Senaste nytt

Vladan Lausevic: Bemöt kritiken mot liberalism med optimism, reformism och framtidstro

Allt sedan Brexit och valet av Trump till USA:s president har liberalismen och liberala aktörer varit utsatta för hård kritik. 

KRITIKEN

Kritiken kommer i större grad från nationalistiska, konservativa och auktoritära aktörer. Eftersom kritiken har sitt fokus på pessimism och bakåtblickande så bör liberala aktörer kommunicera långsiktigt om optimism, reformism och framtidstro. Genom att stå för värderingsstyrd visionär politik med fokus på sociala, ekonomiska och ekologiska framsteg, samt förslag om institutionella förändringar, decentraliserande och människobaserad samhällsutveckling inför 2020-talet.

Året 2016 har redan förklarats som ett avslut på tidsepoken 1989-2016, en radikal politisk förändring som motsätter sig globalisering, europeisering och den så kallade liberala världsordningen som utformades efter Berlinmurens fall. Det märks i den politiska kommunikationen där tidigare fokus på frihet och marknader under 80- och 90-talet nu domineras av ospecificerad ”kontroll” och vaga hänvisningar till ”folket”. Historiskt har liberalism främst kritiserats på socioekonomiska grunder. Den samtida kritiken av liberalism har dock sitt främsta fokus på kulturella och identitetspolitiska aspekter.

Mycket av kritiken handlar om aspekter som  nationalism och hur människor kollektivt identifierar sig med staten, landet, samhället. Kritiken omfattar allt från mer resonabla argument om att liberaler inte erbjudit bättre svar i migrationsfrågor till konspiratoriska argument om att liberaler ägnar sig åt att förstöra nationer. Delar av kritiken kan accepteras och användas för reflektion. Liberala svar inför framtiden bör därför formuleras som motvikt till kritiken som är baserad på framtidspessimism och att konservera äldre politiska institutioner och traditioner.

DET LIBERALA SVARET

Sedan slutet av 90-talet har liberaler och liberala idéer bidragit till en bättre global och regional utveckling när det kommer till människors levnadsstandard. Som Johan Norberg skriver i sin bok Progress är de senaste 25 årens utveckling en av de största socioekonomiska framgångarna i mänsklighetens historia. Utvecklingen visar även på att protektionism kan gynna en viss grupp människor tillfälligt men att vi är fler som gynnas globalt genom öppnare och friare handel samt rörlighet av kapital, varor, tjänster och människor. Globalisering är inte ett nollsummespel, det är ett plussummespel.

Samtidigt finns det paradoxer som har präglat utvecklingen. Friare global handel har även lett till högre utsläpp och miljökostnader. I Europa är modeller för välfärdsstater och arbetsmarknader till en stor del fortfarande uppbyggda efter industrisamhällets logik. Säkerheten undermineras när stater inte vill dela information om till exempel terrorstämplade aktörer. Staternas makt och inflytande har minskat samtidigt som överstatliga, regionala, globala institutioner ofta saknar resurser, institutionella verktyg och demokratisk legitimitet. Automatisering, robotisering och digitalisering skapar nya jobb men inte i samma takt som världsbefolkningen växer, tack vare bättre levnadsstandarder.

Mycket av 1990-, och 2000-talets framgångsrika utveckling kan inte vidareutvecklas utan reformer och tillämpning av nya idéer. Gränsöverskridande socioekonomisk utveckling gynnar fler människor men leder även till problem och utmaningar inom andra policyområden som migration och miljö. Liberala berättelser om 2020-talet måste därför ha fokus på institutionella förändringar och en modernare syn på människors politiska, sociala och kulturella identifikationer. Ett positivt exempel i stort är Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron som samtidigt erbjuder visioner och svar både för Frankrike, EU och för global utveckling.

Med tanke på olika problem och utmaningar kväs en ny institutionell utveckling. Exempel är  att forma en integrerad migrationsmyndighet på EU-nivå som kan samspela med medlemsstaternas, och att hantera demokratiska problem genom medborgarinitiativ samt att medborgare får rösta på kandidater för EU-kommissionen. Välfärdsutmaningar skulle kunna hanteras med basinkomstpolicy som riktar sig till bland annat arbetslösa och studenter. Integrationsproblem genom utvecklingen av informationspolicy som underlättar för humanitära invandrare att få snabbare tillgång till information om samhällsviktiga institutioner, kontakter med arbetsgivare, och frivilliga aktörer. Miljöproblem skulle kunna hanteras med bland annat global skatt på flygbränsle för att stimulera fram renare alternativ.

ETT ALTERNATIV TILL NATIONALISM

När det kommer till frågor rörande identifikationer är det viktigt att kunna erbjuda alternativ till nationalism. Resultatet av de senaste årens utveckling är att skillnader mellan den ”goda”, medborgarnationalismen och den ”dåliga”, etniska har minskat mycket. Bland annat på grund av intressen att bevara högskattestaten och att politiska värderingar som frihet presenteras som något specifikt för vissa kulturer, men inte för andra. Sverige är idag ett exempel på hur ett mer transnationellt, europeiserat, kosmopolitiskt samhälle fungerar, trots problem. I Europa finns fler människor än tidigare som har vant sig vid mångfald och valfrihet vid sina för kollektiva identifikationer. Det samtidigt som mer centrala institutioner som rättsstaten och demokratin spelar en viktig roll.

Historiskt sett är liberalismen, precis som andra ideologier, en statscentrisk ideologi utvecklad i sin tidskontext. Inför framtiden måste en mer multicentrisk liberalism formas. Den formar framtiden med både spontan och dynamisk utveckling mellan människor. Den förändrar befintliga och utveckla nya institutioner som kan underlätta för framtidens grönare, människovänligare och socioekonomiskt tryggare samhällsutveckling. Oavsett vilka former av samhällen, stater, unioner eller globala styren utvecklas framöver så ligger liberalismens styrka i att värna om individen. Individen är viktigare och långsiktigare som institution eftersom kollektiva identiteter är mer eller mindre tillfälliga och förändras efter olika behov.

Känslan av mellanmänsklig gemenskap, tillit och samlevnad kommer precis som idag i första hand att baseras på gemensamma institutioner som med tiden försvinner, tillkommer eller förnyas. Liberaler bör leda den utvecklingen. 

%d bloggare gillar detta: