Senaste nytt

Låt tycke och smak bli var persons ensak

Galet hus - omöjligt att bygga med svenska byggregler?

Människors behov av att påtvinga andra sina åsikter är oändligt. Till och med tycke och smak är reglerat. Det bör ändras.

Galet hus - omöjligt att bygga med svenska byggregler?Konstens värld är en säregen sådan. Inom konsten tillåts människor uttrycka sig friare än någon annanstans och oavsett om konsten uppskattas eller anses motbjudande, så går det att komma undan med nästan vad som helst med hänvisning till att det är konst.

Så har det inte varit i alla tider och så är det fortfarande inte på alla platser i världen. I Tyskland under nazisterna förbjöds ”otysk” konst – så kallad ”Entartete Kunst” eller urartad konst – och en mängd konstföremål förstördes eller begravdes. Freie Universität Berlin har skapat en databas över denna konst som kan vara värd ett besök.

Konstens område är trots allt ett område där tycke och smak i moderna demokratiska samhällen tillåts vara olika och även om det hörs röster som tycker att viss konst inte ska få statligt stöd eller få visas på offentligt ägda muséer, så är det sällan någon ropar på förbud. På så sätt är det en fristad i ett i annat genomreglerat och förbjudet samhälle.

Nästan alla andra områden i samhället lyder under regler som säger precis vad som är god smak och vad som inte är acceptabelt. På de flesta områden ropas det dessutom högljutt på ännu mer regleringar av en eller annan sort. Mest sönderreglerat är antagligen stadsbyggnadsområdet, där den goda smaken företräds av såväl tjänstemän som politiker och i vissa fall ett särskilt skönhetsråd. Det är ett gott exempel på vad som händer när tycke och smak institutionaliseras och vissa människors smak ges en särställning.

På de flesta håll finns det regleringar om godkända färgnyanser som husens fasader får målas i, oavsett vem som äger huset. Äganderätten är ingen garanti för att få förvalta sitt hus på det sätt man själv finner lämpligt. Av någon anledning ska andra människor ha rätt att lägga sig i vilken färg du har på ditt hus eller vilken sorts takbeläggning du väljer. Vad den som bor i huset vill tycks ointressant, det är resten av samhället som inte ska få sitt estetiska sinne förolämpat.

Översätt detta till andra områden av mer konstnärlig art och det blir uppenbart hur absurt detta förhållningssätt är. Tänk ett ”ljudlov” som tillämpas så att det krävs godkännande för att få spela musik som kan höras av andra och att det bara är ett antal genrer eller till och med låtar som är godkända. Tänk ett ”doftlov” som reglerar vilka dofter som får spridas av de blommor du har i trädgården eller vilka dofter som är godkända i parfymer. Och så vidare.

Sannolikt kommer en eller annan läsare tänka att det inte vore helt dumt att förbjuda viss musik på offentliga platser eller för den delen vissa dofter. Då infinner sig dock frågan: vem är det som ska bestämma vilken musik som ska vara tillåten? Alla kommer självklart vilja att det är någon som representerar den egna smaken, den ”goda” smaken och att företrädare för det man själv inte gillar ska hållas borta. Tänk då om förhållandet blir det motsatta och den egna smaken är den som förbjuds – kommer systemet då ha legitimitet och i så fall i vilkas ögon?

Tycke och smak måste av uppenbara skäl få förbli oreglerade. Det är många som har gräslig klädsmak som vi ändå tvingas möta på stan – för att inte tala om vissa affärskedjors uniformer, som måste designats av en färgblind – men det är få som ropar på förbud mot dålig klädsmak. Varför ska det då vara reglerat exempelvis hur en husfasad får se ut? Den är i det offentliga rummet på exakt samma sätt och lika många kommer att kunna få sitt estetiska sinne skadat av att se den som av att se en människa med hemsk klädsmak, som dessutom rör på sig och därmed kan exponera fler människor.

Byråkratin är utbredd i de flesta samhällen idag och vi svenskar verkar ha en speciell förkärlek till att byråkratisera det mesta. När det kommer till tycke och smak är det dock en fruktansvärt dålig idé och det är dags att kreativiteten släpps fri. Det kan inte vara hela Stockholms sak att bedöma vilken färg ett hus ska få när det målas om, det måste vara upp till fastighetsägaren. Bygglovsärenden bör begränsas och i första hand bedöma säkerhetsaspekter och andra liknande aspekter. Den estetiska utformningen måste lämnas till ägaren. Vissa politiker kommer inte att gilla vad de ser, men det får de finna sig i. Det är långt ifrån alla som tycker att politikerna har minsta uns av smak och känsla för stil och som känner avsky inför de byggnader som godkänts som ”vackra” av politiken. Det är dags att den känslan kan bli ömsesidig.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016. Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter. per@frihetssmedjan.se

  • Göran Lundbom

    Jag håller med – men det skulle möjligen vara bra om det gick att förbjuda dragspelsmusik… Och innebandy!
    😉

    • Per Pettersson

      Hehe, bra exempel på poängen med artikeln också 😉

%d bloggare gillar detta: