Senaste nytt

Vladan Lausevic: Liberalerna bör vara ett basinkomstparti

Privat

Som ett av Sveriges äldsta politiska partier har Liberalerna en lång och stolt historia av välfärdspolitik. Exempelvis med garantipensionen som villkorslöst fördelas till medborgarna. Inför framtiden behöver Liberalerna mer modernare syn på välfärd. Att driva för att basinkomstpolicy med individen i centrum blir grunden i framtidens välfärdsstat är både ett rätt och nödvändigt steg framåt.

Välfärdsstaten var historiskt sett från början en konservativ idé med syfte att minska risker för social oro och krav på demokratisering som i Tyskland under det senare 1800-talet. Därefter har såväl liberaler, socialdemokrater och gröna av olika anledningar utvecklat välfärdsstater i Europa. Just Sveriges utveckling under 1900-talet, som med folkhemstanken, handlade om en successiv övergång från lågskattevälfärdsstat till högskattevälfärdsstat.

Att även liberaler, främst socialliberaler, valde att bidra till välfärdsstatens utveckling berodde bland annat på övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället. Utvecklingen förde med sig nya möjligheter liksom problem vars lösningar ofta motiverades större behov av skattebaserad välfärd. Liberalernas legendariska ledare Bertil Ohlin kom att se välfärdsstaten som viktig för att hjälpa ”de svagaste i samhället” och talade om det ”glömda Sverige”.

 

Andra problem råder idag

Dagens Sverige är ett modernt postindustriellt samhälle. Den socioekonomiska utvecklingen är beroende, påverkas av den teknologiska utvecklingen, beslutsfattningen och ekologiska begränsningar som äger rum globalt. Samtidigt är både välfärdsstats- och arbetsmarknadsmodeller i EU fortfarande till en stor del uppbyggda efter industrisamhällets logik. Som med höga skatter, kravbaserade och paternaliserande kontroller för olika former av bidrag, stöd och ersättningar.

Just den nutida välfärdsstaten borde även utifrån socialliberalt synhåll ses som i behov av reformer. Delvis eftersom välfärdsstaten är för omfattande, medelklassifierad och högskattebaserad. Politiskt är det dock ofta mindre populärt att argumentera för lägre utgifter. Den historiskt sett liberala idén om basinkomst bör därför användas som modell för att övertyga fler medborgare om framtidens behov.

Även om stöd och intresse för basinkomst växer i vårt samhälle så signalerar Liberalerna att basinkomst är en dålig idé. Motståndet mot basinkomst finns främst hos partiets finanspolitiska talesperson Mats Persson. Perssons fokus i debatten har baserat sig på att människor måste jobba och försörja sig själva, att digitalisering skapar nya jobb på lång sikt, och att basinkomstpolicy skulle förstöra samhällskontraktet. Även om argumenten är välformulerade så präglas argumentationen av en pessimistisk människosyn.

 

För en mer optimistisk och reformistisk  liberalism

Ett modernt liberalt parti borde istället kunna kommunicera ett mer optimistiskt budskap till medborgarna. Den ekonomisk-liberala argumentationen för basinkomst handlar främst om behovet att minska statens storlek, göra välfärdssystemet billigare, processerna ödmjukare och mindre problematiska för individen. Bland annat för att fria marknadens imperfektioner, som arbetslöshet och strukturella omställningar skapar oro, krångel och problem hos individen.

Vidare handlar det om poängen att basinkomst inte är en bidragsfälla. Det skulle vara omöjligt att med basinkomst eller även med en allmän medborgarlön på till exempel 12 000 kr kunna ”leva livet”, alltså  kunna konsumera så mycket mer utöver basbehoven. Basinkomst skulle inte innebära att individen oftare eller i högre grad skulle resa utomlands, konsumera restaurangmat, gå på bar- eller biobesök, köpa fordon eller fastigheter. Eftersom basinkomst är tänkt att kunna täcka individens grundläggande behov som mat, hyra och transport, som vid status som arbetslös eller som studerande.

Förvisso skapar digitalisering nya jobb inför framtiden men inte i lika snabbt takt som befolkningen växer. Alla försök med basinkomst som i USA; Kanada och Indien har hittills visat att människor inte blir lata. Basinkomst kan stimulera individen att förverkliga sig och även underlättar mellanmänskliga relationer, det vill säga samhällskontraktet. Själva institutionella relationen mellan individen och staten, kallas för socialkontrakt. Om Sverige skulle ha en basinkomstpolicy så skulle det innebära en ny form av svenskt socialkontrakt. Oavsett om policyn bygger på att alla svenskar får basinkomst eller endast dem som är utanför arbetsmarknaden.

 

Basinkomst som en del av förnyelseprocessen

På fler sätt markerar välfärdsstaten utveckling hur liberalismen har utvecklats genom tiderna för att anpassa sig efter rådande behov, problem och möjligheter. Även om liberalismen i grunden bygger på tanken att all välfärd ska vara i privat regi så erbjuder basinkomsttanken möjligheten att reformera välfärdsstaten. Det blir ett sätt att kompromissa och vara pragmatisk med andra politiska aktörer i ett samhälle där samtliga riksdagspartier vill behålla välfärdsstaten.

Fortfarande pågår en förnyelse process inom Liberalerna. Inför 2020-talet behövs en mer grön, alternativ och optimistisk liberalt parti med modernare syn på välfärd och människans sociala progression. Basinkomsten borde vara en del av processen och partiets framtida arbete med välfärdsfrågor. På det sättet kan Liberalerna skriva en ny och vidareutveckla sin stolta historia i kampen för ett socioekonomiskt tryggare samhälle.

%d bloggare gillar detta: