Senaste nytt

Biståndets dilemman – en nykter kritik av biståndet

RECENSION Fredrik Segerfeldt har gjort sig känd för att kritisera myterna om FN och bistånd. Den nya boken Biståndets dilemman är en bra sammanställning av varför bistånd i princip aldrig verkar fungera.

Sverige har en högt ställd målsättning för bistånd – en procent av BNP ska skickas iväg till andra länder. Internationell solidaritet är viktigt. Bilderna som kablas ut över världen är av tacksamma barn som får gå i en nybyggd skola och mat som delas ut till människor som drabbats av naturkatastrofer.

Samtidigt är forskningen allt annat än positiv. I sin bok Biståndets dilemman – därför bekämpar vår politik inte fattigdomen (Timbro 2011) går Fredrik Segerfeldt igenom vad forskningen säger och ställer detta mot vad biståndsindustrin själva påstår.

Bilden är skrämmande.

Ingen oberoende forskning har kunnat visa att bistånd har någon positiv effekt på tillväxt och utveckling i de länder som saknar dem från början. Viss forskning tyder snarast på att bistånd kan hålla kvar länder i fattigdom längre än om de inte fått något bistånd alls. Som Segerfeldt själv uttrycker det, så fungerar bistånd enbart i de länder som inte behöver bistånd.

Boken är saklig och fylld med källhänvisningar. Det är svårt att tvivla på genomgången och Segerfeldt lyckas bra med att inte blanda ihop åsikter och fakta – något som han däremot kan visa att biståndsindustrin gör för det mesta. Dessutom lyckas han klä av de främsta förespråkarna för bistånd och visa hur de själva ofta är medvetna om att vetenskaplighet och resultat har väldigt lite, om ens något, med bistånd att göra. Bistånd är politik, varken mer eller mindre. Vetenskap göre sig icke besvär.

Ibland svävar Segerfeldt ut rätt långt från vad avsnittsrubriken skulle ge sken av. Samtidigt gör det ingenting, eftersom dessa utvikningar tillför väldigt mycket för läsarens förståelse av kontexten till en viss fråga. På drygt 100 sidor lyckas Segerfeldt skriva en mycket bra introduktion till hela biståndsdebatten.

Segerfeldt avslutar boken med ett förslag till ett utredningsdirektiv, som kan antas av regeringen på ett kommande sammanträde. Sannolikheten att detta sker är förstås låg, med tanke på att enprocentsmålet en gång lanserades i Folkpartiet, men greppet är effektivt som avslutning och sammanfattning av boken.

Över huvud taget är boken klart läsvärd och rekommenderas varmt för alla som är intresserade av biståndspolitik. Den borde i framtiden utgöra nödvändig läsning för alla som vill bidra till den biståndspolitiska debatten.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: