Senaste nytt

Kollektivavtal, fackpampar och argumentationsfel.

Igår började jag en twitterdiskussion med  Jenny Bengtsson, a.k.a. @klasskamp (Är det bara jag som har lite svårt att tänka på hennes twitteralias utan att le?). Det är samma person som önskade livet (Orginaltweeten är visserligen borta, men hon förnekar inte att hon skrivit så.) ur Thatcher och tydligen fortfarande inte är någon större fan.

Jag reagerade igår på att hon ville tvinga restauranger att skaffa kollektivavtal. Något jag vänder mig emot för att jag anser inte att tvång är rätt. På min fråga om de anställda ens ville ha kollektivavtal fick jag inget vettigt svar.  Faktum är att det är väldigt svårt att ta ett jobb i Sverige utan kollektivavtal. Oavsett om man är med i facket eller inte. Kolla bara på hela storyn med Wild n’ Fresh som har väl lärt oss hur mycket facket bryr sig om de anställda vill ha deras kollektivavtal. Det får mig nästan att tro att facket främst är intresserade av makt mer än något annat.

Detta spårar sedan ur i en lång diskussion på twitter, där Jenny Bengtsson (och ungefär 5-6 andra vänstermänniskor) inte drar sig för att använda de mest pinsamma halmgubbarna och Ad hominem-argumenten. Hela kalaset finns att följa på min twitter och fröken @klasskamp. Jag tycker givetvis att det är synd att hon använder den typen av intellektuellt ohederliga argument.  Exempelvis: Att antyda att jag vill att människor med t.ex. ADHD förtjänar lägre lön.  Vilket är sjukt, och ohederligt. (Inte lika sjukt som att önska att Thatcher vore död, men ni fattar vad jag menar.)

Här är en tydlig och bra förklaring av Ad Hominem-argument.

Och här är en för halmgubbar.

Tillåt mig nu att förklara min poäng.

1) Vi har avtalsfrihet och föreningsfrihet i Sverige. Den gäller alla, även de som inte har avlagt det fackliga löftet. Jag är inte emot fackföreningar eller kollektivavtal in and of them selfs. Jag är emot att tvingas ta en viss lön för att ett fack som man kanske inte ens är med i har förhandlat fram det åt andra.

2) Jag har ADHD. Det betyder att jag sannolikt är en större risk för en arbetsgivare. Det är helt enkelt inte lika säkert att jag kommer att prestera på samma nivå som andra, åtminstone inte i början. Jag tycker då personligen att jag ska kunna välja att ha en lägre ingångslön. Jag är inte med i facket, och vill inte vara representerad av facket. Jag struntar fullständigt i om Jenny Bengtsson anser att hon vet bäst vilket avtal jag ska ha, det vet nämligen bara jag. Facket har ingen rätt att styra mitt liv åt mig.

3) Kollektivavtal med höga lägstalöner skapar en insider-outsider situation där det är svårt att hitta jobb. Om något blir dyrare så ökar också prestationskraven. Det är bara logiskt… Men sen har logik aldrig varit vänsterns starkaste sida heller.

Jag har alltså aldrig avlagt det fackliga löftet. Jag vill bara representera mig själv och leva det liv jag själv väljer. Det enda problemet jag kan se med det är att det möjligtvis skulle undergräva facklig makt. Och om det nu är problemet, så säger det istället Jenny Bengtsson. Påstå inte att du slåss för mina rättigheter när jag aldrig har bett dig göra det. I synnerhet inte när det är fackets makt som du försvarar, egentligen. Och kom sen inte och säg att jag vill att vissa ska gå utan lön. Jag vill att folk ska ha ett jobb, inte vara arbetslösa för att kollektivavtalet snedvrider marknaden. 

De som vill vara med i facket ska få vara det, och få lön enligt avtal. Det finns faktiskt de som inte vill vara med i facket. Facket har då ingen rätt att lägga sig i, för visst gäller förenings- och avtalsfriheten alla människor, inte bara facket? Eller hur är det egentligen?

Slutligen vill jag passa på att säga att det är en rättighet att vara osolidarisk. Man kan kanske tycka att det är elakt och dumt, men man har ingen plikt att jobba för en viss lön bara för att en grupp människor säger det. Påtvingad solidaritet är den sämsta sortens solidaritet.

ville [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: