Senaste nytt

Förlegade lagar: Äktenskapsbalken

Tre vigselringar i guld

Du som ingått äktenskap, är du egentligen medveten om vad du enligt lag har åtagit dig? Frihetssmedjan har granskat äktenskapsbalken åt dig.
Tre vigselringar i guld

2 § Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

Så står det i den näst första paragrafen i Äktenskapsbalken. Året är 2012 och detta är gällande lagstiftning i konungariket Sverige. Precis som i de flesta andra länder har statsmakten synpunkter på vilka som ska kunna leva tillsammans i äktenskap och hur de ska göra detta. Något senare hittar du också följande paragraf.

4 § Makar skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. De skall lämna varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhållanden skall kunna bedömas.

Våra politiker har i all sin vishet och godhet, eftersom vi själva såklart inte förstår hur vi ska agera mot dem vi älskar och valt att dela våra liv med, sett till att lagstifta om att vi ska visa varandra hänsyn och att vi ska fördela hushållsarbetet mellan oss. Dessa två paragrafer kan sannolikt förklara varför Kristdemokraterna varit så starka motståndare till samkönade äktenskap och liknande – det står ju uttryckligt i paragraferna att det är barn och familj som är det centrala i ett äktenskap. Känslor och sex göre sig visst inte besvär i lagens mening.

Det finns nu inget sätt att egentligen döma någon som inte lever upp till kraven, annat än att det förstås kan vara ett skäl för skilsmässa, men det står likfullt i gällande lagstiftning hur vi ska bete oss mot varandra om vi är gifta. 

Dessutom har staten synpunkter på vem som får gifta sig. Andra kapitlet bekriver vilka som får – och ännu mer vilka som inte får – ingå äktenskap. Det finns också reglerat att en myndighet kan lämna speciellt tillstånd i vissa fall. Det gäller exempelvis om någon under 18 års ålder vill ingå äktenskap, men också om halvsyskon eller adoptivsyskon vill gifta sig med varandra. Släkt i rakt nedstigande led, helsyskon eller den som redan befinner sig i äktenskap eller partnerskap med någon annan, får aldrig gifta sig, inte ens med speciellt tillstånd.

Tredje kapitlet beskriver hur hindersprövning ska gå till – det vill säga att staten kräver att du skaffar dig ett intyg på att du faktiskt får älska den du älskar även i byråkratisk mening. Båda parter ska söka intyg från skatteverket eller eventuellt från ett främmande land om att det inte finns något hinder mot att de ingår äktenskap. Huruvida det är ett hinder att en legitimt genomförd skilsmässa i Sverige inte accepteras av ett religiöst styrt land och i deras ögon alltså aldrig ägt rum, förtäljer inte lagtexten. Dessutom ska båda inblandade ”på heder och samvete” intyga att de aldrig ingått tidigare äktenskap eller partnerskap, alternativt visa upp intyg på att det upplösts.

För att säkra att byråkratin år rätt till, beskriver fjärde kapitlet vigseln och vem som har rätt att fråga dig om ni vill leva tillsammans samt hur detta ska gå till, inklusive att båda ska ges frågan om de vill ha varandra till makar och att vigselförrättaren därefter berättar för dem att de nu är makar, förutsatts att de båda svarat ja förstås.

Visst är det trevligt med traditioner, men behöver vi verkligen reglera i lag hur en vigselceremoni ska gå till?

I statens ögon handlar äktenskap i praktiken om att ett papper skrivs på och lämnas in för att underlätta utmätning av egendom när Kronofogden kommer på besök och arvsskifte när minst en av parterna avlidit. Till största delen handlar ett äktenskap om civilrättsliga avtal. Det ger en viss ökad juridisk trygghet och inom äktenskap råder också faderskapspresumtion, dvs att en man och en kvinna i ett äktenskap inte behöver lämna in ett underskrivet intyg till staten på att mannen är far till barnet. Det bara förutsätts vara så. Grattis till alla brevbärare och krogragg från firmafesten.

Äktenskapsbalkens bestämmelser om vem som har rätt att ingå äktenskap hade förstås en viss påverkan på samhället för 50-60 år sedan, då utomäktenskapliga förbindelser ansågs förskräckliga. I dagens sekulära samhälle med en frigjord sexualitet och kärlek, har relevansen försvunnit. Den som vill kan ha sex med flera partners samtidigt och bo tillsammans med hur många hen vill, oavsett om de i sin tur är gifta eller inte.

Människor bejakar idag sin kärlek och sin sexualitet på helt andra sätt och äktenskapet är rent juridiskt bara en byråkratisk detalj för att ge ökad juridisk trygghet. Den tryggheten, exempelvis vad gäller vårdnad om barn, arvsrätt och så vidare, förnekas idag dem som lever i polyamorösa förhållanden. De kan inte, i statens ögon, leva tillsammans med fler än en person och åtnjuta den juridiska trygghet som kommer av det. Det spelar ingen roll att det i realiteten sker ändå och att det finns barn som de facto anser sig ha fler än två föräldrar. I statens ögon lever man med en annan person åt gången, punkt.

Inte heller har staten något inflytande på hur människor lever sina liv i förhållanden. Våra politiker lagstiftar gärna om jämställdhet och att man ska visa varandra respekt, men för den som inte från början tycker att det är naturligt att visa sin älskade respekt och som dessutom trots detta lyckas hitta någon som vill ingå äktenskap med det i åtanke, kommer inte att ändra sitt beteende bara för att våra politiker i en lagparagraf uttrycker en önskan om det. Det skulle knappast hjälpa ens om du fick böter eller fängelse om du inte visade tillräcklig respekt eller delade upp sysslorna på ett i statens ögon godtagbart sätt.

Äktenskapsbalken i sin nuvarande utformning är förlegad. Äktenskap bör övergå till att vara civilrättsliga avtal mellan individer, där de själva sätter upp de juridiska villkoren för sin samlevnad. Precis som alla avtal, krävs det givetvis att alla ingående parter är myndiga. Huruvida det är två eller flera individer inblandade spelar dock ingen roll, så länge alla är överens om villkoren i avtalet. Äktenskapsbalken kan avskaffas helt, alternativt begränsas till ett par paragrafer om exempelvis utmätning av gemensam egendom och liknande saker som påverkas av denna typ av avtal.

Det var länge sedan lagstiftningen hade något inflytande på hur samtyckande individer valde att leva tillsammans, älska och ha sexuella förbindelser med varandra. Det är dags att det också avspeglades i gällande lagstiftning.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: