Senaste nytt

Mattias Bengtsson: Det offentliga äger inte barnen

Jag har absolut inget till övers för individer som förföljer eller trakasserar andra i det offentliga rummet. Självfallet bör både det offentliga och civilsamhället agera mot sådana fasoner.

Konkret är det oacceptabelt att kvinnor i vissa områden blir tillrättavisade eller hotade av män som utifrån religiösa och/eller kulturella skäl (oftare än många tror handlar det mer om kultur än specifik religion) anses sig ha rätt att kontrollera deras göranden och låtanden i det offentliga rummet. Händelser av denna typ bör i möjligaste mån utredas rättsligt och de ansvariga lagföras.

Än värre är det med hedersförtryck, d.v.s. hot om våld och våld utfört mot individer i familjen, släkten eller klanen som vägrar att följa påbud om allt från klädedräkt till vem man får älska och vara med. Även här bör de ansvariga lagföras.

Däremot blir det svårare ur rättslig synvinkel när det inom den närmare kretsen handlar om åsikter, synpunkter eller kanske till och med om utfrysning ur gemenskapen. Här bör civilsamhället reagera och kritisera, men ytterst kan ingen tvinga en föräldrar, ett syskon eller en kusin att acceptera till exempel en tonårings val att leva sitt liv på egna och för familjen oacceptabla villkor. Detta är för övrigt ingen ny företeelse i vårt land. I vissa kristna kretsar har det inte varit ovanligt att avsäga sig relationen med barn som valt att leva i en homosexuell relation.

För mig handlar dock i grunden frivillig segregering inom församlingar, föreningar eller privata skolor om något annat annat.

Om jag hade barn, skulle jag inte välja en könssegregerad skola som till exempel Eton College i England eller Winsor School i Massachusetts. Men jag tolererar självfallet förekomsten av pojk- och flickskolor liksom att en skola i en del sammanhang liksom  väljer att separera pojkar och flickor åt.

På samma sätt skulle jag inte sätta mina barn i en konfessionell skola. Jag skulle heller inte välja en kommunal skola. Däremot skulle jag kunna tänka mig att välja en skola som hade en ateistisk, upplysningsfilosofisk och libertariansk värdgrund. Men också här tolererar jag självfallet förekomsten av konfessionella skolor (däremot inte kommunala skolor).

Föräldrar äger inte sina barn, men det betyder inte att det offentliga äger dom. Däremot är relationen mellan föräldrar (eller vårdnadshavare) och barn av en särskild och unik karaktär. Barn står under föräldrarnas förmyndarskap, vilket innebär betydande inskränkningar i barnets självständighet jämfört med en myndig person.

Lika naturligt som det är för mig att detta inte innebär att föräldrarna får vanvårda eller misshandla sitt barn, lika naturligt är det att det primärt är föräldrarna som har ansvar för barnets uppfostran och grundläggande utbildning inklusive att kunna välja en konfessionell skola eller, för den delen, hemskolning. I detta har inte det offentliga en större eller ens likvärdig rätt jämfört med föräldrarna.

Det finns en hel del i den bifogade texten från den katolska organisationen Opus Dei som jag av förklarliga skäl har invändningar emot. Men när det gäller balansen mellan föräldrarnas och det offentligas roll i ansvaret för uppfostran och skolning, känner jag sympati med resonemangen.

Mattias Bengtsson är en mångårig opinionsbildare. Bland annat har han varit biträdande politisk redaktör för SVD och VD för Timbro samt var en av medgrundarna till Frihetsfronten
Artikeln är från början publicerad på Bengtssons facebooksida.   

  • Marlies Beushausen

    Skolan kan diskuteras i det oändliga av allas olika ide´er och ideologier som visat sig vara ohållbart, när vi ser dagens slutresultat, dvs lågt. Vi ska ha en rejäl grundskola lika för alla med blandat teori och kreativt då att se, känna, och göra ger en helhetsuppfattning. De naturvetenskapliga ämnena är inte acceptabla, inte matematiken heller som är ett praktisk användarämne. I språk har vi färdiga nyckelsystem i uppbyggnad. Man ska följa upp delar i ämnen, eftersom vi har olika läggning för olika områden i detta att bygga på, samt för att veta vad behövs för påbyggnad senare. Att tidigt hitta rätt för val senare är viktigt för motivation att studera där basen är avgörande faktor.. Sedan kan vi inte ha lärare med lägsta intagningspoäng och låg status. Pedagogiken att lära ut är avgörande. Har man inte kompetens blir sådant svårt att förmedla.. Inte roligt att vara lärare då, ingen fattar och lyssnar, inte rättvist för elever heller. Vad skolor heter kvittar totalt, innehållet avgör. Vi har även religionsfrihet vilket betyder att alla ska gå i samma skola., att tro vad man anser privat och bli respekterad.

%d bloggare gillar detta: