Senaste nytt

Anmälningar mot polisen utreds inte

1200 anmälningar mot polisen har studerats av en grupp på Linnéuniversitetet och har kommit fram till att anmälningar mot polis sällan leder till åtal, rapporterar Svd och Smp  

Vi läser hos Linnéuniversitetet:

Nedan följer en kort sammanfattning av rapporten Anmälningar mot poliser – en kartläggning.

Vem anmäler?
Den typiska anmälaren är en man (75 %) som anser sig blivit felaktigt behandlad. Oberoende vittnen är ovanliga. Medelåldern är 39 år…

Omkring 60 procent har under en tioårsperiod haft få eller inga registrerade kontakter med polisen och inte blivit dömda eller fått straff som normalt ger böter. Omkring 33 procent antas under samma period ha dömts till fängelse…

Tvärtemot föreställningen, om att så kallade rättshaverister dominerar, visar det sig att endast 11 personer under 2004 har anmält 3–15 gånger vilket motsvarar 2 procent av antalet anmälare och 11 procent av antalet anmälningar från privatpersoner…

Vilka blir anmälda?

I drygt hälften av fallen har en eller flera poliser kunnat identifieras. Merparten är män som arbetar i yttre tjänst. De flesta av dessa (76 %) har blivit anmälda en gång under hela undersökningsperioden. 15 procent har anmälts två gånger.

Frekventa anmälda
Därtill kommer en grupp frekvent anmälda som anmälts 3-9 gånger. Dessa utgör 9 procent av alla identifierade anmälda, men förekommer i en tredjedel av alla anmälningarna för överdriven våldsanvändning.

Gruppen är homogen såtillvida att de flesta är män (95 %), som arbetar i yttre tjänst inklusive spaningsverksamhet (90 %). Gruppen domineras av erfarna poliser. Medelåldern är 40 år och de har i genomsnitt 17 år i tjänst.

Vad händer med anmälan?
Endast ett fåtal anmälningar gick vidare till beslut om åtal. 60-75 procent av anmälningarna avskrevs direkt utan förundersökning. För avskrivna ärenden utan förundersökning dominerar såväl 2004 som 2006 avskrivningsmotiveringen ”Ej anledning att anta brott som faller under allmänt åtal”. För ärenden som gått till förundersökning tillkommer i knappt hälften av fallen motiveringar av typen ”Brott kan ej styrkas”.

Varför leder så få anmälningar till åtal?
En viktig anledning till att anmälningarna avskrivs är att de inte utgör brott och att anmälaren saknar kunskap om polisens befogenheter. En annan är att det inträffade inte uppfyller de relativt stränga kriterierna för tjänstefel, utan enbart betraktas som ringa. Detta hindrar emellertid inte att händelserna kan vara professionellt och etiskt klandervärda. Ytterligare en anledning är att uppgift står mot uppgift… Därtill förekommer bland poliser en tystnadskod som innebär att poliser inte anmäler eller vittnar mot en kollega.

Författarna efterlyser
I rapportens avslutande diskussion kritiseras den ensidiga straffrättsliga behandlingen av dessa anmälningar. Författarna efterlyser kompletterande förebyggande utredningar där man istället för att bara jaga eventuellt skyldiga, undersöker vad som hänt och vad man kan göra ur ett såväl organisations- som grupp och individperspektiv.

Ladda ner deras rapport här!

Det är inte konstigt att det är som det är, eftersom poliser idag är de som granskar poliser. Redan på 1700-talet, under Gustav den tredjes tid, ville en del personer skapa en fristående grupp som utredde polisers påstådda övergrepp. Än idag hör man talas om konstiga ingripanden från polisers sida. Ska det behöva ta 230 år till innan myndigheterna inser att polis inte ska utreda polis?

%d bloggare gillar detta: