I veckan togs beslut om finansiella EU-skatter och om man följde debatterna kring skatterna kom det fram intressanta saker som rör EU:s framtid. EU är kort och gott på väg att avveckla mellanstatligheten som princip och införa mer överstatlig makt åt kommissionen. Detta har rapporterats i svensk press, men hittills har bara ett fåtal, som t.ex. HAX, funderat över vad detta innebär för Sveriges del. 1994 hölls en folkomröstning om EU där förutsättningen var att EU inte skulle utvecklas åt det hållet. Om utvecklingen fortsätter, kan man då säga att den omröstningen längre äger någon giltighet?
Det ska införas en EU-skatt på transaktioner inom EU och vi läser en massa vackra ord om detta från höger och vänster, men vår finansminister Borg ogillar tanken på det:
Vi prövade en finansiell transaktionsskatt i Sverige på 80-talet. Den resulterade i att 90-98 procent av all handel flyttade ut från Sverige.
Rätt så. Det är exakt det som är kritiken mot den transaktionsskatt EU föreslår. Den skapas för att stoppa kortfristiga transaktioner, säger man. Men i en avreglerad ekonomi kan man inte stoppa dessa, de kommer bara flytta. Kvar blir då en liten transaktionsskatt som drabbar alla andra än de som håller på med kortfristiga transaktioner.
Överstatlighet bakom skatteförslag
Men… när man tittar närmare på debatten om transaktionsskatten får man ännu fler anledningar att tycka illa om transaktionsskatten. I Dagens Industri och Europaportalen läser vi att den europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso kopplar samman skatten med vad han kallade ”behovet” att öka EU:s överstatliga makt:
Problemet är mellanstatligheten i EU idag, menade Barroso. Problemet är att EU:s beslutsfattande kräver enighet bland medlemmarna:
– I dag har vi en union som låter den långsammaste medlemmen bestämma farten för alla de andra medlemsländerna. Det är inte heller trovärdigt ur marknadens synvinkel och därför måste vi lösa det här problemet med beslutsfattandet.
Lösningen är mer makt till kommissionen menade han.
– Det var en illusion att tro att vi kunde ha en gemensam valuta och en gemensam marknad med nationell ekonomisk politik. Låt oss undvika en annan illusion, den att vi kan ha en gemensam marknad och valuta som styrs med en mellanstatlig metod…
”Vi måste fullborda valutaunionen med en ekonomisk union. Det är ett budskap som inte bara federalister gillar utan något som marknaden kräver”…
Barroso fick stöd från både liberaler och Socialdemokrater.
Den socialdemokratiska gruppledaren Martin Schulz tackade Barroso för att han visade ”kampvillighet” i att försvara den överstatliheten som lösning och liberalernas ledare, belgaren Guy Verhofstadt, höll med och betonade att Barroso har rätt som säger att enhälligheten i EU:s beslutsfattande måste avskaffas.
– Medlemsländerna är motsträviga mot att föra över makt till EU men vi vet att den enda vägen ur den här krisen är att överföra mer makt till Bryssel och kommissionen!
Omröstningen 1994
Vad är detta? Någon eller något flyttar mer och mer makt mot Bryssel. När det var omröstning om EU 1994 betonades det att Sverige gick in i en union men skulle behålla sin suveränitet. Det betonades att EU inte var på väg att avskaffa den nationella suveräniteten och att det, och mellanstatligheten, var en förutsättning för att Sverige skulle gå med.
Om man gräver lite i luntorna från tidigare års EU-beslut kan man läsa mer om det. Detta kan man t.ex. läsa i propositionen för Sveriges inträdande i EU, vilket i praktiken var den vi folkomröstade om 1994.
”Grunden för samarbetet är alltså strikt mellanstatlig och medlemsländema har härvidlag inte i något avseende givit upp sina anspråk på att utgöra i folkrättslig mening suveräna stater. Medlemsstetema är således fördragens herrar och kommer att så förbli så länge någon enda medlemsstat önskar detta.”
Detta betyder att EU-projektet faktiskt hamnat i ett reellt dilemma.
* Om EU ruckar på dessa principer, som skrevs in som villkor, då vi gick med i EU, bryter EU mot själva grunden för Sveriges medlemskap.
* Och om Sveriges regering och riksdag ruckar på dessa principer så faller det samhällskontrakt man kan säga att regering, EU och svenska folket slöt vid EU-omröstningen. Då agerar regering och riksdag mot de beslut som togs då vi röstade 1994.
Om det är så att EU håller på att bli något som svenska folket inte röstade ja till… Om det är så att allt det som EU-förespråkarna lovade att EU inte skulle bli är det som EU håller på att bli… Om det är så att EU utvecklas åt ett håll som strider mot det som uttryckligen står i den proposition om EU-medlemskap som vi i praktiken röstade om… vad gör vi då? Har ens då avtalet om EU-medlemskap någon avtalsmässig giltighet längre?
Sen kan man ju undra… Kallades inte en och annan EU-motståndare olycksfågel och lögnare som sa att det som idag sker, skulle kunna ske?
Lästips: Politiken.dk om ”antieuropeerna”.
(Författaren röstade ja till EU och nej till EMU.)
Några klipp som visar kontrasterna:
http://theembeddedcitizen.blogspot.com/2011/10/european-superstate-rising.html
Spooky…
Se även min bloggpost om EU:s nedgång och fall:
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/10/eus-nedgang-och-fall.html