Senaste nytt

Anton Nordenfur: En bra säljare är bra för alla

En tidningsförsäljare på gatan. Förståelsen av vettig säljteknik saknas i alldeles för stor utsträckning. Det är med samarbete vi kan komma någonvart.

När jag blir ”cold called” av okända personer (med andra ord oftast telefonförsäljare) öppnar jag nästan alltid med att fråga om de vill sälja något.

Säger de nej ställer jag ett par följdfrågor om vad de i så fall vill, eftersom många helt enkelt försöker gömma att de vill sälja något. De flesta brukar falla på första följdfrågan – är målet med detta samtal inte på något vis en transaktion i vilken jag ger er pengar?”

Att jag gör det är såklart för att spara både deras och min tid. Vill de sälja en telefon kan de lika gärna säga det, för jag vet redan att jag är nöjd med den jag har. När jag själv försöker sälja något vill jag ju så snabbt som möjligt veta om kunden över huvud taget har intresse och möjlighet att köpa vad jag säljer. Som säljare själv har jag all respekt för säljare, förutsatt att de är trevliga och ärliga samt respekterar ett nej. Många gör det, men fler gör inte det.

En säljare på ett café.

Förståelsen av vettig säljteknik saknas i alldeles för stor utsträckning. Det är med samarbete vi kan komma någonvart.

Jag förstår att de undviker ämnet innan de får frågan – de vill skapa en trevlig miljö där den potentiella kunden vaggas in i en relation med säljaren. Det är en bra teknik. Men när kunden rakt ut frågar – då är det ren ärlighet som gäller.

En ljugande säljare är sällan en bra säljare. En sak som gör kapitalismen så attraktiv både som ideologi och som lösning på många samhällsproblem är att en bra säljare, något generaliserat, är en bra säljare för alla parter.

Det är vanligt missuppfattat att det som driver förbättring av villkor (högre kvalitet till bättre pris och med mindre krångel) i en marknadsekonomi är konkurrens. Det stämmer till viss del, men viktigare är samarbetet mellan säljare och köpare. Det är till och med vettigt att välja att se även köparen som en säljare, bara att det hen säljer är andelar en fiatvaluta.

När jag handlar på Ica samarbetar vi, då de vill åt mina pengar och jag deras mat – vi hittar den deal som passar vardera part bäst, och när vi är nöjda genomförs transaktionen. Och så det vackraste med kapitalismen – är jag inte nöjd kan jag dra. I vänsterutopin är det istället kollektivet som beslutar allt detta, utan någon möjlighet till personlig variation. Som följd äger inget riktigt samarbete rum i den ideologi som främst av allt brukar hylla samarbete.

Den säljare som ser sin kund som en partner att samarbeta med för att bägge ska tjäna något, har oftast ett enormt övertag mot den som ser kunden som en motståndare att lura. Jag skriver ”oftast” eftersom det såklart finns undantag. En lurendrejare kommer dock sällan lika långt som den som arbetar ärligt, även om det alltid finns undantag.

För ärlighet varar längst – till och med för oss onda, storföretagande, bebisätande kapitalister.

Anton Nordenfur är en partipolitiskt obunden, frihetlig debattör som bland annat suttit som Piratpartiets partisekretare och kandiderat i riksdagsvalet 2014.

Hen engagerar sig bland annat i ny teknik, innovation, kryptoekonomi och narkotikafrågor, bor i ett kollektiv i södra Stockholm och arbetar för en ungdomsförening inom handikappsrörelsen.

%d bloggare gillar detta: