Senaste nytt

Vladan Lausevic: Indien är inget integrationsland

Privat

Indien fascinerar när det kommer till identitet. Att världens näst största land är så mångfaldig och fungerar trots sina problem visar på institutionernas betydelse för gemenskapskänslor och individuella olikheter. Därför är mångfalden när det kommer till identiteter, värderingar och beteenden nödvändig för många moderna samhällen. Utan mångfald stannar både Sverige, EU, Indien och världen i stort. 

Sedan 14 års åldern har jag bott i Bosnien, Sverige, Lettland och nuförtiden i Indien. Att ha rest runt mycket i Europa och nu befinna mig utanför Europa för första gången har redan påverkat min individuella utveckling. En viktig lärdom från livets hårda skola är att vara situationsanpassad, nyfiken och engagerad. Att ”integrera sig” på platsen där man befinner sig för stunden. Det innebär inte att acceptera allting som det nya samhället innebär, och inte heller att det nya samhället behöver acceptera allting vad man själv innebär. Däremot är det viktigt att man visar för samhället att man finns och utgör en del av och möjlighet för det.

Livet i Indien kretsar mycket just kring identitet. För identitet handlar inte bara om det som man själv vill vara och skapar utan även det som andra vill av en och hur andra formar en. Identitet handlar om känslan av både individuell och kollektiv nytta, beroende på ens intressen och värderingar samt på situationer och platser som man befinner sig frivilligt eller ofrivilligt. Som människor trivs vi att ha mängder av olika identiteter, att vara multidimensionella. Vi är i behov av gemenskap men vi gillar även att kunna välja hur och vilka gemenskap vi vill ha.

Att vara biträdande lektor i universitetsstaden Manipal ger känslor av privilegier. För första gången upplever jag hur det är att någon kallar mig verbalt för ”professor” och med sitt kroppsspråk uttrycker respekt. I Indien har jag även fått första känslor kring vad det innebär att vara vit. Jag har aldrig resonerat mycket om hudfärg förutom när det kommer till forskning om och diskussioner om rasism. I olika situationer har jag dock blivit kallad, med goda intentioner, för ”den vite”. Och i Indien upplever jag mig mer som europé än som svensk. De flesta som jag träffar på vet ingenting eller lite om Sverige. På det sättet ger Europa en starkare känsla av kollektiv nytta. För tillfället forskar jag just europeiska identiteter tillsammans med mina kollegor. I den stunden identifierar jag mig inte som europé utan just som akademiker.

Jag har också lärt mig med tiden om den indiska identifikationen. ”Vi indier är inte så mycket kollektivister” säger min bekant från Bombay som är HBTQI-aktivist, intellektuell och libertarian. ”Har du sett hur vi står i kön”, det är inte som i Japan eller Korea bakom varandra. ”Vi är individualister” men i olika situationer beroende på våra kollektiva identiteter. Han menar det som även flertal studenter och andra har förklarat för mig. Om kontextuella identiteter. Möter man någon från en annan kast så håller man till sin kast identitet. Om man möter någon från en annan delstat eller region så håller man till sin etniska eller geografiska identitet. Om man möter någon utanför Indien så håller man till sin indiska identitet.

Vidare säger Jerry till mig att ”ni i Väst gör fel rörande mångfald”. Dels även eftersom ”vi” ofta säger att mångfald är något bra. Egentligen är mångfald inte bra – den är bättre eftersom den är nödvändig och stärker samhället på långsikt. Det är något som den amerikanske akademikern Robert Putnam visade i sin forskning om att invandring och etniskt mångfald på kort sikt kan ha negativ påverkan på känslan av gemenskap och social tillit. På långsikt är dock mångfalden en förutsättningen för samhällen som USA, Kanada, Indien, EU och andra att fungera.

Annan del av kritiken är att ”vi” i Europa eller USA inte är helt övertygade om att mångfald berikar. Enfald kan metaforiskt presentera som en motorväg. Den är snabbare, mer effektiv, renare men mer exkluderande. Mångfald är lika med en trång men livlig gata. Den livliga gatan kan vara trång och långsam att ta sig igenom men inkluderar flera som aldrig hade fått utrymme på motorvägen som cyklister, mopedister, gatuförsäljare, rullstolsburna, gående i olika åldrar.

”Det är ingen integrationsland”, skrev min blivande kollega född i Italien när jag skämtsamt frågade om livet i Indien i augusti förra året. Min första reaktion var negativ, hur kunde det vara så i världens mest pluralistiska land? Det tog mig en lång tid att inse vad som egentligen menades. För även om man inte blir accepterad av alla, även om man upplever att mängder av krav som upplevs som problematiska kan ställas på en så går det i alla fall att vara en del av mångfalden som utvecklar samhället framåt med tiden. 

Referens 

Lausevic, Vladan i Motargument. ”Skadas den sociala tilliten av invandring och mångfald”.

%d bloggare gillar detta: