Senaste nytt

Gustav Motte: Upp på barrikaderna för det sekulära samhället

Privat

I och med en EU-dom har reglerna kring förbud av slöja under arbetstid blivit tydligare. Ett förbud måste vara likgiltigt med alla olika trosuppfattningar, men inte utgöra direkt diskriminering meddelar domstolen med ett pressmeddelande från Luxemburg.

De svenska reaktionerna på beskedet ringde det inte speciellt högt i skällan för det att SAS hamnade i kläm när en rekryt krävde att få undantag från reglerna med flygbolagets uniformer – eftersom de inte tillät religiösa, filosofiska eller politiska yttringar i samband med kundkontakt.  

Under 1 maj-demonstrationerna fanns det i Göteborg en liten fraktion som samlades på Masthuggstorget under parollen “Rätten till våra kroppar”. Man samlades för att på arbetarnas dag demonstrera mot så kallad orättvisa med EU-domstolsbeslutet och hur detta skulle påverka en redan utsatt grupp i samhället – kvinnor med oftast utländsk bakgrund och annan religiös tro än samhällsnormens. På Youtube finns ett klipp från ett av dessa tal. Talaren Maimuna Abdullahi, Socionom, frilansskribent som arbetar med folkbildningsfrågor, ropar ut till den samlade skaran på det svartvita klippet:

Om ni väljer att vara historielösa så kommer vi inte att vara det. För att vi köper inte era argument om neutralitet. Frågan ni behöver gå hem och läsa på är, – vad är neutralt? Och vem kan vara neutral? – Om ni kan gå runt med era nykapitalistiska kläder som sytts av barn låtsas vara neutrala? Så har ni mage att komma hit och försöka civilisera oss. Men vi säger vadå? Motståndet är vårt hopp. Ingen är neutral. Speciellt inte en EU-domstol som är byggt på ett våldskapital mot våra kroppar.

Så det är dags för oss att gå hem och läsa på om neutralitet. Vad är det och vem är neutral i dagens samhälle? Innan vi alla öppnar historieböcker och wikipediasidor (och klä av oss alla hemska nykapitalistiska kläder) är det värt att lägga märke till språkbruket. Ordet “avslöja” är en referens till det franska imperiet och Algeriet. I Frankrike har frågan om sekularitet, – laïcité – ständigt varit i fokus sedan revolutionsåren 1789.

Sekularismen i Frankrike och Europa

Socialistpartiet 1904 i Frankrike stängde ner tiotusentals religiösa skolor och tusentals präster flydde landet. I Algeriet fanns det närmaste ceremoniella “avslöjanden” av kvinnor. Man skulle civilisera genom att inbringa dessa kvinnor folkets sekularitet. Man ville genom sin frihet inbringa dessa kvinnor nöjet att inte behöva klä sig konservativt i sällskap av andra européer. Det fanns nämligen ett värde i att inte behöva gömma sin kropp inför andras blickar. Denna syn finns ännu kvar i Frankrike. Varav de absurda scenerna man på Nice badstränder kunde se veckorna efter terrordådet. Det var ett uttryck av laïcité, alltså den franska formen av sekularitet, om än i en hyfsat extrem form med bilderna av poliskonstaplar i minnet som beordrade en kvinna att ta av sig sin burkini.

Frågan om sekularitet ser annorlunda ut i Europa än vad det gör hos de som tog båtarna över atlanten, vilket ter sig av naturliga anledningar om man öppnat dessa historieböcker som Abdullahi ville att man skulle göra. Den amerikanska sekulariteten ter sig nämligen aningen annorlunda än den kontinentalt europeiska. Även om båda i grunden betonar religiös avskildhet från staten så särskiljer de sig i utformning. Den amerikanska religionsfriheten har en syn som beivrar den individuella friheten att i fred ha sin enskilda och särpräglade religion, medan den kontinentala europeiska sekulariteten vill ha frihet från en förtryckande statskyrka som med våld ger sig på sina undersåtar och kräver stora delar av deras skörd. Om man läser historien så visar båda på en naturlig utveckling av deras dåvarande andemeningar.

Sekularismen och det svenska samhället

I dag är siffrorna för det allmänna stödet i Frankrike för bland annat att förbjuda slöjan på universitetsområden 72%. Att förbjuda burkinin, en slags heltäckande baddräkt, på stränderna 65%. Som man tydligt ser från det franska folkets opinionssiffror är inte religiösa uttryck välkomna i allmänna rum. Man vill inte ha en religiös närvaro när man handlar sina dagliga inköp på marknaden. Frågan är vart då Sverige hamnar någonstans. Sverige som efter decennier av socialdemokrati blivit ett sekulärt land, där flera tusentals går ur svenska kyrkan varje år då man inser att man betalar skatt till en frivillig instans. Det den före detta statsministern Fredrik Reinfeldt proklamerade med sitt “öppna era hjärtan”-tal en slags svensk version av den amerikanska statssekularismen.

Tyvärr gick inte kompromissen hem. Den som stod lika mycket för en lösning mellan Thomas Jefferson, som stod för den amerikanska statssekularism, som år av svensk homogen befolkning som inte hade behövt ägna någon huvudbry åt en annan tro än den kristna tron. Sverigedemokraterna har ökat utan hinder under och efter regeringsåren. I dag är ord som “islamisering” lika vanligt i vart och vartannat flöde som katt-memes. Hur ska man som svensk liberal navigera i en diskussion där alla dessa olika fraktioner bråkar och slåss? I värld där extremiteter står mot varandra vid tv-studio bordet så är det svårt att hitta hem. Vilket av dessa Ivar Arpi -och Gina Dirawi-sidor ska man egentligen vara på?

Personligen skulle jag vilja slå ett slag för den kontinentala europeiska sekularismen. Den med en massa hemsk kolonial historia och klär av kvinnor på badstränder? Ja, tyvärr. I den europeiska kontext vi befinner oss i så lär aldrig en amerikansk lösning gå hem i stugorna. Folket, om man nu ska tala i en allmän bemärkelse, rent av avskyr att se niqabs på spårvagnen. För dem är det en företeelse som endast kan hittas i Marrakech. Sedan finns problemet med den liberala tolkningen att alla faktiskt ska få ge uttryck för vad de vill, när de vill och hur de vill. Då är frågan hur.

Hur ska denna acceptans kunna förlika sig med ett traditionellt folk i norr? För traditionell är svensken, vare sig om man vill eller inte. Snapsen ska fram både på midsommarafton och julafton. Detsamma gäller påskafton och kräftskivan. Glöm för guds skull inte Valborg. Det må vara ett sekulärt land Socialdemokraterna har avlat fram, men dagarna av ledighet är än så länge viktiga. Hur ska då neutraliteten, som inte finns, åter finnas? Hur ska denna neutralitet ge med sig till de som vill ta med sig allt som en niqab innebär in till det allmänna rummet?

Därav min kallelse till den hemska, rent av vidriga franska synen på sekularism. Den är inte nådig i sin syn på religion. Den som för alla humoristiska betraktelser är närmast religiös i sitt nekande till tillåtelse av ett religiöst utbud på allmänna platser och statsburna institutioner.  Tankegången är nämligen så pass enkel att om alla är densamma när den handlar sitt bröd så behövs det inte några undantag. Franska sekularismen påkallar nämligen den högt fruktade individualismen. Som varje religion med sitt klädval motverkar. Tänk ett allmänt rum där alla få klä sig som de vill utan att med sin enskilda religiösa närvaro påtvingar skam om de omkring en? Urk. Vilken oliberal tanke. 

För poängen med slöjan är precis som den låter. Den är där för att beslöja, gömma undan, inte märkas, i rummet där alla finns. För det finns nämligen en dimension av skam. En dimension av ett patriarkalt, religiöst och konservativt samhällsideal. En skam som de vid Masthugget under parollen “Rätten till våra kroppar” inte nämner. De som inte är beslöjade är antingen otrogna eller dåliga muslimer. Rummet är alltså med deras “icke-närvaro” fyllt av en skam som enbart de som öppnat Koranen känner till. Det är inte den som bär slöjans fel, utan tankegodset det medför vid bärandet av symbolen. Att på en arbetsplats påtvinga sin religiösa klädsel är en påminnelse till alla andra kvinnor som försöker lever sekulära liv att de gör fel. De med slöja ska vara lite, inte mycket, men en aning bättre än den utan. Hon som är mer kysk är närmare Gud.

Är verkligen kontroll av kvinnor vi vill ha in i vårt allmänna rum? Det är frågan jag ställer till alla liberaler, gråsossar och progressiva. För i slutändan är det vad slöjan handlar om. Ett bevis på kyskhet och vördnad inför Gud, som den som också är troende befläckar med sin blotta närvaro. Om en sådan person hade stått på Masthugget och ropat ut hade varje röding runt Majorna gått man ur huse och demonstrerat mot. Istället gick dessa människor tillsammans med syndikalisterna i 1 Maj-tåget. Tillsammans med de som tycker att blotta sina bröst på badhus innebär att motverka patriarkala symboler. Ofog går verkligen i cirklar.

Vad är den svenska neutraliteten? För att besvara Maimuna Abdullahi på sin fråga är den i varje fall inte konservativt lagd. Till alla moderaters och kristdemokraters förtretlighet. Den svenska neutraliteten är anonym och försiktig. Den är inte påträngande och vill inget ont. Samtidigt som den tar till alla kunskaper och förmågor för att behålla sin ställning. Den blundar inte. Svensk neutralitet ser hoten torna upp om än bara på horisonten. Sverige har haft en lång historia med hot mot vardagen. Varje tillfälle som någon har varit på branden att störta denna så har folket samlats. Att driva samhället i konservativ riktning är något man inte vill att något modernt samhälle ska göra. Speciellt inte det svenska.

Önskar med all kraft att alla med ett progressivt sinnelag inser faran i att tillåta religiösa yttringar av detta slag som en allmän företeelse, istället för att enbart behandla det som en sakfråga i mängden bland andra. Liberaler. Samhället är en gång på väg för ett stup. Låt er inte luras av fina och vördnadsfulla ord. Det sekulära och mångfacetterade samhället är inget normaltillstånd, utan det behövs ständigt beskydd.

Gustav Motte. 

%d bloggare gillar detta: