Senaste nytt

Daniel Nadj: Genusvetenskap eller genusstudier?

Privat

På sistone har genusvetenskapen fått utstå hårda angrepp från flera borgerliga debattörer. Kritiken mot hur delar av genusforskningen bedrivs i Sverige är inte omotiverad, även om det givetvis också presteras både intressanta och viktiga verk. Att ifrågasätta disciplinens status som vetenskap är dock problematiskt.

Borde studiet av det sociala könet, det som är känt som genusvetenskap, döpas om till genusstudier? Frågan har väckts inte minst i kölvattnet av Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpis artikelserie i fyra delar om den svenska ”statsfeminismen”. Genusvetenskap, skriver Arpi i del två,

… är mindre av en vetenskap och mer av en sorts akademisk feminism, som bara en minoritet av befolkningen skriver under på, och vars vetenskaplighet är rejält omtvistad i forskarvärlden.

I SVT:s Opinion live var han inte sen att framhålla att disciplinen på engelska heter gender studies och alltså inte gender science, vilket är det närmaste man kommer en rak översättning till engelska av genusvetenskap.

Metros kolumnist Roland Poirier Martinsson har gett uttryck för liknande tankegångar som Arpi. I november kritiserade han under rubriken Nej, genusstudier är inte vetenskap” disciplinen för att vara alltför genomsyrad av ideologi.

Att upplyfta genusstudier till vetenskap innebär samma maktanspråk som fysikens när det ska byggas rymdraketer. Om ideologi på så vis skänks vetenskaplig förklädnad skadas demokratin,

lydde argumentationen.

Det här är inget semantiskt hårklyveri. Frågan bottnar i den epistemologiska (kunskapsteoretiska) diskussionen om vad vetenskap är. Arpi och Poirier Martinsson utgår av allt att döma från en syn där enbart discipliner som lever upp till mycket högt ställda objektivitetskrav kan kallas vetenskaper. Det intrycket förstärks av Arpis svårighet att acceptera sin motdebattörs påstående att ”sanningar är alltid preliminära” i klippet länkat ovan. I denna strikta mening kan bara naturvetenskaperna räknas som vetenskapliga.

Engelskans science, som kommer från latinets scientia, används för det mesta på det här sättet. Man bör dock akta sig för att sätta likhetstecken mellan science och vetenskap. Komplikationen kommer av att ordet vetenskap, som härrör från lågtyskans wetenskap, har andra etymologiska rötter och därigenom en delvis annorlunda innebörd. Medan vi talar om historievetenskap, samhällsvetenskap och till och med litteraturvetenskap på svenska (liksom tyska), är enbart naturvetenskaperna vad som traditionellt brukar avses med science (låt oss här för enkelhetens skull bortse från den betydligt yngre men idag välspridda termen social science).

Vad är då problemet? Om man förespråkar att genusvetenskapen ska döpas om till genusstudier på grund av dess oförmåga att nå fram till säkra kunskaper har man, om man vill vara konsekvent, i princip två alternativ vad gäller övriga humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Antingen får man ta strid för att inte heller dessa ska få ha vetenskaplig status. Eller så får man dela upp vart och ett av dem i en vetenskaplig och en ovetenskaplig del. Till exempel skulle då historievetenskapen begränsas till högst basala, i praktiken obestridliga satser av typen ”vapenstilleståndsavtalet för första världskriget undertecknades klockan 11 den 11 november 1918”. Den ovetenskapliga historiska verksamheten skulle å andra sidan syssla med alla frågeställningar som kräver någon form av tolkning. Detta vore orimligt.

Det rimligaste, som jag ser det, är nog att fortsätta tala om exempelvis genusvetenskap, historievetenskap, samhällsvetenskap och litteraturvetenskap. Vi behöver då inte byta ut Nationalencyklopedins definition av vetenskap, nämligen: ”organiserad kunskap; som verksamhet ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område.” Fördelen med denna definition är att den upprätthåller en åtskillnad mellan vetenskap och andra former av kunskapssökande, samtidigt som den inte säger något om den inhämtade kunskapens säkerhet eller förhållande till en objektiv verklighet.

Med detta sagt tycks genusvetenskapen i Sverige ha en överrepresentation av vad de norska vetenskapsfilosoferna Nils Gilje och Harald Grimen kallat för ”fackidioter”: personer som må kunna mycket om sitt ämne men som samtidigt är ignoranta inför den egna kunskapens begränsningar.

%d bloggare gillar detta: