Senaste nytt

I grannlandet

wikimedia commons

I Danmark har det i Folketinget beslutats att invandrarbarn som är födda i Danmark inte skall anses vara danskar. Förslaget kom ifrån Dansk Folkparti och klubbades igenom tillsammans med partierna i regeringen Lars Løkke Rasmussen III, som består av det danska libertarianska partiet Liberal Alliance, De Konservative och det liberalkonservativa Venstre, regeringsbärande partiet.

Oppositionen bestående av bland annat Socialdemokraterna och det socialliberala partiet Radikale Venstre röstade emot. Socialdemokraterna skiljer sig inte nämnvärt ifrån Venstre gällande migrationsnivån eller i kraven på invandrare. Men till skillnad ifrån Venstre verkar Socialdemokraterna ha en gräns i hur mycket eftergifter man är beredd att göra för att få makt, men det är kanske en enklare sits att vara i opposition än att sitta i regering.

Dansk Folkparti (DF) har fört så väl borgerliga som socialdemokratiska regeringar framför sig. Genom att utlova stöd till det block som bjuder mest för att få regeringsmakten har man lyckats få partierna att ta de beslut man själv skulle gjort vid regeringsställning. Förtjänsten med denna strategi är att man slipper ta ansvar, det vill säga man behöver inte betala något politiskt pris. Gillar man inte vad det ena blocket gör i regeringsställning så kan man alltid vända sig till det andra blocket. Söndra och härska.

Utvecklingen är så klart inte så överraskande. Hör och häpna rasistiska partier har faktiskt en egen ide om det goda samhället. Deras politik består inte bara av populistiska slagord som är tagna ur luften. När övriga partier efterliknar de och tar efter deras politik legitimeras de. Men då denna process ofta sker med ängslighet och under hot om att försvinna brukar väljarna välja bort de partier som ägnar sig åt remakepolitik och vänder sig istället till de partier som först var ut med politiken.

I grannlandet Sverige

I Sverige har DF:s systerparti inte hunnit få DF:s maktställning. Sverigedemokraterna är dock på god väg; flertal aktörer i den svenska samhällsdebatten har bönat och bett om att Sverige ska blicka åt Danmark. Det har sagts Sverige är naivt och arrogant. Varför skulle vi i Sverige vara bättre än danskarna? De har ju en öppen debatt medan vi här i Sverige har en smal åsiktskorridor där enbart ”godhetsapostlar” får komma tilltals.

Så lät resonemanget från 2010 framtill 2015.

Idag har mycket ändrats, men inte allt.

Fortfarande finns det en åsiktskorridor, skillnaden är att dagens åsiktskorridor inte utgörs av ”godhetsapostlar” utan den utgörs av riksdagsledamöter som kallar sig för realister, opinionsbildare som inte dricker latte eller bor i Södermalm. Akademiker, närings- och fackföreningsfolk som inte idealiserar vår värld. Gemensamt har de i deras ifrågasättande av värden som tidigare ansågs vara fundament i vårt samhälle: Rättsstaten, humanitet, asylrätten.

En del av de hämtar strategi och språkbruk ifrån Trumps USA.

En strategi som funkar.

Man når gemene man, hen som inte dricker latte, som inte är naiv utan som är småsint och som hellre beskyller sina problem och tillkortakommanden på andra än att titta sig själv i spegeln. Det enda som fattas i den svenska debatten är narcissismens stora inverkan.

Liberaldemokratin håller på att erodera även här I Sverige och de som står för denna erodering och som beslagtagit åsiktskorridoren är inte sverigedemokrater utan det är borgerliga och vänstern, etablerade och de oetablerade som dock besitter stor makt genom att de äger sociala medierna.

Dagens politiska utspel skall vara twitteranpassad: LÄTT ATT FÖRSTÅ MED INGA DETALJER. Börja först med att erbjuda en tydlig hatisk segment av väljarna ett utspel som de inte kan tacka nej till och sedan moderera ditt utspel och blidka de flesta om att din hållning är den mest acceptabla. Detta är strategin som har använts av socialdemokrater och borgerliga partier. Tänk här på förra sommarens utspel om svenska värderingar: Löfvens ”I Sverige tar man hand”. Eller varför inte Jan Björklunds utspel om slöjan som Sverigevännerna snabbt instämde i.

Frågan är egentligen inte om man ska göra sådana utspel, för det ska man göra om man tror och står för de. Utan frågan är varför man gör det vid en viss given tidpunkt och inte vid en annan tidpunkt, till exempel 1998-04-01, eller 2007-09-15 eller varför inte 2012-10-10?        

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: