vanligt. Traditionellt har social ingenjörskonst varit något av Socialdemokraternas paradnummer. Först regleras det hur man anser att människor ska bo, sen får de bidrag för att kunna bo just så och de som inte vill rätta in sig i leden bestraffas på olika sätt, antingen genom högre skatter, lägre bidrag eller genom sanktioner från olika statliga myndigheter. Följaktligen så föreslås extra statsbidrag som lösning för att få till stånd fler studentbostäder, istället för en satsning på att förenkla byråkrati, byggregler och byggnormer så att det blir möjligt att bygga ekonomiskt hållbara studentlägenheter utan statsbidrag.

Utan att faktiskt ge några konkreta förslag på hur, så vill S också underlätta andrahandsuthyrning av bostäder, åtminstone under kortare perioder, för att utnyttja befintligt bostadsbestånd effektivare i väntan på att tillgången på bostäder kommer upp i bättre samklang med efterfrågan. Det stora problemet är ju att S också håller hårt i sina principer om att den som hyr ut inte ska kunna bestämma till vilken avgift man vill hyra ut, något som kan få många att helt enkelt strunta i att hyra ut sin lägenhet även om det blir lättare att få tillstånd och att hantera den uthyrningen. Många vill inte bara få ersättning för hyra och andra avgifter, utan också för den risk det innebär att hyra ut sin lägenhet, ofta möblerad, till någon. Ett högre inslag av marknadshyror i andrahandsuthyrningen skulle därför behövas. Det är möjligt att det faktiskt finns en sådan tanke, eftersom det ju inte någonstans i rapporten framgår hur S vill underlätta andrahandsuthyrningen, men jag skulle inte sätta pengar på att så är fallet.

Uteblivna satsningar

JärnvägsspårVad som helt saknas i det socialdemokratiska budgetförslaget – och i ärlighetens namn även i regeringens budgetförslag – är kraftigt ökade medel till underhåll av befintlig infrastruktur. Framför allt järnvägen går på knäna och håller på allt fler håll inte längre den kvalitet som krävs för att kunna köra tåg på högsta hastighet och med bästa möjliga täthet. Den politiska förkärleken för att visa upp storslagna projekt för sina väljare har gjort att underhållssatsningar har skjutits upp för att frigöra pengar till nybyggnationer. Det har gjort att det svenska järnvägsnätet tappar kvalitet, såväl i absoluta mått som i relativa mått mot andra länder. Detta är ett genomgående fel från i princip samtliga politiska partier och något som kräver förändring. Som så ofta inom politiken är det inte alltid det som ser snyggast ut på en löpsedel, som är det som är bäst för landet.

Om det inte tillförs medel för underhåll inom närtid, så går det inte längre att genomföra underhållet med någotsånär bibehållen trafik. Risken är överhängande att slitaget snart är så stort att det inte längre går att enbart underhålla, utan att allting måste bytas ut från grunden inom järnvägsnätet. Det kommer orsaka stora störningar i trafiken och därmed kosta inte bara på underhållskontot utan även i samhällsekonomiska termer. En genomtänkt budget som hushåller med våra gemensamma tillgångar behöver därför vara inriktad på att säkra underhållet de närmaste åren. Det gäller inte bara det akuta underhållet av skadad infrastruktur utan även långsiktiga och förebyggande insatser för att minimera kostnaderna för underhåll under kommande mandat- och budgetperioder.

Slutord

Föga förvånande är det socialdemokratiska förslaget just det – socialdemokratiskt. Det har lite för stor tonvikt på bidrag och på att statliga pengar kan lösa alla problem. Fokus ligger också, som så ofta i politiken, mer på nyinvesteringar än på välbehövligt underhåll. Fokus på satsningar i tillväxtregionerna och då i första hand befintliga storstadsregioner, är helt rätt tänkt utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Lokalpolitiska satsningar måste stå till sidan tills dess att tillväxtmotorerna i landet har fått vad de behöver. Detta fokus är en välkommen omställning från tidigare rödgrön politik.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016. Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter. per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: