Senaste nytt

Anton Nordenfur: Sluta aldrig fråga vad fan vi får för pengarna

Privat

Vad fan får jag för pengarna?” är inte en fråga vi ska mobba Leif Östling för att ställa. Tvärtom är det en fråga som ställs allt för sällan när skattepolitik diskuteras.

Det är en fråga som varje människa med en sund ekonomisk syn ställer sig regelbundet. Det är inte att snåla och undvara varenda krona, utan att se till att man faktiskt får valuta för pengarna och att de inte bara slängs i sjön. Eller för att beskriva det med vad den socialdemokratiska socialministern Gustav Möllers skall ha ordat om ineffektiv användning av skattepengar:

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Jag behöver inte alltid välja att laga billig mat hemma istället för att äta ute, men jag borde definitivt ställa mig frågan om den där extra hundralappen verkligen ger mig det jag vill ha, och om jag verkligen har råd med det.

Men vi svenskar är ett curlat folk – vi har extremt hög tillit till myndigheter, tredje högst i världen. I jämförelse med andra länder pratar vi inte så mycket om korruption och slöseri med skattemedel. Vi antar att politiker och tjänstemän vill oss väl, och att de dessutom är experter på det de gör. Vi bidrar med en majoritet av vad vi tjänar och förutsätter att någon annan hanterar resten. Vi frånsäger oss ansvaret och blir arga på de som väljer att stå på sig.

”Vadå, tror du på allvar att de försöker bedra oss?”, har jag fått kastat på mig när jag på ett torgmöte argumenterat för utökad transparens i politiken. Med det vi vet om svensk myndighetstillit är det förståeligt att det är reaktionen, men det är både skrämmande och ytterst farligt att föreslå att vi inte ens ska ställa frågan.

Huruvida skatterna är för höga eller för låga är en sekundär fråga. Den viktigaste frågan av dem alla är ”vad fan får vi för pengarna?” 

Det är jobbigt att ta ansvar, jag vet, men vi måste göra det ändå. Precis som när vi tecknar en ny hemförsäkring, köper en bil, eller handlar morötter. Skillnaden här är att enskilda individer inte kan opt-out i från skatt på samma sätt som de kan välja att laga mat hemma. Därför är det viktigt att vi har ett löpande politiskt samtal där vi informerar varandra, pratar om vad vi ska prioritera och på vilka sätt, och sedan går till val med det i åtanke. Därför är det viktigt att vi hjälps åt, inte bara i insamlingen av pengar utan också i dialogen om dess syfte.

Oavsett om du vill ha låga eller höga skatter har du bara vinning i att ställa Leif Östlings fråga. För oavsett vad vi tycker att staten ska ägna sig åt och hur mycket pengar den ska ha till sitt förfogande, så vill vi ju alla att pengarna går till rätt saker. Eller för att återigen hänvisa till Möllers och ett annat citat som han tillskrivits:

Endast det bästa är gott nog åt folket.

Den brittiska statsministern Margaret Thatcher sade en gång att problemet med socialism är att man till slut får slut på andra människors pengar. Skattepengar är inte oändliga resurser. Utan de är ändliga.

Vi har ett system på plats där alla tillsammans bidrar, och vi sedan väljer ett fåtal att se till att det hanteras rätt. Vi måste därför ständigt undersöka, ständigt gnälla, och ständigt ifrågasätta om pengarna verkligen används på rätt sätt.

Allt annat är bristande respekt för det arbete alla skattebetalare – du, jag, och Leif Östling – lagt för att samla in pengarna.

Anton Nordenfur är en frihetlig, pirat debattör som bland annat suttit som Piratpartiets partisekretare. Hen engagerar sig bland annat i innovation, narkotika, och regnbågsfrågor, bor i ett kollektiv i södra Stockholm och arbetar för en ungdomsförening inom handikappsrörelsen.

%d bloggare gillar detta: