Medialögn, överdrift, slarv eller… vad?

JUHOLTGATE Bilden av Håkan Juholts hantering av våra skattepengar blir alltmer komplicerad, men är den verkligen en höna gjord av en fjäder?

Håkan Juholts slarv med blanketter och ersättningar har valsat runt i medierna i någon vecka nu. För många socialdemokrater har det varit en tung vecka, för andra har det varit en chans att få bort ett impopulärt femtehandsalternativ som partiledare. Hela tiden har Juholt tagit på sig det fulla ansvaret och skyllt på slarv, att han inte satt sig in i regelverket och så vidare.

Viktor Tullgren är en av de som varit mer uppgiven och arg på hela affären. Sin vana trogen – Viktor skriver bland annat för vår bloggranne på andra sidan blockgränsen, Alliansfritt Sverige – har han använt sin ilska till att ge sig själv energi för att granska affären och har kommit fram till att hela affären är en medialögn.

De fakta Viktor har grävt fram är bra och det han skriver är fullständigt korrekt. Slutsatsen att allting är en lögn är dock inte helt korrekt, eftersom det saknas vissa fakta i analysen.

Det stämmer att Riksdagen uppdaterat sin hemsida med ett extra stycke under veckan som gått. Det bör dock inte ses som att Riksdagsförvaltningen försöker rädda sitt eget skinn, utan att de i samband med turbulensen kring Juholt insett att regelverkets tillämpning måste bli mer allmänt känd för riksdagsledamöterna.

Bakgrunden till reglerna finns i framför allt Riksdagens Föreskrift om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter. I föreskrifterna finns det näst intill inget explicit skrivet om hur ersättning för logi som inte sker i Riksdagens egna övernattningslägenheter ska ersättas. Det som specificeras är enbart vilken form av boende ledamöterna har rätt till, i 11§:

11 § Till ledamöter som har rätt till nattraktamente enligt 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall riksdagsförvaltningen tillhandahålla en övernattningsbostad. Med övernattningsbostad avses en övernattningslägenhet eller ett övernattningsrum i riksdagsförvaltningens bostadsbestånd eller motsvarande boende.

Med det sagt, så finns det bestämmelser om övernattande närstående personer. Reglerna specificerar underligt nog i vilka bostäder närstående får övernatta. Det kan ses som att närstående inte får övernatta i andra bostäder än de som specificeras i regelverket. Om vi väljer att ändå tolka det som att närstående får övernatta i bostäder som ledamöterna själva har hittat, kvarstår ändå regleringen om avdrag på ersättningen.

32 § Om en person som avses i 29 eller 30 § och som inte har rätt till logiersättning övernattar i bostaden, skall logiersättningen för denna tid reduceras till 75 procent. Ledamoten skall för sådan övernattning betala tillbaka utbetald logiersättning med 25 procent av 1/30 per dag.
Någon reducering av logiersättningen skall inte ske om en närstående person övernattat i samband med riksdagens öppnande eller andra officiella arrangemang. Inte heller skall någon reducering ske om barn under 18 år övernattat.

Den regleringen klargör alltså att andra som övernattar i lägenheten ska stå för sin egen kostnad. Det borde ha fått Juholt att reagera, även om den fomuleringen givetvis inte automatiskt betyder att han bara ska få ersättning för halva kostnaden.

Något som däremot framkommit i rapporteringen är att Riksdagens ledamotsservice påtalat för Juholts stab redan under sommaren att de kommit på att han har sambo och därmed kanske inte är berättigad för ersättning för hela hyran. Den informationen kanske stannade hos den person i staben som tog emot den, men det betyder ändå att ansvaret ligger hos Socialdemokraterna, inte hos riksdagsförvaltningen.

Till syvende och sist kokar det ändå ner till en rimlighetskalkyl. De flesta riksdagsledamöter har sitt fasta boende på den ort de är folkvalda från. Det boende de har i Stockholm är just övernattningsboende, oavsett i vilken form det sker. Undantaget är förstås folkvalda från just Stockholm med omnejd. Situationen med en riksdagsledamot från en annan del av landet, som har sin sambo i Stockholm, är ovanlig för att inte säga unik. Det förklarar varför riksdagens blankett för ersättning inte är kristallklar – förvaltningar brukar sällan vara fantasifulla nog att förutse situationer som inte är de normala. Det har alla vi som varit i kontakt med offentlig byråkrati och inte passat in i standardformulär 1A bittert fått erfara. Det borde dock framstå som rimligt för de allra flesta att även om vi själva är berättigade för ersättning för boende, så sträcker sig denna ersättning inte till andra som man eventuellt delar bostad med. Juholt borde därför ha reagerat och åtminstone frågat förvaltningen om vad som gäller.

Skillnaden för vanliga medborgare och riksdagsledamöter är dock att vi vanliga dödliga kan åtalas för bedrägeri om vi inte uppger all information, även om det inte på blanketterna går att, eller är uppenbart hur du ska uppge den. Riksdagsledamöterna har dock underlåtit att inkludera sin egen ersättning i den lagen och verkar därför inte känna samma behov av att dubbelkolla och ställa alla konstiga frågor till den förvaltning de ska få ersättning från.

Det framstår som uppenbart att Aftonbladet med flera inte gjort hela hemläxan, men samtidigt går det inte att bortse från att Juholt och hans stab borde ha agerat innan det hela uppmärksammades i media. Det är klart att fel begåtts och att det borde ha uppmärksammats. Juholt har säkerligen inte gjort medvetna fel, men han har slarvat eller inte brytt sig, något som inte är goda egenskaper för någon som vill framstå som statsministerkandidat. Lägenhetsaffären må vara överdriven, men med övrigt slarv som framkommit framträder en mindre smickrande bild av Håkan Juholt. Sannolikt visade han på god självinsikt när han för något år sedan sa:

Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag.

Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart.

Jag har varken kapaciteten politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.

Att fela är mänskligt och vi ska inte ha omänskliga politiker. Det måste gå att göra misstag även som politiker och de krav på helt fläckfria politiker utan minsta fel som vi ofta ser idag är orimlig och ganska skrämmande. Med det sagt, så kvarstår ändå det faktum det inte går att slarva med våra skattepengar på det här sättet om du vill framstå som nästa ledare för landet. Misstag är en sak, systematiskt slarv eller likgiltighet är en annan.