GRUNDLAGEN Avpixlat har startat ett upprop för att ändra ”riksdagens regelverk” så att mandat i framtiden tillfaller partier och inte individer. Riksdagens regelverk är i detta fallet Sveriges grundlag, varför förändringar kan träda i kraft tidigast 2015.
För en tid sedan lämnade William Petzäll Sverigedemokraterna och blev vad som brukar kallas en politisk vilde. Han sitter nu i riksdagen utan partibeteckning, men då mandat inte fördelas till partierna att besätta som de själva vill, utan till de personer som fått väljarnas förtroende, behöver han inte lämna riksdagen.
Detta har förstås fått många att gå i taket och den till Sverigedemokraterna närstående bloggen Avpixlat har nu startat ett upprop för att förmå Petzäll att avgå, samt att kräva att riksdagens regelverk ska ändras så att mandat tillhör partierna och inte enskilda ledamöter, med undantag för ledamöter som kommit in i riksdagen genom personkryss.
Vad Avpixlat antingen inte har koll på, alternativt bara underlåter att nämna, är att det regelverk som behandlar hur ledamöter utses inte är vilket regelverk som helst. Det är regeringsformen, vilket är en av våra grundlagar.
Grundlagarna kräver att två på varandra följande riksmöten beslutar om en förändring, samt att det måste vara allmänna val mellan dessa två beslut. Nuvarande regeringsform trädde i kraft 1974 och sedan dess har den förändrats ytterst få gånger, senaste ändringen trädde i kraft 1 januari i år. Den ändringen ökade också ledamöternas självständighet gentemot partierna genom att sänka gränsen för att bli inkryssad på ett personligt mandat.
Grundlagen är inget som förändras i en handvändning och nästa val som en eventuell förändring av grundlagen skulle kunna ha inverkan på är valet 2018. Det är också högst tveksamt om riksdagen är öppen för att inskränka ledamöternas frihet, när den senaste ändringen bland annat inkluderade en ökad frihet.
Frågan är om Avpixlat och deras läsare är medvetna – eller bryr sig – om det.
Det är lite låg nivå på debattretoriken när man beskyller motståndaren för att inte begripa något som man själv har konstruerat. Ingenstans i texten på Avpixlat eller i uppropet kan jag utläsa något om att man ber riksdagen ändra regeringsformen ”nästa vecka”.
Att Petzäll avgår och att ändra reglerna är förstås två skilda saker. Det ena kan genomföras i morgon dag och det andra först på senhösten 2014. Politiker som sitter som vildar har inte varit ett stort problem i riksdagen även om det har förekommit några gånger. Ute i kommunerna är det däremot ett större gissel - inte bara att ledamöter hoppar av och blir vildar utan att de byter till andra partier eller rentav tar sig in i fullmäktige för ett parti de inte tillhör.
Man kan kritisera partiernas makt i svensk politik och vilja se mer av personval samtidigt som man tillerkänner ett parti rätten att besätta de mandat som partiet faktiskt har fått. Det finns ingen motsägelse i detta. Den som blivit inröstad av egen kraft skall äga sitt mandat medan den som nominerats till sin plats av ett parti inte självklart ska göra detta.
Just idag är detta ett praktiskt problem för Sverigedemokraterna och övriga partier gråter troligen inga tårar över det, snarare tvärtom. Men allmänt är detta förstås ett problem av mer principiell natur som kan drabba vilket parti som helst. Därför är det rimligt att riksdagen tar upp frågan och funderar över hur man både kan stärka personvalda ledamöters mandat och partinominerade ledamöters mandat.
Det behöver naturligtvis inte ske ”nästa vecka” men lämpligen under mandatperioden så att beslut kan tas före och efter nästa riksdagsval. I motsats till hur grundlagsändringar brukar smygas igenom, som nu senast när mångkulturen och EU-medlemskapet skrevs in vore det väl bra om det fördes en debatt värd namnet i god tid innan beslut tas.
Enklast är det om partier som inte klarar av att hålla sina valda ledamöter på plats därför att dessa inte är kvalificerade eller motiverade att sitta i t.ex kommunalfullmäktige på den plats dom valts till blir av med dom pengar dom skulle haft för just dessa platser.
Pengarna bör i det fallet inte gå till partiet.
Ett parti som inte klarar av att leverera ledamöter som kan göra partiets politiska arbete ska inte ha pengar för såna ledamöter.
Allra bäst vore det om staten slutade helt och hållet med att finansiera politiska partier och politisk media.
Jag ser ingen rimlig anledning att jag ska betala vare sig för sossarnas moderaternas eller på fascisternas uppbyggande och upprätthållande av sina respektive politiska nomenklaturor.
Låt istället varje partinomenklatura tigga pengar hos sina egna partimedlemmar.