Senaste nytt

”Partiledaren som klev in i kylan” – tidig present från oväntad avsändare?

Ingen har väl missat skriverierna kring Daniel Suhonens nya bok ”Partiledaren som klev in i kylan”, och de rabalder bokens innehåll skapat kring avgången av socialdemokraternas före detta partiledare Håkan Juholt? Vi har historiskt sett i Sverige varit väldigt skyddade mot konspirationsteorier och politiskt dubbelspel i riksdagen, men i och med de anklagelser Suhonen bär med sig i sin bok har detta kommit att ändras. Om något gissar jag på att det kommer elda på teorin om att det hela var en utarbetad plan från en hämndlysten Mona Sahlin med förhoppningarna om att handikappa vänsterfalangen i partiet och få en högersosse på tronen, men det är för tidigt att avgöra. Medias tystnad talar dock sitt tydliga språk. Det är dock viktigt att påpeka att författaren fått kraftigt mothugg från allt från högt uppsatta partikamrater som just Juholts företrädare Mona Sahlin[1], till diverse kommunpolitiker ute i landet. Att partiledningen väljer att hålla locket stängt är kanske inte särskilt konstigt då de med största säkerhet har mer att förlora än vinna på att ”ta debatten”. Socialdemokraterna har under lång tid kritiserats hårt för att hålla viktiga interna samtal inom stängda dörrar, vilket nu aktualiseras mer än kanske någonsin tidigare.

 

Göran Greider håller sig någorlunda neutral i sammanhanget, men hoppas att Suhonens bok kan bidra till att ärerädda Juholt, politikern som blev medias favoritskampåle[2]. Aldrig tidigare har en svensk politiker blivit hånad och jagad av medierna så som Håkan Juholt blev. Om denna omtalade man, trots sina bristfälliga handlingar som uppdagades hösten 2011, eventuellt får någon som helst upprättelse, skulle det vara till gagn för såväl vänstersympatisörer som högeranhängare, men speciellt de senare. Förlorarna skulle utan tvekan vara partiet som (påståtts) högg en kniv i ryggen på dess egen partiledare. På vilket sätt då, kanske ni tänker? Låt mig förklara:

 

Socialdemokraternas partiledning under Juholts tid vid makten, bestående av bland andra Leif Pagrotsky och Mikael Damberg, är måltavla nummer ett i Suhonens bok. Även om Suhonen själv sagt att han inte är ute efter att skada någon, blir effekterna av boken som sådant. Genom att angripa själva kärnan i partiet undergräver Suhonen även det redan krisande partiets förtroende. Det sista partiet behöver efter att under lång tid kämpat i uppförsbacke för att sedan hitta mer plan mark, är en knuff ner för samma backe man motvilligt kämpat upp för. Den osäkre väljaren kommer inte bli mer benägen att rösta på (S) om det uppdagas att partiets ledning betett sig slugt, ljugit och spelat fulspel med sin egen partiledare. Hur ska man kunna lita på denna grupp personer som styr partiet om mycket talar för att de betett sig oärligt och ljugit väljarna rakt upp i ansiktet? Den osäkre väljaren skjuts undan från (S) och ställs inför två val; gräva sig ännu längre ner i osäkerhetens landskap, eller i ren protest lägga sina sympatier hos ett oppositionsparti, där både EU- och riksdagsvalet 2014 talar för att SD är de stora vinnarna och det troliga alternativet för denna osäkra väljare.

 

Här ställs den så kallade borgerligheten inför ett mycket viktigt dilemma/val; trava vidare i gamla, trötta spår (läs: stämpla allt SD-klingande som rasistiskt[3]), eller marknadsföra sig som den verkliga hemvisten för dessa vilsna väljare, och profilera sig som opposition- och opinionsbildare till 100 %. Visa väljarna att enbart en frihetlig politisk utveckling kan föra vårt samhälle framåt, i både med- och motgång.

 

Vrid fram klockan fyra år och om vi lyckas med ovanstående utmaning står Sverige inför ett regeringsskifte, med ett socialdemokratiskt parti i fritt fall och ett gäng sverigedemokrater tätt därpå. Tar vi då även i beaktning att vi nu har den svagaste svenska regeringen i modern tid, är risken för ett tillbakagående till den socialdemokrati som historiskt sett präglat Sverige mycket liten. Med facit i hand kan vi konstatera att Daniel Suhonen, en man som annars stått på andra sidan av det politiska spektrumet och motarbetat de liberala krafterna i landet under hela sin politiska karriär, nu riskerar att göra sina meningsmotståndare en oerhörd tjänst. Jag väljer att se det som en tidig julklapp från en oväntad avsändare, men endast tiden kan tala om vad utgången blir.

[1] http://www.expressen.se/nyheter/sahlin-om-boken-inte-vard-mycket-analys/

[2] http://www.etc.se/ledare/hall-en-offentlig-hearing-om-suhonens-bok

[3] http://www.frihetssmedjan.se/2014/09/frihets-och-framlingsfientliga-krafter-vaxer-vad-kan-vi-gora/

Robin Cederlund fördriver sin lediga tid med att plöja igenom diverse böcker och tidskrifter som berör ämnena psykologi, filosofi och ekonomi. Därtill föreligger ett stort intresse av teknik, bodybuilding, dåliga ordvitsar och World of Warcraft, där det senare är hans utan tvekan största ”guilty pleassure”. Ett av Robins livsmål är att få möjligheten att regissera en spelfilm eller dokumentär med temat psykisk ohälsa. Ambitionerna finns att inom överskådlig framtid påbörja psykologstudier i antingen Uppsala eller Stockholm.

Robin brinner för frågor som rör personlig integritet, fattigdomsbekämpning, intergration, miljö och sjukvård. Ideologiskt anser han att tvång är av ondo och att människan aldrig kan anses vara helt fri förrän den blir helt och hållet befriad av dem/dessa. Trots detta är han villig att göra ett undantag för pigouvianska skatter.

Med ett förflutet i LUF och Borås Stads Ungdomsråd samt ett pågående engagemang i CUF och Ung Liberal, tror han sig kunna bidra med ett strå eller två till stacken, sin unga ålder till trots.

Twitter: @robincederlund

  • snobben

    Jag tycker det är förlegat att gnata på gamla utgångna partiledare. Det finns avundsjuka inom partier som inte är sena att få bort någon om dom kan. Bagateller som tas emot som världsnyheter. Sandlådemaffia. Socialdemokrater ligger lågt i flera länder. Vi lever i en helt ny utmaning, därför är det mycket svårare att styra idag. Dessutom ligger en hel del makt i EU som vi ska anpassa oss till. En dumdristighet eftersom alla ska ta hänsyn till dom, men inte tvärtom.

%d bloggare gillar detta: