Tag Archives: PR

Laval-Blockad

Facken begår PR-harakiri i Lavaldebatten

Vi lovar att inte säga – vad var de vi sa, vi hade rätt hela tiden!

Vi kräver våra pengar tillbaka och en ursäkt.

– Johan Lindholm, Byggnads, och Jonas Wallin, Elektrikerförbundet

Laval-BlockadDessa ord, tillsammans med övriga illa dolt skadeglada, översittande och raljanta formuleringar gör att debattartikeln om Laval får utnämningen Årets PR-harakiri från Frihetssmedjan.

Artikeln handlar såklart om ILO:s uttalande om Lavalaffären, domen i EG-domstolen och den svenska regeringens hantering av fallet. Ordförandena för Byggnads respektive Elektrikerförbundet basunerar ut att de fått full upprättelse genom uttalandet från ILO (FN:s Internationella arbetsorganisation) och att detta uttalande underkänner EG-domstolens agerande och den svenska så kallade Lavallagen. Därför kräver de nu såväl en ursäkt som pengarna tillbaka – fackförbunden dömdes nämligen att betala skadestånd till Laval, ett företag som försattes i konkurs genom fackens agerande.

Facken är säkerligen övertygade om att ILO har gett dem full upprättelse – det är också exempelvis Ylva Johansson (S), tidningen Dagens Arena och tidningen Arbetet.De säger att Lavallagen är olaglig och att allting ska återgå till hur det var tidigare. Det är deras åsikt och analys, vilket är föga förvånande då de är en part i målet.

Det problematiska ur en PR-synpunkt är dock debattartikeln på Brännpunkt. I den låter de två ordförandena för de berörda facken självbelåtna, skadeglada och arroganta. Deras formuleringar är hemska ur PR-synpunkt och väcker ingen sympati hos ingen som inte redan är frälst – kanske skrämmer de till och med bort läsare som annars är sympatiskt inställda till budskapet. Om de försöker övertyga någon, har de med denna artikel misslyckats rejält. Frågan är vilken PR-byrå de betalt för detta misslyckade arbete.

Bortsett från de katastrofala formuleringarna, är intressant att granska vad ILO faktiskt säger i sitt uttalande. Dels uppmanar man den svenska regeringen att återkomma med resultatet av den parlamentariska kommitté som tillsattes hösten 2012 för att utreda Lavallagen och eventuella andra förändringar i lagstiftningen. Dels uppmanar man regeringen att utreda kompensation till fackförbunden, då deras agerande var lagliga enligt svensk lagstiftning när de genomfördes, om än inte förenliga med EU:s regler om den inre marknaden, och att de därmed bör anses agerat åtminstone delvis i god tro. Dels konstaterar man att lagen måste möjliggöra för utländska arbetare att välja att bli representerade av svenska fackföreningar om de så önskar, något som tydligen inte är fallet idag.

På vissa sätt ger uttalandet förstås facken upprättelse – de agerade i enlighet med svensk lagstiftning, även om de då bröt mot EU-regler. Problemet var att svensk lagstiftning av en eller annan anledning inte hade uppdaterats för att vara fullt samstämmig med unionens lagar om den inre marknaden. Facket kan därför vara berättigat till viss kompensation, även om det också bör åligga ett fackförbund att sätta sig in i såväl nationell som mellanstatlig reglering innan man ger sig in i en konflikt med ett utländskt företag och att det därmed inte bör kunna bli fråga om full återbetalning av böter.

Det är också problematiskt att den nya lagstiftningen är för stel – självklart ska det vara möjligt för utländska arbetstagare att be en inhemsk organisation att företräda dem om de så önskar. Samtidigt ska det lika självklart vara möjligt för dem att avböja hjälpen, exempelvis om de redan har ett kollektivavtal från hemlandet. Lavallagen behöver skrivas om något, men det är inte rimligt att kräva dess totala avskaffande baserat på uttalandet från ILO. Löner är inte det enda som räknas när ett företag från ett EU-land genomför arbeten i ett annat, även avtal traktamenten och så vidare måste tas hänsyn till.

De flesta arbetarna vill ha en lön som anses skälig i deras hemland, samt kompensation för de eventuella ökade kostnader för exempelvis boende och mat som de drar på sig genom att vara tillfälligt stationerade i ett annat land. I vissa fall kommer totalkostnaden för detta att vara lägre än totalkostnaden för ett inhemskt företag att genomföra samma arbete. Detta är inte bara acceptabelt, det är hela poängen med den inre marknaden. Det är också ett sätt att dela med sig av välstånd i ett välutvecklat EU-land till ett som fortfarande jobbar på att komma ikapp övriga inom unionen. Fackförbunden bör tänka på detta som en effektiv och välfungerande form av bistånd, snarare än ett fall av oschysst konkurrens.

Det finns en hel del att göra när det kommer till att övervaka att utländska arbetare inte utnyttjas. Det innebär dock inte att applicera svenska standarder på alla och kräva att en hög svensk lön ska utgöra miniminivå för utländska aktörer. Det kommer att innebära att vissa yrkesgrupper utsätts för hårdare konkurrens från andra EU-länder. På kort sikt är det en mindre förlust för några enskilda arbetare inom Sveriges gränser. I det långa loppet kommer det att leda till högre levnadsstandard för en större grupp människor inom EU, en harmonisering av lönenivåer inom unionen och en besparing för såväl företag som det offentliga.

För en internationalist och liberal är det självklart att detta är en positiv utveckling. Och fackets företrädare har med sin debattartikel hjälpt till att visa varför den självtillräckliga och arroganta synen från facken i förlängningen är ohållbar.

Huvuddragen i ILO:s uttalande

The Committee requests the Government to continue to provide information on the impact of the legislation and in particular the outcome of the work of the Parliamentary Committee and any proposed legislative changes, as well as the developments relating to the Bill regarding agency workers.

While aware that the payment has already been made to the trustee in bankruptcy, the Committee requests the Government to review this matter with the social partners concerned so as to study possible solutions for compensation of the two unions, particularly in light of the 2004 court judgment leading the unions to believe their action was lawful.

The Committee considers that foreign workers should have the right to be represented by the organization of their own choosing with a view to defending their occupational interests and that the organization of their choice should be able to defend its members’ interests, including by means of industrial action.The Committee therefore requests the Government to review with the social partners the 2010 amendments made to the Foreign Posting of Employees Act so as to ensure that workers’ organizations representing foreign posted workers are not restricted in their rights simply because of the nationality of the enterprise.

Läs uttalandet i sin helhet.