I Sverige idag har vi idag mer än två statliga TV-kanaler att välja på. Det finns mer än tre radiostationer och staten bestämmer inte vilken musik som ska bli känd och populär. Du får lov att köpa grönsaker på en söndag och även strösocker. Bor du i ett hus kan du själv få välja färg på huset. Om ditt barn mobbas har du rätten att söka en annan skola för ditt barn. Vill du ha telefon kan du bestämma vilket bolag du vill ha och vilket märke på telefonen, och vilken färg, staten bestämmer inte att alla måste vara gråa, gula eller begie och av två märken bara.
De sista 35 åren har en vi upplevt en valfrihetsrevolution här i Sverige. Makt har flyttats från staten till individen.
Jag minns vilket ståhej det var bland grannarna i Lerberget när min mamma ville måla ytterdörren och brevlådan på sitt hus i röd färg år 1980. Alla andra ytterdörrar i Östra Lerberget var ju mörkgröna och alla brevlådor i matchande färg. ”Nu får du myndigheterna på dig”, sa man till henne. Men det hände inget och snart började även andra försiktigt använda lite andra färger än de myndigheterna beslutat om när Östra Lerberget byggdes fem år tidigare.
Bara några år tidigare fick fastighetsägare i Höganäs kommun, där Lerberget Ligger, dryga böter om de målade den fula brevlåda som kommunen valt åt dem i en trevligare färg.
Så var det då…
Man kan fråga sig idag vad det var för vits med att stat och kommun skulle styra val av färg på en brevlåda… För 40-50 år sen var det tvärtom. Då styrdes samhället ännu av människor som frågade sig vad det var för vits med att var individ skulle styra val av färg på sin brevlåda…
Valfrihet
Det är sådant som detta, som boken Kentucky Fried Children av Karin Svanborg-Sjövall handlar om (Timbro förlag). Valfrihetsrevolutionen de sista 40 åren. Den kontrasterar hur det var då med hur det är nu, och visar vilken roll näringslivets aktörer, t.ex SAF och TIMBRO hade i denna revolution och vilka politiker som var drivande, och vilka som var motståndarna till utvecklingen.
Titeln på boken kommer från ett tal den Socialdemokratiska statsministern Olof Palme höll 1984 då han kritiserade privata daghem och dagmammor:
När det gäller omsorgen om barnen så är det barnens bästa som skall stå i förgrunden… Jag har studerat hur det är t.ex. i USA… Det drivs som ett stort landsomfattande företag, det är väl ändå SAF:s principer. Daghemmen är oerhört centraliserat, standardiserat, kallas för Kentucky Fried Children av en del. Resultaten för barnen är dåliga, eftersom de kommer i andra hand.
Liberal kluvenhet
Boken har många förtjänster. En av dem är att den visar vilken tveksamhet som funnits även bland liberaler till privata initiativ. Folkpartiet har t.ex. ofta direkt saboterat försöken att öka valfriheten. Ett citat av ledaren för Folkpartiets ungdomsförbund 1968, Per Gahrton, illustrerar detta bra.
Det går inte att bryta föräldramonopolen enbart genom indirekta åtgärder för att förbättra hem och föräldrar: tvärtom har dessa åtgärder delvis bieffekten att stärka föräldramakten, föräldrarna blir ju t.ex. kunnigare, kan manipulera bättre, indoktrinera effektivare. Därför måste samhället ingripa direkt - ta barnet från föräldrarna en del av deras uppväxttid, några timmar varje dag, så att maktbalansen får ett klart markerat uttryck. Det ska i princip vara lika naturligt att barnen vistas en del av dagen hos den ena makthavaren - samhället - som hos den andra, föräldrarna.
Det illustrerar det eviga liberala dilemmat bra. Bara för att man månar om att alla ska ha rätt till ett skyddsnät och en bra start i livet, betyder inte detta att man måste gå till överdrift och propagera för förmyndarskap, såsom Folkpartiet ”liberalerna” ofta gör. Det går att kombinera valfrihet och socialt ansvar!
Köp boken!
Boken är bra och rekommenderas varmt!
Men det ska sägas att det är en bok för de redan ”frälsta”. Mitt råd till Timbro är att de fortsätter att arbeta med denna fråga. tar fram mer källmaterial (gärna fler absurda citat från sossar, vänsterpartister och Folkpartister) och gör en serie mer ”populära”, lättlästa och polemiska böcker eller skrifter i ämnet där man kontrasterar valfriheten med vad valfrihetens motståndare en gång i tiden sa.
Temat är högaktuellt just nu, eftersom det nya ledarskapet inom Socialdemokraterna, med Håkan Juholt i spetsen, signalerat att de vill återreglera stora delar av ekonomin.
Folk som är yngre än 35-40 år saknar ofta en förståelse för hur det var förr och hur galet politikerna resonerade i valfrihetsfrågorna, och de som är äldre håller på att glömma debatterna om löntagarfonder, daghemmet Pysslingen och Cityakuten, för att nämna tre exempel.
Jag skulle även ta fram fler citat från Socialdemokrater som varit för valfrihet, för att göra en poäng idag.
Om Timbro skulle göra det, skulle det vara en välgärning och jag är säker på att det skulle bli omtalat och ge Timbro en massa stöd och beröm bland många. Denna boken var ett bra första steg. Det vore synd om boken inte fick några mer lättillgängliga efterföljare.
Köp boken genom Timbros bokhandel, för 247 kronor.
PS
Sen skulle det varit kul om författaren inte bara berättat att man inte fick sälja grönsaker på söndagar förr utan vad konsekvenserna blev för de som försökte. Jag vet kioskägare som fick böta för att de bröt mot bestämmelserna och sålde gurkor och morötter på söndagar. Godis var tillåtet, grönsaker strängt förbjudet att sälja!
Nu var ju inte verkligheten så att först fanns det valfrihet sedan kom de elaka socialdemokraterna och förbjöd allt roligt och trevligt.
I själva verket var mycket som idag verkar konstigt, saker som gick betydligt längre tillbaka än demokratins genombrott..
Att mycket var förbjudet att göra på söndagar berodde på att man ”helga vilodagen”. Likaså var affärsöppettiderna mera reglerade för att tillmötesgå affärsmännens intressen.
Att det fanns ett radiomonopol berodde på skickligt genomfört lobbyarbete från främst de borgerliga tidningarna under början av 1920-talet och radiomonopolet genomfördes av en högerregering. Högerns intressse för en reklamfinansierad radio och tv kom först när man började uppfatta etermedia som ”vänstervridna” på 60-talet.
Faktum är att mycket av det som högern idag beskyller socialdemokraterna är rester av politik från fördemokratisk tid - då högern styrde. Socialdemokraterna må beskyllas för att de ibland inte orkade och ibland inte ville förändra saker. Men för oss som växte upp under 50- och 60-talet upplevde faktiskt att friheten blev större och större..
F ö brukar man alltid i diskussionen ta upp enskilda socialdemokraters förslaget om att förbjuda parabolantenner. Något som aldrig blev partiets politik.
På samma sätt kanske man ska påminna om att Fria Moderata Studentförbundet på 1980-talet föreslog att man skulle införa ett valsystem där medborgarnas röster bestämdes av hur mycket man betalade i skatt. Ju mer i skatt, destå fler röster..
Och ändå har vi inte blvit friare utan det enda som skett är att fokus på vilka som har makten över oss har flyttats och det är därför som företagens fackförening vill tala om för oss att vi är friare nu när dom har ett starkare grepp om oss som dom gärna vill behålla.
Greppet håller dom inte därfär att dom är snällare än staten (det är människor som sköter båda företag ocn stat) utan därför att dom tjänar på det på flera plan.
Dels tjänar dom pengar på det.Det är den grundläggande motivationen för att hävda att deras väg gör oss fria .
Sen mår dom naturligtvis lika bra som socialisterna av att inbilla sig att det är just dom som är våra frälsare.
Claes! jag kan hålla med om att detta bara är ena sidan av saken och jag hör inte till dem som anser att allt timbro/borgare eller liberaler gjort är på nåt sätt ”ok” bara för att det framhåller det privata istället för det statliga.
Högern var de som hårdast drev arbetet för förbudssamhället en gång i tiden, det får man inte glömma.
Sen ökade friheten redan på 60-talet. Socialdemokrater har också arbetat för valfrihet. När man kikar på debatten om arbetstidslagstiftningen från 1971 är förresten kommunisten den som låter mest frihetlig, Han var för både söndagsöppet och avreglering så att butiker lättare skulle kunna öppnas ”nära människorna”… Intressant nog…
Men ändå. Valfrihetens historia vore intressant att studera.
”Valfrihet” är ett ideologiskt ord som inte funderar över maktfrågorna.
Du nämner den avreglerade telefonmarknaden, något som för mig och dig har inneburit ”valfrihet” och även sänkta priser.
Men nu lägger Telia ner det fasta nätet och det har blivit problem där man gjort det - dels finns inte täckning överallt för alla mobiltelefoner, dels fungerar inte larmtelefonerna som åldringar utrustas med.
Allt detta går att lösa, men det är inte givet att ”markanden” löser det, i alla fall har man inte lyckats hittills.
Så om du är 89 år och bor på landet, vilken ”valfrihet” har du då?
Det skulle man egentligen lätt kunna lösa. Genom reglering. Fast problemet är att vänstern ofta tror att reglering handlar om detaljkontroll och statligt ägande, medan högern hatar ordet regleringar helt och förknippar det med ofrihet. Men med regleringar kan man både ha valfrihet (privatisering) och se till att alla får tillgång till en tjänst.
Problemet är ju att det INTE löses.. i somras tog det mig månader av telefonsamtal för att få en tre meter telefonledning dragen för att min mor skulle kunna flytta in i sin nya lägenhet. Vare sig Telia eller Tele2 ansåg att det var deras sak att lösa det problemet..
Det blir lite parodiskt när man talar om en stor ”valfrihetsreform” på nivå fler tv-kanaler, fler teleoperatörer när man ser att samhället inte längre upprätthåller den livsviktiga valfriheten”.. när åldringar inte längre kan bo hemma för att telekommunikationen inte längre fungerar, eller att tillgängligheten av huvudvärkstablett har ökat men att det inte längre finns någon garanti att du blir expedierad livsviktig medicin av en utexamnierad farmacevt eller ens att du får den inom 24-timmar.. Jag har inget emot privat verksamhet, jag har jobbat privat under större delen av mitt liv och jag ser heller inte något fel i att privata företag som bedriver skattefinansierad verksamhet eller annan samhällsviktig verksamhet ska kunna vara vinstdrivande.
Däremot stör denna barnsliga övertro på att bara vi får fler tv-kanaler, fler mobiloperatörer och billigare o mera lätttillgängliga berusningsmedel som har vi fått ”valfrihet”.
”Valfrihet” handlar om betydligt mera fundamentala behov för människor som inte tillhör gruppen friska män i 30-40-årsåldern.
Och för dessa grupper, låginkomsttagare, ensamstående föräldrar med småbarn, äldre och handikappade m fl ser jag hur den s k valfrihetsreformen ibland innebär försämringar.