Senaste nytt

Nova-J Nilsson: Titanic

Privat
Skälet till att Titanic sjönk var att hon mötte ett isberg. Skälet till katastrofens omfattning var dock att ingen i ledande beslutsställning ansåg det rimligt att orsaka oro, nu när passagerarna hade det så trevligt. 
Man kan med fog hävda att i den sociala kompetensens kärna ligger det att få sin omgivning att känna sig väl till mods. Detta är naturligtvis vare sig anmärkningsvärt eller klandervärt, den emotionella gåvan som är trygghet och frihet från oro är känslor som de allra flesta både vill ge och motta.
Men, och detta är ett stort men, så kan viljan, vanan eller till och med behovet att agera trygghetsskapande bli direkt skadligt när det sker på en större samhällsnivå och när den eller de som gör det är makthavare. Granne med trösten bor lögnen i det att det allt som oftast innebär att man visar upp en förvriden bild av verkligheten eller till och med att man helt enkelt inte visar upp verkligheten alls. I ett mikroperspektiv kan det vara nödvändigt, i ett makro- dito är det direkt skadligt.

Att i dag undvika att framstå som en alarmist, en realist, en pragmatiker är viktigare än att ha rätt.

Att vara både blind, döv och stum fungerar som maktsociala glidmedel och viljan att inte vara den som ropar varg har övergått till att inte ropa alls.
Exemplen är flertal men det tveklöst allvarligaste är exemplet med klimathotet. Och låt oss kalla det för just det. För det finns ingen klimatutmaning, det är en lögn förklädd som förtröstans ingivande hopp. En utmaning är att gå och träna efter jobbet eller att sluta röka. När det kommer till vårt klimat så kommer inte lite jäklar anamma att hjälpa. Alls.
Jag vill mena att den retorik som präglar den absoluta majoriteten av politiken när det kommer till klimatet, inte minst i Sverige, innehåller den positiva inverterade brasklappen. Ja, det finns utmaningar men det finns samtidigt mycket hopp. Om du som medborgare duktigt går i väg med returglasen, kör en miljöbil och drar ner på flygandet så kommer allt gå bra.

Det kommer det inte – man kan inte stoppa en lavin, man kan endast försöka undvika den så länge som möjligt.

I dag lider allt fler barn och unga av klimatångest. Det är naturligtvis oerhört ledsamt, närmast tragiskt, men med det sagt så är det kanske just den medvetenhet som ångest ofta är förknippad med som kan göra någon viss skillnad framöver. Inte stor eller avgörande, men viss. För det är inte de politiker och makthavare av i dag som kommer göra det. Det ansvar, nej skuld, som vilar på de som ingenting gjort, ingenting sagt, inte ropat varg även fast vargen står och flämtar oss i ansiktet är bokstavligen obetalbar.

Vi borde blivit oroade, rädda, ångestdrivna för länge sedan.

Vi borde varit alarmister, realister, pragmatiker för länge sedan. Politiken borde inte tröstat och peppat – den borde ha sagt att vi har gått på ett isberg. Detta borde politiken ha sagt för länge sedan.
Detta är inte en krönika som är menad att inge hopp. Det är en text som är menad att väcka oro i den av välvillighet lobotomerade klimatdebatten. Det enda hopp, om än retroaktivt, är att om Titanic hade tagit samma rutt i dag som hon gjorde när hon mötte sitt öde hade det inte funnits något isberg där. 

  • FiveToTwelve

    Varför talar du inte klartext och nämner elefanten i rummet? Klimatångest låter som rent trams i mina öron.

%d bloggare gillar detta: