Senaste nytt

Anton Nordenfur: En käftsmäll mot den ovetenskapliga ekomarknaden

Vi lever i en konstig tid då ovetenskaplighet sprider sig över jorden, i det nya millenniet i första hand genom det väldigt skadliga tankesättet att naturligt per definition är bra.

Det är en av de myter jag fascineras som mest av, då den både är väldigt utbredd och efter lite eftertanke så uppenbart felaktig. Det finns tusentals extremt farliga ämnen i naturen, giftiga såväl som carcinogena. Tobak är exempelvis helt naturligt och dödar hälften av sina brukare. Samtidigt är det svårt att definiera ”naturligt” i en tid då människan lärt sig återskapa och förbättra mycket från naturen.

Ett utmärkt exempel på ”det är naturligt”-trenden är ekologisk odling, som trots små om några fördelar och en del nackdelar jämfört med konventionell odling fortsätter få ett starkt grepp om konsumenterna. Framgången är ett resultat av väldigt simpla och lättförståeliga budskap kombinerat med en beskärd del antikapitalism. Det är lätt att få uppfattningen om ekologiska företag som smågårdar eller ideella kooperativ, medan de egentligen är ordentliga företag om än riktigt duktiga på att marknadsföra sig som något annat.

Vi människor har ett ständigt behov av att förstå oss på saker, och ofta helt förkasta det som känns så pass krångligt att vi inte riktigt kan sätta oss in i det. Vi förlitar oss på logiska felslut och tar ett par genvägar för att komma fram till ett svar som låter bra, men som i många fall är allt annat. När forskning och teknik blir allt mer komplex samtidigt som storföretags roll i korruption, oärlig statistik och undangömmande av relevant information blir allt svårare att tyda, blir det snabbt enklare att förlita sig på något enkelt.

I dagarna såg vi Coop fällas för att i reklam ha påstått att ekologisk mat innehåller färre bekämpningsmedel än konventionell mat. Slutsatsen drogs efter extremt ovetenskapliga undersökningar som Coop i rättegången försökte kalla subjektiva åsikter. Kanske den mest uppenbara missen var att de specifikt mätte de bekämpningsmedel som bara förekommer i konventionell odling, när det förekommer flera andra typer i ekologisk odling, typer som aldrig bevisats vara säkrare än alternativen. Det är lite som att jämföra sladd- och sladdlösa hörlurar och komma till slutsatsen att de sladdlösa hade bättre bluetooth.

Dessa fall är otroligt viktiga om vi vill ha en mer vetenskaplig framtid, där vi förlitar oss på det som faktiskt kan bevisas fungera bäst snarare än det som låter mest tilldragande vid en hisspitch. Det farligaste här är inte att missinformation sprids, utan att den som ser reklamfilmen får en felaktig syn på hur vetenskap fungerar. Det riskerar också att sänka förtroendet för forskare, när man lätt kan peka ut Coop som ett exempel på forskare som direkt ljuger.

Staten har här en viktig roll att fylla. Inte bara är det viktigt att stärka lagar rörande falsk marknadsföring, det är också viktigt att verksamhet finansierat av skattemedel själv tar sitt ansvar att inte sprida dessa myter. Trots att ekologisk mat har högst tveksamma effekter på både hälsa och miljö finns det statliga bidrag för produktionen, regeringen har mål för hur stor del av odlingen som ska vara ekologisk, och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht argumenterar att köpvilja är ett fullgott argument för att stödja ekologisk odling från statligt håll.

Vetenskap och rationellt tänkande måste ha en central roll i den statliga verksamheten, både i beslut och i myndighetsutövning. Vetenskap är en informativ snarare än beslutande kraft, men den informativa kraften får inte underskattas. När rent faktuella påståenden träder in i vår politiska diskurs måste dessa backas, inte antas stämma baserat på alla sätt vår hjärna tänker fel på.

Frågan är hur det löses rent praktiskt när sådana krav går rakt emot våra grundläggande demokratiska principer att den som är vald är vald och att ingen äger rätt att bestämma över hen. Den enda chansen tycks vara en kulturell förändring, där vi sätter högre krav på våra politiker samtidigt som de sätter högre krav på tjänstemän – då kanske vi kan få ett samhälle som faktiskt baserar sig på fakta och vetenskap.

Anton Nordenfur är en frihetlig, pirat debattör som bland annat suttit som Piratpartiets partisekretare. Hen engagerar sig bland annat i innovation, narkotika, och regnbågsfrågor, bor i ett kollektiv i södra Stockholm och arbetar för en ungdomsförening inom handikappsrörelsen.

%d bloggare gillar detta: