Senaste nytt

Motståndet i riksdagen mot vapenaffären med Saudiarabien

SMUTSIGA AFFÄRER Vapenaffärerna mellan Sverige och Saudiarabien har diskuterats en hel del den sista tiden. Men det är viktigt att inte bara kritisera den dåvarande Socialdemokratiska regeringen och den nuvarande regeringen för exporten. Det är också viktigt att visa att det fanns ett motstånd mot exporten redan då, för sju år sen. Vad sa egentligen de som var mot affären?? Vilka partier har varit mot affären

Birgitta Ohlsson, protesterade mot vapenexporten till Saudiarabien 2005.

Den svenska vapenexporten till Saudiarabien är stor. 20% av den totala svenska exporten av vapen. Så har det varit sen ca 2005 då den Socialdemokratiska regeringen, med Alliansens stöd, beslöts att Sverige skulle exportera vapen dit.

Och mer… För, som bland annat Lars-Erick Forsgren skrivit på sin blogg innehåller avtalet mellan Sverige och Sauadiarabien skrivelser som visar att det handlar om mer än export. Det handlar om samarbete. Vi citerar Lars Ericks blogg:

”Artikel 1 lyder: ”Syftet med detta samförståndsavtal är att identifiera och utvidga huvudområdena för det militära samarbetet mellan parterna i fråga om militära system och försvarsmateriel, logistik, utbildning, teknologiöverföring, forskning och utveckling samt erfarenhetsutbyte inom områdena underhåll och militär sjukvård.”

Här ser vi att det är mycket mer än bara vapenexport det rör sig om. Lars Erick fortsätter:

Artikel 2 är textmässigt mera omfattande. Säger bl a:
”Parterna är överens om att det militära samarbetet mellan de båda länderna ska ske på följande områden.
1) Försvarsmateriel och logistik
a) Utrustning och system för stridsledning
(C3).
b) Utrustning och system för elektronisk
krigföring (EW) och signalspaning (SIGINT).
c) Utrustning för skydd och sanering avseende massförstörelsevapen.
d) Utrustning för säkerhetsspaning.
e) Tekniskt underhåll för utrustningen och
systemen.

Nog sagt om detta. Det borde vara ganska uppenbart för de flesta att samarbete med blodsbesudlade diktaturer inte är att rekommendera. För de flesta iallafall…

Att en del politiker accepterar att samarbeta med diktaturer har debatterats. Men mindre har sagt som motståndet mot avtalet. Det vill Frihetssmedjan rätta till.

Avtalet mötte motstånd 2005. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och även Kristdemokraterna och Folkpartiet protesterade mot det. Dessutom har inte Alliansen varit enig om hur man ska hantera exporten till Saudiarabien.

Låt oss kika på vad de sagt.

2005: Vänsterpartiet och Miljöpartiet

Saken var uppe i Konstitutionsutskottet där Miljöpartiet och Vänsterpartiet uttryckte sitt motstånd i en reservation till KU:s granskningsbetänkande.

Vi läser:

2. Avtal om militärt samarbete med Saudiarabien (avsnitt 2.2) av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Utskottet anser att försvarssamarbete med Saudiarabien inte är förenligt med intentionerna bakom den svenska lagstiftningen om vapenexport. Ingåendet av det aktuella ramavtalet om militärt samarbete har visserligen formellt sett inte utgjort tillståndspliktig verksamhet enligt lagen om krigsmateriel. Med hänsyn till att försvarssamarbete med Saudiarabien inte bör förekomma förtjänar regeringen emellertid kritik för beslutet att ingå deklarationen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska ha all heder för att de försökt få igång en debatt om detta galna avtal sen det skrevs 2005.

2005: Birgitta Ohlsson (fp) 0ch Allan Widman (fp)

Även Folkpartiet protesterade 2005. Att saken var uppe i KU berodde på att Birgitta Ohlsson och Allan Widman anmälde regeringen till KU. Så här skrev de:

Anmälan av försvarsminister Leni Björklund för dennes agerande i samband med tecknande av avtal om militärt samarbete med Saudiarabien.

I media har det framkommit att försvarsminister Leni Björklund tecknat ett avtal om militärt samarbete mellan Sverige och Saudiarabien. Saudiarabien är bland annat intresserat av att investera i det svenska luftbuma övervaknings- och stridsledningssystemet Erieye. Men saudiska investeringar i Erieye är bara en del av större planer om allt mer intima försvarskontakter länderna emellan.

Försvarsberedningen, som är regeringens eget samrådsorgan, förbereder nu ett underlag inför vårens krishanteringsproposition. Därav fanns planer på besök till länder som ofta drabbas av katastrofer i Europa eller Asien. Men i ett sent skede lades reseplanema om. Saudiarabien blev plötsligt ny destination för politiker och försvarsindustrin. Samma dag som regeringens planer på samarbete med Saudiarabien blev kända, kom beredningen hem från en hastigt planerad resa till huvudstaden Riyadh.

Saudiarabiens vice försvarsminister på besök i Sverige, prins Khaled bin Sultan Abdul- Aziz Saud, utvecklade sin syn på vad ramavtalet innebär i en intervju: ”Det handlar inte bara om att köpa vapen. Det handlar om ett komplett samarbete där vi kan utbyta kunskaper om militär träning och vidareutbildning på vissa områden. Det handlar också om en viss typ av forskning, utbyte av underrättelser och samarbete i medicinska frågor.”

Enligt Utrikesdepartementets egen rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i Saudiarabien är läget oerhört allvarligt. Landet har inga demokratiska val och det råder inte religionsfrihet. Kvinnor är förvägrade grundläggande mänskliga rättigheter. Politiska partier är förbjudna, demonstrationer olagliga, fysisk tortyr som amputering och offentlig piskning vanligt förekommande och dödsstraffet tillämpas frekvent i form av halshuggningar. Det är dessutom förbjudet i lag att kritisera islam eller kungafamiljen. Brott mot sharialagama bestraffas med piskning och stympning. Homosexualitet är förbjudet i lag och bestraffas hårt. Den oberoende amerikanska organisationen Freedom House rankar årligen demokratitillståndet hos världens länder. Enligt dem har inte situationen vad gäller mänskliga rättigheter nämnvärt förbättrats de senaste tio åren. Landet  ligger i samma kategori vad gäller ofrihet som kommunistiska respektive religiöst fundamentalistiska stater  som Kuba, Nordkorea, Iran och Laos.

Det står tydligt i regeringens riktlinjer för krigsmateriel export att Sverige bör undvika att exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna: ”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.”

Vidare står det i den svenska krigsmateriellagstiftningen att tillstånd om vapenexport far endast lämnas ”om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik.” Faktum är att i den officiella svenska utrikespolitiken, formulerad av regeringen och godkänd av riksdagen, så ligger det i Sveriges utrikespolitiska intresse att främja mänskliga rättigheter. I regeringens skrivelse ”Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik” (2003/04:20) står det: ”Svensk utrikespolitik skall främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna. Värnandet om de mänskliga rättigheterna är en prioritet inom svensk utrikespolitik, och skall påverka och genomsyra alla dess delar, inklusive utvecklingssamarbetet, migrationspolitiken, säkerhetspolitiken och handelspolitiken. ”

Det är tydligt att militärt samarbete med Saudiarabien inte är förenligt med de utrikespolitiska målen att verka för demokrati och främjandet av mänskliga rättigheter. Konstitutionsutskottet bör granska huruvida försvarsministerns undertecknande av ramavtal om militärt samarbete med Saudiarabien strider med gällande svensk krigsmateriellagstiftning och principerna för svensk utrikespolitik.

2010: Fp och Kd

2010 förnyades avtalet. Bakom beslutet låg Moderaterna och Centerpartiet. Folkpartiet och Kristdemokraterna var emot att det förnyades.  Jan Björklund (Fp) skrev i veckan:

Känt sedan tidigare är att Sverige haft en omfattande export av vapen till arabiska diktaturer. 2005 ingick den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett militärt samarbetsavtal med just Saudiarabien, där det uttryckligen ingår skrivningar om att främja vapenproduktion i länderna. Avtalet är undertecknat av Saudiarabiens försvarsminister och av Sveriges försvarsminister Leni Björklund (s).

Enligt min mening är det inte acceptabelt att Sverige har krigsmaterielsamarbete med Saudiarabien. Folkpartiet kritiserade avtalet när det ingicks 2005. Avtalet var konstruerat så att det automatiskt förlängdes efter fem år, 2010, om inte endera parten beslutade att avbryta det hela. Folkpartiet krävde i regeringen att avtalet skulle hävas 2010, men Moderaterna och Centern motsatte sig detta. Avtalet förlängdes då med automatik.

Kristdemokraternas Göran Hägglund var också mot det och vill riva upp avtalet, säger han iallafall:

Saudiarabien är en av världens mest brutala diktaturer och det ligger inte i Sveriges intresse att stärka diktaturen. Tvärtom. Därför är det Kristdemokraternas bestämda åsikt att avtalet mellan våra båda länder bör rivas.

Att Hägglund och Björklund är mot avtalet hedrar dem. Men man kan fråga sig var gränsen går för dem. Hur länge är de beredda att kompromissa med övriga parter i Alliansen, och till vilket pris. Även om Kd och Fp är mot avtalet så är de givetvis medansvariga till avtalets, lika medansvariga som Moderaterna, Centerpartiet och givetvis Socialdemokraterna.

Blod på händerna?

Sveriges export till Mellanösterns diktaturer har pågått länge och både Socialdemokraterna de borgerliga och delar av näringslivets toppar är medansvariga till detta.

Inget åskådliggör väl detta så tydligt som vapenexporten av krut, motortorpedbåtar och lastbilar till Iran i början av 80-talet. De borgerliga inledde exporten och regeringen Olof Palme fortsatte med den och den exporten skedde både i det öppna och i hemlighet. Det var som ett led av det militära samarbetet med mullornas Iran som Bofors och Natos krutkartell smugglade krut till Iran via DDR och Öststaterna.

Vi tror att vi är civiliserade här i Sverige. Men steget mellan barbariet och den svenska politiken är inte så långt, som vi gång på gång kunnat se… Hur länge till ska svenska politiker acceptera att spela med i detta fulspel?

  • Bra att du reder ut detta också.
    I de stora media så märks mest att s+m är lika goda kålsupare. Och det är de nog också. Men i vanlig ordning så ”glömmer” man bort övriga partier.
    Inte minst moderat press verkar vilja förlöjliga det moststånd som ändå funnits.
    Och visst har det varit olika kraft och konsekvens hos de mindre partierna i deras motstånd. Men det bör nämnas. Både det som funnits inom allianspartier – före o efter alliansens bildande – och sossarnas stödpartier. Vilka i denna fråga inte är ngt stöd för s.

    En intressant fråga är då också hur v+mp reagerat om de rödgröna vunnit 2010 och ställts inför frågan om förlängning eller upprivande av avtalet från 2005.

  • Dennis Nilsson

    Det som räknas är vad man egentligen åstadkommit, än vad man säger sig vilja åstadkomma. Man skall bedömas efter sina gärningar.

    Som med FRA-”tråla-alla”-lagen, som man gick till val på med att stoppa. Men i verkligheten blev det tvärtom. Det låter som den ”politik” man förde i forna Sovjetunionen.

%d bloggare gillar detta: