Hanif Bali uppmärksammar på sin blogg att regeringen idag kommer att fatta beslut om att återta uppdraget till SCB om sysselsättningsmålet. Enkelt uttryckt handlar det om att den förra regeringen mätte sysselsättning i gruppen 20-64 år, istället för att mäta arbetslösheten. Skillnaden är att om 80% har jobb men 90% vill ha det, är arbetslösheten 10%, men om bara 60% har jobb medan 65% vill ha det, är arbetslösheten bara hälften så stor. I det senare fallet är dock en mycket större del av arbetskraften inte sysselsatt och inte heller en del av arbetskraften utan befinner sig istället i förtidspension eller andra åtgärder.
Sysselsättningsmålet introducerades just för att det inte skulle gå att gömma undan arbetslöshet i exempelvis förtidspensionering, något som användes regelmässigt under den föregående socialdemokratiska regeringen. Nu ser det ut som att finansdepartementet under Magdalena Andersson ser det som en av sina viktigaste uppgifter att möjliggöra detta igen. Det är heller inte konstigt, socialdemokraterna har aviserat att ett av deras mål är att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020.
Det är nästan som en tanke att SvD igår kväll publicerade en Op-ed av Magnus Henrekson, där han påpekar att det är i princip helt meningslöst att studera arbetslöshet utan att det viktiga är att studera just sysselsättningsgraden. Precis det som Magdalena Andersson idag kommer se till att SCB slutar göra.
Vi ser fram emot att se hur regeringen tänker klara sig ur gropen de just grävt åt sig själva.
