Senaste nytt

När demokratin baktänder

Jag har tidigare bidragit med min beskärda del om den högaktuella Trumpismen och min poäng där var att åtminstone en tänkbar positiv följd av detta  presidentval är ett groende politikerförakt och ett sent omsider danande ifrågasättande om det politiska systemet i stort. Resultatet lät förvisso inte vänta på sig; alltsedan installationsdagen har protesterna skenat vilt, inte minst från demokrathåll i USA och även svenska hobbytyckare har uttalat ifrågasatt legitimiteten i det amerikanska valsystemet.

Det som fått mig att fatta tangentbordet denna gång var dock ett kort klipp där Aftonbladet intervjuar Jason Brennan om sin nya bok, direkt översatt, ”Efter demokratin”. Jag har inte läst boken (vilket jag villigt medger att jag borde göra) utan jag utgår helt och fullt ifrån de uttalanden som görs i nämnda intervju och de underliggande principer som kan skönjas därigenom.

Helt kort argumenterar Brennan för, åtminstone skenbart, en form av demokrati där de röstberättigade medborgarna bör bevisa sin politiska kunskap innan de går till valurnan, förslagsvis genom ett test. Idén är inte helt dum, det får jag tillstå. Det torde vara rimligt att ställa något slags krav på kunskap om det man tillåts rösta om,  annars skulle ju kreti och pleti kunna rösta fram en komplett idiot som rår om vårt samhälle. Pöbelvälde! Populism!

Kunskap är utan tvivel viktigt, för att inte säga enormt viktigt, i sammanhang som innefattar ansvar över andra människor. Jag har sett resonemanget i flera olika inkarnationer; vi vill inte att en idiot sitter och rår om ett storföretag, då skulle företaget snart gå åt fanders. På samma vis vill vi inte att det sitter en outbildad nolla vid makten i ett samhälle, då kommer vi snart gå åt fanders. Det kan vi väl alla ta i hand på?

Nej. [Drar upp min framsträckta hand över håret på ett tokroligt nonchalant vis]

Det finns en viktig skillnad mellan ett företag och ett samhälle/land/nation/vad du nu vill kalla det som falsifierar denna analogi. Jag lämnar detta åt läsaren som en tankeövning tills vidare.

Det är knappast en slump att Brennan lanserar sin bok i detta nu, i kölvattnet efter Brexit och det amerikanska valet. Det är även symptomatiskt att dessa två skeenden buntas ihop som tecken på vad som i mainstreammedia (japp, jag sa det magiska ordet) brukar kallas för populism och olika varianter av högeretiketterade fenomen. Det verkar inte vara så mycket demokratin i sig som felar – i så fall skulle alla demokratiska utfall kunna ifrågasättas på samma grundvalar – som att utfallen i dessa specifika skeenden inte fallit proffstyckarna i smaken.

Vi har sett otaliga anföranden om varför Brexit var fel; det var många äldre människor som var för det vilket på något vis vändes till att man borde frånta denna grupp rösträtt i sådana här frågor – följderna kommer ju ändå inte påverka dem  På samma vis var det mestadels ”deplorables” som röstade på Trump, högerextremister, kvinnohatare, nazister för all del, och slutligen de som inte visste bättre och därmed kanske inte borde få rösta. Helt plötsligt blev demokratin ett problem.

Alla som normalt brukar försvara detta styrelseskick med att vi, folket, utser de som ska representera oss, har därmed fått kalla fötter. Systemet de förfäktat har lyckats sätta folk vid makten som de inte gillar och implementerat politiska beslut som går emot deras intressen. Jag är för demokrati, men…

Det är för all del uppfriskande att äntligen se någon slags danande insikt om följden av ett sådant system. Att en person som Trump (eller för all del ett parti som SD) kan tillåtas komma till makten är förödande för grundläggande fri- och rättigheter under förutsättning att de tillåts implementera sin politik. (Brexit är en annan femma, det har jag redan skrivit om annorstädes, men i korthet innebär Brexit i grund och botten ett steg närmare det jag förespråkar här).

Problemet ligger dock i att alla dessa proffstyckare, till vilka Brennan får sägas tillhöra i det här fallet, försöker reparera det genom att inskränka möjligheten för medborgarna att delta i den demokratiska processen. Han förfäktar kunskap som en tänkbar faktor om vem som ska tillåtas rösta på maktkandidaterna, men vilken kunskap? Vem ska avgöra vilken kunskap som är relevant i varje tänkbart skeende? Brennan ger inget bra svar på dessa frågor och den sistnämnda frågan härovan nämns inte ens i intervjun.

På samma vis har många röster höjts mot det amerikanska valsystemet efter Trumps vinst (och förbiser därmed att elektoratsystemet som sådant en gång i tiden var uppbyggt just för att förhindra pöbelvälde, dels genom maktdelning och dels genom en jämlik geografisk representation).

För det första är det ett farligt slippery-slope. Om man börjar kringskära möjligheten för medborgarna att delta i den politiska processen, låt vara med hänvisning till att man är dåligt påläst eller bor på fel plats,  vad hindrar då den som en gång för alla sitter vid makten börjar ställa ytterligare krav på det politiska deltagandet, om hen ens låter folk delta alls? Vi behöver inte titta längre bort än mot Turkiet för att få svar på den frågan.

För det andra, vilket är än viktigare, borde detta likväl vara oväsentligt. Kunskap och representation är en sak, men moraliskt mandat något helt annat. Den danande systemkritiken som demonstreras av så många Trumpmotståndare är i mina ögon mer än välkommen, men vad alla pånyttfödda demokratiantagonister totalt missar här är att fråga sig om dem makt man röstar på ens ska tillåtas ha den makten. Det här är knäckfrågan, inte vem som råkar sitta vid makten eller hur och varför befolkningen röstat som de gjort.

Nu tycker säkert någon att vissa värden faktiskt är viktigare än andra, såsom lika rättigheter oavsett godtycklig samhällsgrupp. (Inte för att jag inte håller med – jag håller vissa värderingar högre än andra, annars skulle jag inte skriva här). Det vore ju såklart fint om folk bara var tillräckligt pålästa för att vilja rösta på de politiker som kommer fatta beslut enligt dessa värderingar. Det är trots allt flera miljoner människor som kommer påverkas av det beslut du varit med om att rösta fram.

And that’s the cookie!

Vi kan vara säkra på exakt en sak, nämligen att X kommer att rösta på den person eller det parti som utger sig för att maximera egennyttan för X, oavsett vari denna egennytta består, låt vara mer pengar i plånboken efter skatt eller solidaritet med valfri utsatt grupp. Vi kan därmed vara säkra på att alla tänkbara politiska åtgärder som i någon mening innebär ett kringskärande av grundläggande fri- och rättigheter för en eller flera grupper av individer, kommer vara impopulära. Ge detta system tillräckligt lång tid och de grupper som anser sig nedtryckta kommer tillslut ge tillräckligt mandat till allehanda populister.

Med andra ord; det man borde fråga sig är inte vem eller vilka som bör sitta vid makten eller om man är för eller emot en given politisk åtgärd. Det man borde fråga sig är istället: Borde denna åtgärd ens vara föremål för politiken eller kan det lösas på frivillig basis? Kan den leva i samförstånd med andra åtgärder som på allomfattande nivå skulle stå i konflikt med varandra? Kort sagt: Borde den givna frågan vara upphöjd till politik eller ej. Kom ihåg att politik definitionsmässigt är våld i ett eller flera led. Är du beredd att använda våld mot den som bryter mot dina föreslagna politiska dekret?

Tills dess att du ställer dig själv och andra de frågorna kommer du i konsekvensens namn att behöva tillåta ett system där demokratin baktänder och de mest korrupta, oberäkneliga och moraliskt tveksamma individer kan tillerkännas makt över miljontals människor.

Fredrik Andersson
Libertarian utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och statsvetenskap. Jobbar med IT, verkar och lever i Örebro och är musiker samt understundom skribent.

  • Marlies Beushausen

    Demokratiska mål ändras efter de behov som prioriteras högst och är inget drömvälde. En del bevakar gränser i acceptans för de med mest svårigheter att finna plats inom detta. Ett måste för balans åt alla. Idioter heter de som reagerar först som utgörs av dessa redan begränsade. De är också de som utvecklar till det bättre på sikt att väcka uppmärksamhet av rådande brister i dessa områden. Historiskt olika namn på dessa som styrs av styrkan inom och utanför emot rättvisegrund i basstandard. Att ha tillgångar och resurser lika för planeringar framåt. Idag allvarlig brist på enklare bostäder åt lägre inkomstgrupper, samt enklare arbeten med mindre kompetens. Därutöver en rådande brist i samboeenden för par i vården och omsorgen, där inte heller LSS har mark.

%d bloggare gillar detta: