Senaste nytt

Daniel Nadj: Bortom demokratin lurar tyranniet

Privat

På Timbro har det börjat spekuleras om postdemokratiska tillstånd. Under det senaste året har den liberala tankesmedjan försökt väcka borgerlig debatt om den parlamentariska demokratins brister. Det började med översättningen till svenska av den amerikanske filosofen Jason Brennans Against Democracy i våras. Nu har Timbros VD Karin Svanborg-Sjövall följt upp publiceringen med två essäer på temat (27/12 och 29/12), i vilka hon åtar sig att profanera vår ”religiösa” blick på folkviljan. I en tid av allmän misstro till det gamla politiska systemets aktörer uppmuntrar Svanborg-Sjövall oss att fundera mer i teknokratiska termer. Därmed ger hon eko åt en uråldrig tankegång.

Samhällseliter i alla tider har problematiserat folkligt inflytande i politiken. Redan Platon avvisade demokratin för att den stod i motsats till det filosofiska expertstyre som han förespråkade. Hans lärjunge Aristoteles bedömde att demokrati bara kunde fungera i samhällen med en bred och bildad medelklass. I annat fall var risken för stor att demagoger med förmåga att förleda de fattiga massorna skulle komma till makten. Ända fram till 1800-talet rådde i princip konsensus bland politiska teoretiker om att demokrati var ett tämligen uselt styrelsesätt som oundvikligen skulle leda till kaos. Först därefter, sakta men säkert, började idealet om folklig makt slå igenom.

Historiskt sett är den liberala samhällselit som Karin Svanborg-Sjövall tillhör således allt annat än unik. Timbro-VD:n går inte uttryckligen så långt som att argumentera för en avveckling av demokratin. Demokratin ska snarare ”återfödas”. Detta genom att minska folkinflytandet till förmån för ”juridiken”, det vill säga icke-folkvalda byråkrater. Svanborg-Sjövall tar på så vis demokratin i försvar, hon har bara tömt begreppet på dess ursprungliga innehåll. Inte heller denna strategi är särskilt ovanlig bland demokratins motståndare. I modern tid har den nyttjats av diktatoriska regimer från Kuba till Nordkorea.

Märklig argumentation

Det finns flera märkliga förhandsantaganden och slutledningar i de båda essäerna, inte minst ur liberal synpunkt. I den första essän kan vi läsa att Svanborg-Sjövall, liksom Brennan, motsätter sig statsapparatens uppsvullnad de senaste åren. Men istället för att sporras till att skapa opinion för en mindre stat görs detta till ett argument för att demokratin behöver inskränkas och rationella expertpolitiker – här kallade ”vulkaner” – installeras för allas bästa. Logiken är bakvänd. Om man menar att en mindre stat ligger i allas intresse får man ge sig ut i verkligheten och övertyga folk om att så är fallet. Det torde vara en tämligen smal sak om man har fakta på sin sida. Resonemanget osar dessutom av paternalism. En fundamental liberal princip är att varje individ vet sitt eget bästa, vilket ligger till grund för liberalers skepsis mot staten. Inte mycket talar för att detta expertstyre skulle vara mer införstått med vanliga människors behov än dem själva. Mitt intryck av exempelvis EU-kommissionens tjänstemän är inte att de är bättre än våra folkvalda riksdagspolitiker i det avseendet, tvärtom.

En annan besynnerlig argumentering görs i förhållande till de balansmekanismer som finns för naket majoritetsstyre i liberala demokratier. Det är bäst att här citera ur den första essän:

Visst kan ett råd, som agerar motvikt till lagstiftaren, kallas för en diktatur. Det kan också kallas konstitutionsdomstol. Och visst kan man tycka att varje inskränkning av majoritetens beslutsrätt är att håna de demokratiska principerna. Det kan också kallas grundlagar.

Mig veterligen accepterar så gott som alla ordningen med grundlagar och domstolar ledda av juridiska experter, inklusive de etablissemangskritiska åsiktsriktningar som Svanborg-Sjövall vill skydda demokratin från. Att det finns områden där vem som helst inser att folkviljan på egen hand inte kan åstadkomma de bästa och mest rättvisa lösningarna är dock inget argument för att folkstyret behöver begränsas också på andra områden.

Ett tredje centralt förhandsantagande som kan ifrågasättas gäller varför vi överhuvudtaget har demokrati. Svanborg-Sjövall framställer det som att hänsyn till folkviljan skulle bygga på en naiv föreställning om folkets visdom. I den andra essän beskriver hon sin postdemokratiska önskedröm som mer ”lättrörlig” och mindre sårbar för tillfälliga majoriteter. Ett mer teknokratiskt inriktat politiskt styre skulle onekligen kunna åstadkomma snabbare och effektivare beslutsfattande, det ligger i sakens natur (allra smidigast härvidlag vore förstås en renodlad diktatur). Det skulle också vara mer kunskapsbaserat. Politik handlar dock inte bara om kunskap utan också om materiella intressen. Det är svårt att klandra folk för att de röstar efter sina intressen. Om kunskapsbrist hindrar dem från att uppfatta vad som enligt västvärldens liberala eliter ligger i deras intresse, då kan jag inte landa i någon annan slutsats än att liberala opinionsbildare som Jason Brennan och Karin Svanborg-Sjövall har misslyckats i sina uppdrag.

Makt korrumperar

Vi har demokrati i första hand för att makt korrumperar. Alla eliter, ja alla människor, genom historien har förblindats av makt, vissa mer än andra. Demokrati är ett sätt att sprida makten på så många människor som möjligt i en stat, vilket är den bästa garanten för att majoritetens intressen tillgodoses och minimerar risken för att särintressen ska ta över. Det är, som den store Winston Churchill en gång påpekade, ett system med många brister. Likväl är det bättre än alternativen:

No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed, it has been said that democracy is the worst form of Government except for all those other forms that have been tried from time to time.…

Det är svårt att få ihop att personer som kallar sig klassiska liberaler eller libertarianer pläderar för inskränkningar av demokratin – till råga på allt utifrån en misstro, som gränsar till förakt, till individen. Kanske kan dessa lära av en annan libertarian, ekonomen Milton Friedman, som i den amerikanska tankesmedjan Hoover Institutions program Uncommon Knowledge avbröt intervjuaren med följande när denne gav sig på att sammanfatta hur en stat där Friedman gjordes till diktator skulle se ut:

No, no, I don’t want to be made dictator. I don’t believe in dictators. I believe we want to bring about change by the agreement of the citizens. I don’t believe in arbitrary rule. If I can’t persuade, if we can’t persuade, the public that it is desirable to do these things, we have no right to impose them, even if we had the power to do it.

  • Mikael Sjögren

    Mycket klok inlaga i debatten om vår demokrati, som alltmer hotas från olika håll. Det akuta i dagens situation är att uppdatera vår demokrati till version 2.0
    Mer närkontakt mellan våra folkvalda med folket, vilket faktiskt en utredning just nu jobbar med. Mer inflytande från välutbildade medborgare. Därför är kunskap makt. För de folkvalda ska vara valda av folket, inte av sina egna genom kamaraderi, och inga extremer eller specialintressen ska ges bidrag eller stöttas av skattemedel, tvärtom. De ska belysas kontinuerligt och starkt, så trollen spricker i strålkastarskenet.

%d bloggare gillar detta: