Senaste nytt

Människan eller kollektivets identitet?

Den senaste tiden har nyckelord som ansvar och hållbarhet präglat debatten och det politiska klimatet. I den svenska politiken kastas det ständigt med titlar och begrepp som har olika betydelse beroende på vart dem kommer ifrån. Det är en ohållbar trend som skapar en tramsig atmosfär i debatten. Den enskilda individen har inte längre ett värde, utan diskussionen handlar istället om att anpassa, underlätta och förändra läget för enskilda grupper.

Vi har under en lång tid blivit ifrågasatta och kritiserade av våra grannländer för den snäva debatt som förs, där ramarna sätts utifrån titlar och identitet. Det är en destruktiv politisk tillvaro som begränsar väljarnas partipolitiska frihet. Dessa uppsatta ramar skapar många tysta rum för de som har tankar som sträcker sig längre. I rummen ryms många starka känslor såsom rädsla, ilska, frustration. Får tankarna inte vädras, bemötas eller kritiseras blir rummet snabbt en grogrund för extremism.

Det är livsviktigt för varje människa att ha en identitet och tillhörighet man känner sig bekväm i. Vi i Sverige lever i ett samhälle där man som individ har en stor frihet och möjlighet att skapa sig just det, en identitet. Det är för den här delen av världen närmast en självklar eftersträvansvärd rättighet. Vi tar det ofta självklart att vi skulle ha en rätt att på politisk väg skaffa oss privilegier utifrån vår identitet. Det här leder till att enskilda gruppers situation präglar den politiska debatten, istället för att se individen i samhället. Problemens kärna har ofta sin grund i att vi har delat in människor efter identitet från början och människors fördomar som vi inte bemöter politiskt, utan genom personliga möten.

Det är idag fokus, även på ett principiellt plan, att diskutera kortsiktiga lösningar som till exempel olika föräldraledighet beroende på vilket kön man har. För en trovärdig och i längden givande debatt bör man ta fram en långsiktig politik där så många som möjligt, oavsett epitet, får möjlighet att bilda en trygg framtid utifrån sina egna preferenser.

Inom delar av politiken har kvotering blivit ett vardagligt verktyg för att säkerställa att ens partipolitiska verklighet stämmer överens med den politik man vill föra. Kvotering i olika sammanhang leder per se till en närmast permanent uppdelning och stämpling av människor. De unkna värderingar som genomsyrar debatten är bara en återspegling av läget inom vissa partier. Hur representationen inom ett parti bör se ut, där tanken om att kompetens ska gå först gått förlorad för länge sen. Istället sätts listor utifrån hur man kan maximera trovärdighetspoäng.

Visserligen kan epitetet vara mer än ett ord, men ska vi låta våra olika attribut skapa klyftor mellan oss? Det är behovet av att gruppera sig och distansera sig från andra grupper som blir problematiskt i längden. Det är så vi garanterar att samhället slutar bestå av individer och ersätts av ett kollektiv.

Johanna Kärrman
Gabriel Nilsson
Julia Johansson

  • Marlies Beushausen

    Politiken idag är snäv och likriktad förutbestämd utan befolkningars delaktighet i tagna beslut. I debatter de flyr från ämnet, skyller på varandra och de som är beroende av rätta inställningar. De hakar fast i detaljer som är resultatet av felstyrning. Vi har haft en individpolitik som hindrat kollektivt samarbete i gemensamma frågor. Där JAGET lyser över andra. Invandrare är tajta av erfarenhet och bakgrund och toleranta i andras åsikter där familj och släkt har stor betydelse och trygghet. Att tappa värdet av enskildas liv och behov är en varning., som vi behöver för samsyn i livet.

%d bloggare gillar detta: