Senaste nytt

Oscar Matti: Politik bör bygga på vilka rättigheter och skyldigheter vi har

Privat

Lausevic försvarar basinkomst med att det är ”GAL”, att det är mer effektivt och humant än behovsprövade bidrag samt att det är förenligt med öppna gränser. Han lyckas dock inte fälla de centrala argumenten mot basinkomst.

Först verkar det mycket märkligt att dels medge att behovsprövande av bidrag faktiskt sparar kostnader för staten (Lausevic menar att det fortfarande har sociala fördelar som väger över, men det är en annan fråga), och samtidigt mena att det är ett sätt att ”begränsa omfördelningspolitiken”. Det begränsar möjligen antalet myndigheter, men inte den totala summan som omfördelas. Tvärtom utsträcker ju basinkomst omfördelningen till alla individer som får ta del av den.

Sedan skriver Lausevic:

Basinkomst blir även GAL-politik eftersom tanken förenar liberaler, libertarianer, socialister, gröna, feminister och andra som ser positivt på social, ekonomisk och kulturell progression.

Det här illustrerar mitt problem med GAL-TAN –skalan, ”progression” betyder bokstavligt talat utveckling och är ett extremt värdeladdat ord.

Naturligtvis varken utesluter eller medför basinkomst ”grön beskattning”. Vi kan, och bör, beskatta miljöfarliga utsläpp helt oavsett hur vi utformar bidragssystemen, eftersom miljöfarliga utsläpp skadar andra människor. Min invändning mot att basinkomst skulle vara ”GAL” handlar om att det inte är förenligt med andra GAL-ideal, till exempel öppna gränser.

Lausevic bemöter även detta, men tydliggör inte den viktigaste motsättningen:

Alltså, bättre med en ”mur” runt välfärdsstaten än runt staten. En svensk basinkomstpolicy skulle vara avgränsad till folkbokförda skattebetalare och andra individer oavsett medborgarskap.

Skulle alltså endast skattebetalare inkluderas i basinkomstsystemet? Innebär det att man måste ha haft ett jobb för att få försörja sig utan att jobba? Det verkar mycket märkligt. Det hela blir ännu svårare om man betänker de flyktingar som kommit till Sverige. Det tar i snitt nio år för hälften av dessa att få ett jobb. Skulle de inkluderas i basinkomstmodellen eller inte? Eller ska vi ha en inre välfärdsmodell enbart för medborgare, som ger möjlighet att leva på basinkomst helt utan att arbeta?

Det finns ytterligare ett dilemma för basinkomstförespråkare. Basinkomst förutsätter dels att individer kan använda den frihet som den medför till att utvecklas och ägna sig åt meningsfulla intressen. Samtidigt förutsätter det att det hela går ihop ekonomiskt, att tillräckligt många är beredda att arbeta för min rätt att inte arbeta för att staten ska kunna betala ut basinkomsten till alla medborgare. Men om man kan ägna sig åt så meningsfulla saker med endast basinkomst, då minskar ju drivkrafterna att arbeta kraftigt, om man i fler fall än tidigare kan låta bli. Då minskar även resurserna som kan delas ut i form av basinkomst. Om sakerna man kan ägna sig åt med hjälp av basinkomst å andra sidan inte är så meningsfulla att de är ett fullgott substitut för arbete, varför skulle människor då vara beredda att betala för andras basinkomst?

Lausevic avslutar med:

En GAL-tanke som gör sig gällande är just mer optimistisk och positiv människosyn. Basinkomst vore just ett sätt att stärka det personliga ansvaret samt individens frihet och trygghet.

Det centrala i analysen av basinkomst bör dock vara rättigheter och skyldigheter, snarare än vilken människosyn man har. Problemet med basinkomst är att det stärker individens frihet och trygghet på bekostnad av andra individer, och så mycket att det utplånar det personliga ansvaret för ens egen situation.

Politiken bör bygga på vilka rättigheter vi anser att människor bör ha, och en optimistisk människosyn kan varken skapa någon rätt att leva på andras arbete utan behov att göra det, eller ersätta realistiska kalkyler för hur vi garanterat rättigheter som människor faktiskt har.

Oscar Matti, liberal debattör och filosofistudent.  

%d bloggare gillar detta: