Senaste nytt

Moralism är dåligt, men tydligen bara på torsdagar

TVÅNGSSTERILISERING Jag är lika upprörd som alla andra. Det är sjukt att vi år 2012 fortfarande håller på med sånt här. Det är fel och det gör mig en aning äcklad. Det gör mig väldigt glad att se att hela den liberala rörelsen i Sverige tydligt markerar att moralism av detta slag är något som ska förpassas till historien. Nyckelorden här är ”Moralism av detta slag.”

Idag är de skitförbannade på KD och SD, imorgon kommer de vara lika stora moralister själva, fast i andra frågor. Det finns en stor grupp liberaler i Sverige som har en slags selektiv moralism. ”Det är åt helvete fel, fast bara i vissa frågor.”

Jag tänker ta ett par exempel på frågor många där liberaler eller samhället i allmänhet moraliserar lika mycket som KD gör i frågan om tvångsterilisering. Eller frågor som inte nödvändigtvis handlar om moralism, men som är ett lika stort problem men där de drabbade inte får samma upprörda folkmassa till stöd.

Missförstå mig INTE, jag tycker absolut att vi ska bli upprörda över det här, för att det är verkligen fel. Jag tycker bara att det finns andra frågor som förtjänar lika mycket uppmärksamhet, men där de människor som är mest förbannade på KD idag faktiskt inte är ett dugg bättre. Jag tänker inte peka ut någon speciell, ni väljer själva om ni vill känna er träffade eller inte. Men om ni faktiskt blir upprörda av det här inlägget så kanske det är dags för lite seriös självrannsakan.

 1.

Alkohol och narkotika

Alkohol är visserligen ett mindre problem här, men det finns en attityd från samhället, med allt från nykteristorganisationer till liberaler som hjälper till att bibehålla en skamkultur kring drickandet som jag inte tror hjälper. Man är en sån fruktansvärt dålig människa om man dricker. Tror ni det blir lättare att komma ut som alkoholist och söka hjälp när det är så intimt förknippat med skam? Föräldrar som vill söka hjälp för sina barns skull motiveras knappast av att socialien ingriper och tar deras barn om de skulle komma ut som alkoholister. Men det här är bara en parantes.

Narkotika är ett större problem i det här sammanhanget. Till skillnad från alkohol så är kommer folk till skada på ett värre sätt. Men här är många liberaler bästa polare med KD. Missbrukare och deras nära och kära far fruktansvärt illa. Ofta bryts relationer till familj och vänner, det ersätts med en kanyl. Det ständiga budskapet man får höra är att det är synd om dessa människor och de behöver vård och stöd från samhället. Skitbra! Varför envisas vi då med att göra dem till grovt kriminella?

Hur hjälper man en missbrukare genom hot om fängelse? Hur får man en missbrukare att söka vård samtidigt som man genom moralistiska lagar placera personen i ett utanförskap? Hur gör man situationen bättre när man med lagstiftning driver upp priserna, som i sin tur leder till att missbrukare måste begå brott för att finansiera sitt missbruk? Vem exakt hjälper man genom att jaga brukare, som faktiskt inte skadar någon?

Men droger är dåligt och ska bekämpas med alla medel. Det kostar sanslösa mängder skattepengar (och till vilken nytta? Alla dessa år av dyra insatser och människor knakar fortfarande.) men vad som är ännu värre är att det kostar massor av människoliv. Inte bara i Sverige utan över hela jorden, värst drabbar det människor i fattiga länder. Men knarket ska bekämpas. Kosta vad det kosta vill.

Det är enbart moralism, folk ska helt enkelt inte knarka. Skit i vad det kostar. Då är man inte ett dugg bättre än dem som förespråkar tvångsterilisering.

 2.

Synen på människor med ADD/ADHD.

Jag har haft tur i livet på många sätt. Jag fick min diagnos tidigt och har hela livet haft ett bra stöd från mina föräldrar och vänner. Jag har det svårare än många andra, men jämfört med andra personer med ADHD så har jag haft det ganska lätt. Det är en förmån som för människor med ADHD är få förunnad.

Samhällets tolerans för saker som är annorlunda är pinsamt låg. De sociala strukturer som finns är anpassade för ”vanliga” människor. Om man inte passar in i det här så har man det väldigt svårt i livet, inte för att det är något fel på personen i fråga, utan för att samhället generellt sett inte accepterar det.

Depression är ett utbrett problem bland de som har ADHD och det beror till stor del på just attityden man möts av. Man passar aldrig in, man är en pusselbit utan plats som har två alternativ. Antingen så tvingar man sig själv att passa, eller så får man ligga kvar i lådan. Problemet är inte pusselbiten, det är pusslet det är fel på. Många mår väldigt väldigt dåligt för att de förväntas agera på ett sätt som är helt onaturligt men inte har något val då flexibiliteten från omgivningen ofta är minimal, om ens det.

Samtidigt så är det vanligt att man får höra att ADHD inte finns på riktigt, att det uppfanns för att skapa en ursäkt för stökiga barn. Eller att det är en social konstruktion som lata människor använder som ursäkt för att få piller. Ni skulle bli förvånade över vad jag hör allt för ofta, på tunnelbanan eller på caféer. Människor saker så mycket felaktigt om ADHD när de tror att ingen med ADHD är i närheten, trots att oddsen är rätt låga med tanke på hur många som man uppskattar har ADHD – cirka 5% av alla skolbarn.

Det är lika fel och äcklande som att påstå att homosexuallitet är en fysisk eller psykisk sjukdom eller något man har valt.

ADHD är varken ett val, ett resultat av en dålig uppfostran eller en ursäkt. Det rubriceras som en funktionsnedsättning, vilket jag anser också är fel. Det är bara en funktionsnedsättning om man anser att det är en funktionsnedsättning att vara annorlunda.

Jag och många andra med mig tar centralstimulerande mediciner, ägnar många många timmar åt KBT och annan terapi. Vi bollas runt mellan olika myndigheter för att få allt från medicin till socialbidrag. Det är inte en speciellt trevlig tillvaro alla gånger, men vi gör det ändå. För att kunna passa in i en verklighet, i ett samhälle, skapad av andra, för andra, som vi aldrig har bett om.

Men var är de arga debattartiklarna? Var är kraven om ökad social flexibilitet? Samhället har anpassats förr för andra grupper som tidigare stått utanför. Men när det gäller ADHD så är kraven på tolerans mer eller mindre noll. Det var inte så många år sen man försökte ”bota” homosexuella, för att de skulle passa in i samhället. Sen insåg man att det var en medeltida syn. Hur är det här så himla annorlunda, egentligen? Man pratar gärna om hur öppna och toleranta vi är i Sverige… Men tydligen inte mot allt.

Om man ser livet som ett maratonlopp, så ser samhället människor med ADHD som någon som kör loppet i en rullstol eller på krykor. Vi är varken rullstolsbundna eller halta, vi springer bara en annan bana.

 3.

Prostitution.

En annan ren moralfråga. Här handlar det bara om synen på sex, och hur smutsigt och skamfyllt det är. Jag blir upprörd.

Problemet är att det alltid kommer finnas människor som är beredda att betala för sex och oavsett vad man tycker om det så är det något man måste acceptera. Men i sin övertygelse om att politikens uppgift är att hindra människor från omoraliska (subjektivt sett) handlingar driver många människor, bland dem många liberaler, frågan om att förbjuda sexköp.

Precis som med missbrukare (som ofta har en koppling till prositution. Om man blir utestängd från samhället så är möjligheterna till försörjning högst begränsade) så far otroligt många människor väldigt illa för att samhället tycker att det är FEL att betala för sex. Man är en dålig människa om man säljer sex, och en ännu sämre människa om man betalar för det. Socialen omhändertar barn vars mor försörjer sig på att sälja sex. Det är alltså omöjligt att vara en god förälder och samtidigt försörja sig på något som samhället anser är omoraliskt. Samtidigt hör man hela tiden att dessa människor ska få hjälp.

Hjälper man en utsatt person genom att göra dess kunder till kriminella? Tror man att det bästa sättet att hjälpa människor är att tvinga dem att ägna sig åt sitt yrke ”under jorden”? De människor som tvingas in i det här får knappast lättare att ta sig ur för att det måste ske under omänskliga förhållanden och dolt från resten av samhället.

De stora riskerna som denna bransch innebär, driver upp priserna och gör det otroligt lönsamt att vara hallick. Riskerna med trafficking är ännu större, straffen är mycket hårda. Med all rätt, att kidnappa människor och tvinga in dem i prositution i ett annat land är en grov frihetskränkning. Men våra morallagar gör det värt risken för kriminella organisationer för att det finns så mycket pengar att tjäna. Det är bara kriminella som har möjlighet att tjäna pengar på sexköp, och de är också de som är tillräckligt stora svin för att vilja ägna sig åt trafficking.

Men att betala för sex är FEL, och det ska inte ske. Priset vi betalar för att vi värderar våra personliga åsikter om på vilka premisser samlag ska ske så högt, är att vi orsakar lidande för de mest utsatta. Många av dem är helt oskyldiga. Känns det bra nu?

 

——

Det här är tre frågor som är väldigt viktiga, tre frågor som orsakar lidanade för människor. Men de som är modiga nog att försöka ta debatterna om dem blir bara bortviftade. Människor dör, och debatten tystas ner av människor med bristande argument som bara har bestämt sig för att i vissa frågor är moralism OK.

Vi möjliggör för kriminella att finansiera sin verksamhet genom att göra dem till de enda som kan ägna sig åt import och försäljning av varor/tjänster med hög efterfrågan. Det är ju helt sanslöst bra!

Jag tycker att det är bra att frågan om tvångsterilisering gör människor så upprörda. Vi SKA vara upprörda, för att det är förbannat dåligt. Men innan man attack-twittrar eller jämför det med nazityskland (jag har inget annat än den största respekt för Abir, men om liknelsen funkar för det här så bör den rimligvis funka på mina exempel i det här inlägget) och utropar sig själv till den största kämpen för mänskliga rättigheter så kan man kanske fråga sig:

”Finns det andra frågor där jag själv ägnar mig åt exakt samma moralism som jag är så förbannad på just nu, eller frågor som borde få mycker mer uppmärksamhet?”

Sluta för allt i världen inte att bli upprörda, tvångssterilisering är helt fel och lagen ska avskaffas omgående egentligen. Men det finns många andra frågor som förtjänar samma uppmärksamhet.

Och jag säger det igen, ni väljer själva hur träffade ni vill känna er. Blir ni provocerade av det här så kan det vara dags för självrannsakan. Ska man vara emot moralism så bör det gälla all moralism, inte bara politisk korrekt sådan.

Men likt alla andra försök att lyfta debatten om det mänskliga lidande som morallagar om t.ex. sexköp och narkotika skapar, så kommer det här inlägget att läsas, fliken stängas och hela grejen glömmas bort. Det är väl mer bekvämt så.

ville [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: