Senaste nytt

Alina Koltsova: Sluta tracka ner på politikers sjukskrivningar

Fotograf: Wilma Antonsson

Den 5 maj sjukskrevs sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S) för utbrändhet. De skadeglada reaktionerna lät inte vänta sig i kommentarsfälten på olika tidningars facebooksidor. En oerhört trist hö hö-attityd förgiftade den digitala tillvaron likt algblomningarna i Östersjön. Vi borde någonstans, nu år 2017, ha insett att man inte sparkar på den som redan ligger ner. Tyvärr finns det fortfarande ett funkofobiskt svaghetsförakt som heter duga. Det försvårar öppenheten kring psykisk ohälsa.

När Gabriel Wikström väl meddelade att han skulle bli sjukskriven lät inte de syrliga missunnsamma kommentarerna vänta. Kommentarer likt:

Jag håller tummarna för att han blir långtidssjukskriven och får känna på hur Försäkringskassan behandlar oss sjuka!

samt

sjukskriv dej resten av livet DU ÅSTADKOMMER INGENTING ÄNDÅ

ligger kvar, trots att flertalet kommentarer filtreras. På exempelvis Expressens facebooksida fanns 116 haha-reaktioner av 336 reaktioner på artikeln om sjukskrivningen.

Det är inte första gången Gabriel Wikström sjukskrivs för utmattningssyndrom. Också när han var 23 år gammal sjukskrevs han från en utbrändhet som det skulle ta två år att återhämta sig från. Man kan ha alla möjliga åsikter om Wikströms arbete som minister samt S-politiker. Man kan tycka att hans politik är jättebra, medelmåttig eller rentav urusel. För all del, alla kan inte omfamna en och en kan inte omfamna alla.

Dock ska man akta sig noga för att ge mothugg mot någon för något hen inte kan rå för. Utmattningssyndrom är en riktigt extra slug djävul när det kommer till psykisk ohälsa. Vemsomhelst kan drabbas. Vemsomhelst drabbas också. Det har ingenting att göra med hur svag eller stark du är som människa. Även den riktigt starke individen kan lätt knäckas av utbrändhet. Slugheten i utmattningssyndromet uppenbarar sig också genom att man oftast inte riktigt känner att man är på väg att gå in i väggen förrän den stora kraschen uppstår och det är försent. Sådant är allvarligt och kan ge upphov till ännu allvarligare följder.

Har man däremot vaga känningar av att något kanske inte står till som det ska med hälsan i samband med arbetslivet, så gör man rätt i att försöka känna efter. Kanske gå till doktorn eller till psykiatrin. Att däremot då låtsas som att allt är finemang trots att det är mörkt där inuti är bara att göra sig själv samt hela sin arbetsplats en björntjänst. Har man sådana känningar ska man ta tjuren vid hornen direkt. Annars kan det vara försent. Gör man inget åt att man har ont i knoppen sprids det förr eller senare till kroppen. Är huvudet dumt får kroppen lida. Dessutom kan utmattningssyndromet göra sina comebacks. Fråga vilken läkare eller psykolog som helst ifall ni inte tror på det här.

Med andra ord, beröm Gabriel Wikström istället för att klanka ner på honom för att han tar sitt ansvar för sin hälsa och faktiskt vågar gå ut med att hans mående behöver repareras. Vad som däremot hade varit ansvarslöst agerande av honom är om hade låtsas som att allt är okej och bränt ut sig totalt. Hellre en temporärt sjukskriven sjukvårdsminister än en sjukvårdsminister som fullständigt gått sönder av utbrändhet. När Wikström blir frisk igen orkar han dessutom mer med sitt arbete hundra resor mer än vad han skulle gjort om han hade kraschat med den där ökända väggen.

Och till er som klagar på att han kommer kosta oss skattebetalare kan jag bara säga att; ja, det är väl inte så konstigt. Vi ALLA kostar. Det är aldrig en fråga om man måste vända sig till vår kära skattefinansierade vård, snarare när. Vissa fick sin första vistelse hos vården redan när de föddes. Växer man upp i det här landet hamnar man hos doktorn för bl.a. vacciner och dylikt. Och oavsett ålder kan man råka ut för något. Man kanske råkar ut för en trafikolycka, man kanske drabbas av depression eller cancer. Har man sedan tur och blir gammal är man ännu mer beroende av vården. Råkar man dessutom ha ett funktionshinder eller en svår allergi är vården oundviklig.

Allt detta finansieras via våra skatter. Vi så kallade ”vanliga dödliga” kostar också om man ska vara krass. Och även om ministrar och riksdagsledamöter får rätt saftiga arvoden är de inget mer än just vanliga dödliga människor. Precis som alla andra! En ministerpost innebär inget som helst vaccin mot livet och döden. Vemsomhelst kan råka ut för vadsomhelst.

Så rikta udden mot Gabriel Wikströms politik istället för att göra er lustiga åt hans sjukskrivning. Det senare är nämligen inte bara ett oförskämt ad hominem, utan faller inom en vidrig struktur vid namn funkofobi. Det är att rida på svaghetsföraktets vågor och bidra till ytterligare stigmatisering av psykisk ohälsa. Vill man att folk ska våga vara öppna om psykisk ohälsa är det dags att se efter sin egen attityd. Också när det riktas mot en sjukvårdsminister.

%d bloggare gillar detta: