”Inför inte datalagringsdirektivet i Sverige”

Vi har dykt ner i motionsfloden för årets landsmöte för Folkpartiet. Vi kommer att ge några exempel på vad som debatteras nu under helgen. Först ut två motioner om EU:s datalagringsdrektiv, samt partistyrelsens svar till motionärerna. Den ena (H33) har Adam Cwejman som medförfattare, den andra (H34) står han som ensam författare för.

Som det står i motion H34

Rätten till liv, egendom och privatliv är principer som har inspirerat liberaler i århundranden. Det är en kamp som har gått över generationer och i grund och botten handlar om en misstro till devisen att ”staten vet bättre”. Vår tro på staten sträcker sig till att den kan skapa möjligheter för människor att förverkliga sig själva, att ge stöd och hjälp till de som startar på noll. Men staten kan också bli för stor, en storebror som aldrig låter lillebror växa upp. Det är en farlig stat, en paternalistisk stat.

Tyvärr ser vi, och har sett hur många välfärdsstater när de svällt både på höjden och på bredden tar sig rätten att växa ännu lite mer. I många fall handlar det om att i frihetens namn inskränka densamma. När det kommer till integritetskränkande åtgärder, måste man alltid ifrågasätta hurivida åtgärder är nödvändig och om den hjälper oss nå målet – säkrare medborgare.

Det är här människors rätt till privatliv allt mer har satts på undantag, det är dags att åtgärda detta…

Kampen för människors rätt att ha ett privatliv som inte staten kan inskränka

Vi citerar här motionerna och svaren i sin helhet:

*********

H33. Nej till EU:s datalagringsdirektiv

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att landsmötet uttalar som sin åsikt att EU:s datalagringsdirektiv bör reformeras för att göra det mindre integritetskränkande

2. att landsmötet uttalar som sin åsikt att EU:s datalagringsdirektiv inte bör införas i Sverige

Införs datalagringsdirektivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, sms, e‑postmeddelanden och inloggningar på internet kommer att lagras.

Myndigheter kommer att kunna veta vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de kommunicerande befann sig, och vilken typ av kommunikation som användes.

Med andra ord: Enda sättet att undvika att myndigheterna vet vem du kommunicerar med är att prata med dem ansikte mot ansikte, eller skicka vanliga brev. Det är fullständigt orimligt.

Införandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG, som datalagringsdirektivet formellt heter, har ett par gånger skjutits på framtiden. Först av Alliansregeringen som lade omröstningen av direktivet till efter riksdagsvalet. Sedan genom en minoritetsbordläggning på ett år i riksdagen, när direktivet var uppe för omröstning i mars 2011.

När direktivet kommer upp för omröstning igen i riksdagen år 2012 är vår uppfattning att Folkpartiet ska rösta nej.’

Anledningen är att direktivet kränker vår integritet i alldeles för stor utsträckning. Grundtanken med direktivet är att fånga brottslingar. Syftet är gott, men vägen till helvetet är kantat av goda intentioner. Med total och fullständig övervakning kan vi hindra alla brott, men på köpet skulle få ett totalitärt samhälle utan frihet. Så långt är ingen folkpartist beredd att gå. Frågan är var vi ska dra gränsen? Det är omöjligt att enkelt svara på, men det är fullt möjligt att se att datalagringsdirektivet går för långt.

Har vi inte en skyldighet att införa EU-direktiv? Jo, det har vi. Datalagringsdirektivet skulle ha varit infört för flera år sedan, men regeringen har skjutit på det och nu har riksdagen också gjort det. Det är förståeligt att Sverige inte kan hålla ut hur länge som helst, men det är samtidigt viktigt att Sveriges liberala parti tydligt uttalar att vi inte gillar direktivet och vi verkar inom EU för att reformera det i grunden.

H34. Rätt till liv, egendom och privatliv

Förslag till landsmötesbeslut:

1. att Folkpartiet ska verka för att datalagringsdirektivet rivs upp och omförhandlas

2. att Folkpartiet ska verka för att Ipred avskaffas

3. att Folkpartiet ska verka för att FRA-lagen rivs upp

Rätten till liv, egendom och privatliv är principer som har inspirerat liberaler i århundranden. Det är en kamp som har gått över generationer och i grund och botten handlar om en misstro till devisen att ”staten vet bättre”. Vår tro på staten sträcker sig till att den kan skapa möjligheter för människor att förverkliga sig själva, att ge stöd och hjälp till de som startar på noll. Men staten kan också bli för stor, en storebror som aldrig låter lillebror växa upp. Det är en farlig stat, en paternalistisk stat.

Tyvärr ser vi, och har sett hur många välfärdsstater när de svällt både på höjden och på bredden tar sig rätten att växa ännu lite mer. I många fall handlar det om att i frihetens namn inskränka densamma. När det kommer till integritetskränkande åtgärder, måste man alltid ifrågasätta hurivida åtgärder är nödvändig och om den hjälper oss nå målet – säkrare medborgare.

Det är här människors rätt till privatliv allt mer har satts på undantag, det är dags att åtgärda detta.

Flera av de åtgärder som sätter säkerhet, upphovsrätten och brottsbekämpningen i främsta rummet fyller inte sitt syfte, är  klumpigt och ohanterligt utformade samt inskränker på individers integritet.

Datalagringsdirektivet borde rivas upp, innan trafikdata lämnas ut ska en domstol ha gett sitt medgivande. Folkpartiet borde kämpa i EU för att ge Cecilia Malmström (som ansvarig kommissionär) mandat att göra om detta direktiv i grunden så att lagringstider kortas och utlämnande av uppgifter underställas domstol.

När det gäller Ipred, är vi förvånade över att politiker lägger sig i för att skydda en utdöende bransch – nämligen skivbolagen. Den här regeringen har varit tydlig med att den inte tänker köpa upp gamla bilfrabriker som går dåligt, en mycket sund och bra hållning. Men varför stiftar vi lagar för att skydda en bransch som lever på att tillhandahålla en distribution som blir mindre och mindre lönsam? Skivbolagen har inte hängt med marknaden i och med teknikutvecklingen.

Det är dags att politiker slutar skydda utdöende marknadssegment. Hade skivbolagen utnyttjat tekniken skulle vi aldrig sitta i denna situation.

FRA-lagen fick lite make-up, men inte mycket mer. En liberal politik bör sträva efter att riva upp denna lag. Bort från den mycket generella tekniken som FRA är till en mer spetsig och målinriktad spaningsteknik. Dagens system är trots de rättsliga säkringarna inte tryggat för framtiden. Ett ansvarsfullt liberalt parti kan inte abdikera i en så viktig fråga.

Kampen för människors rätt att ha ett privatliv som inte staten kan inskränka

Partistyrelsens yrkanden

Även i motion H33 och motion H34 yrkande 1 uppmärksammas en fråga om polisens arbetsmetoder, i detta fall EU:s datalagringsdirektiv som ålägger medlemsstaterna att införa lagstiftning om att teleoperatörer ska spara trafikuppgifter om telefonsamtal och datatrafik i minst 6 och högst 24 månader.

Syftet med direktivet är att ge rättsväsendet möjlighet att ta del av dessa trafikuppgifter om det är nödvändigt i en brottsutredning. Trafikuppgifter handlar inte om innehållet i ett samtal eller uppgifter om vilka webbsidor som besökts, utan består i uppgifter om vilka telefonnummer som blivit uppringda, mellan vilka tidpunkter en dator varit uppkopplad mot nätet etc. Regeringen har lagt fram ett lagförslag om att införa datalagringsdirektivet i Sverige. Förslaget är nu vilande i riksdagen och behandlas på nytt 2012.

Motionärerna bakom motion H33 menar att EU:s datalagringsdirektiv inte bör införas i Sverige (yrkande 2) och att det bör reformeras till att bli mindre integritetskränkande (yrkande 1). I motionen anförs att det är orimligt att människor inte kan ringa samtal eller använda nätet utan risk för att myndigheterna vet vem de kommunicerar med. Motionärerna menar att direktivet kränker den personliga integriteten i alldeles för hög utsträckning och att ett gott syfte – brottsbekämpning – här har lett till ett förslag som går för långt. I motionen sägs också att Sverige som EU-medlem inte kan vänta hur länge som helst med att införa direktivet, men att Folkpartiet tydligt bör uttala att vi inte gillar direktivet och att det bör omarbetas i grunden.

I motion H34 yrkande 1 anförs, med stöd i liknande argumentation, att Folkpartiet bör verka för att datalagringsdirektivet rivs upp och omförhandlas.

Partistyrelsen anser att frågan om datalagringsdirektivet är mycket viktig, eftersom det måste göras en noggrann avvägning mellan två intressen som delvis krockar.

I en demokratisk rättstat har individen rätt till skydd för sin privata integritet. Samtidigt måste ett samhälle också kunna ingripa mot grov brottslighet, och i kampen mot brott blir det ibland nödvändigt att göra mer eller mindre långtgående intrång i integriteten: husrannsakan, telefonavlyssning och fängelsestraff. Dock måste integritetsintrånget stå i proportion till hur allvarligt brottet är.

I detta sammanhang är det viktigt att fastslå att lagring av trafikuppgifter inte är något nytt. I brottsutredningar är ofta trafikuppgifter om telefoni eller Internetanvändning mycket värdefulla, och tele- och Internetföretag har länge sparat sina kunders trafikuppgifter för att använda som underlag för fakturor.

Det nya med direktivet är att det införs en gemensam lagstiftning i Europa om hur länge företagen får spara sådana uppgifter. Därefter måste de slängas.

Redan i dag kan svenska brottsbekämpande myndigheter begära ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § lagen om elektronisk kommunikation. Dock är denna åtgärd bara tillåten vid utredning av verkligt grova brott – närmare bestämt måste det vara fråga om brott (eller anstiftan eller medhjälp till brott) för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än minst två års fängelse. Exempel på sådana brott är mord, människorov, människohandel, våldtäkt, grovt narkotikabrott, grov narkotikasmuggling samt terroristbrott.

Det finns också en möjlighet att bedriva hemlig teleövervakning med stöd av rättegångsbalken (27 kap. 19–21 §§) för vissa andra brott, främst brott som renderar minst sex månaders fängelse. Villkoren är dock mycket stränga för att när detta ska ske:

åtgärden måste beslutas av domstol, åtgärden måste vara av synnerlig vikt för utredningen och det måste finnas en skäligen misstänkt person.

Det som EU-direktivet innebär är alltså en regel om att trafikuppgifterna måste sparas en viss tid, men däremot ändras inga regler om när de får lov att lämnas ut till de brottsbekämpande myndigheterna. Regeringen har därför valt att behandla frågan om datalagringsdirektivet tillsammans med frågan om i vilka sammanhang rättsväsendets myndigheter ska ha åtkomst till
uppgifterna.

För att minimera risken för att den personliga integriteten påverkas har regeringen lagt sig på den minsta tillåtna lagringstiden (sex månader) och att trafikuppgifterna liksom i dag ska sparas hos operatörerna själva. Det är sedan bara i konkreta brottsutredningar som det kan bli aktuellt att begära utlämning av enskilda trafikuppgifter.

Folkpartiet har hela tiden varit i princip positivt till direktivet, men vi har också drivit på för att det måste genomföras på ett så rättssäkert sätt som möjligt. Vi har därför medvetet låtit införandet i Sverige ta längre tid än tillåtet därför att vi eftersträvat grundligast möjliga genomlysning av rättsäkerhetsoch integritetsfrågorna.

Partistyrelsen anser att det lagförslag som nu är vilande i riksdagen är ett välavvägt sätt att hantera en fråga med många svåra intressekonflikter. Polisen behöver ibland få veta vilka samtal som brottsmisstänkta ringt – men den som inte är misstänkt för brott ska inte få sina samtalsuppgifter utlämnade till polisen. Detta betyder givetvis inte att det grundläggande EUdirektivet är perfekt. Tvärtom har EU-kommissionen under Cecilia Malmströms ledning pekat på att det finns en hel del att åstadkomma för att öka rättssäkerheten, bland annat genom att stärka regelverket för i vilka sammanhang utlämnande av trafikuppgifter kan tillåtas. Partistyrelsen ser positivt på detta och anser att det är viktigt att Folkpartiet är pådrivande för att stärka integritetsskyddet i europeisk lagstiftning – inklusive lagstiftning om lagring av trafikuppgifter.

EU:s datalagringsdirektiv bör alltså reformeras så att integritetsskyddet kommer upp i nivå med den lagstiftning på svensk nivå som Folkpartiet ställt sig bakom.

Vad som bör noteras är att de frågor som nu aktualiseras på europeisk nivå i huvudsak är just de frågor som varit centrala i utarbetandet av det svenska lagförslaget, nämligen att reglerna om datalagring omgärdas av tydliga regelverk om i vilka sammanhang som lagrade uppgifter får lämnas ut. En förbättring av lagstiftningen på europeisk nivå så att den kommer i paritet med rättssäkerhetsgarantierna i det svenska lagförslaget kan alltså inte användas som argument för att ytterligare fördröja införandet av samma lagförslag. Med detta föreslår partistyrelsen att motion H33 yrkande 1 anses besvarat, medan motion H33 yrkande 2 och motion H34 yrkande 1 avslås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>