Senaste nytt

Vladan Lausevic: Liberaler förena och organisera er!

Vladan Lausevic

Liberalism är mer än en ideologi. Det är ett förhållningssätt till livet i stort. I alla fall enligt argumentation som har förts fram i debatten, bland annat av nobelpristagaren Mario Vargas Losa och Sydsvenskan skribenten Per Svensson.

Diskussioner om liberalism är återkommande.

I Sverige märks det nu i samband med DN kulturs: granskning av ledarsidor hos Göteborgs Posten, Expressen och en överblick av värderingsskiftet som skett bland opinionsbildare, skriven av Mattias Hagberg . Vem som är ”riktig” liberal är svårt att svara på, även om det som är närmast svaret är de som ser sig som klassiska liberaler.

Liberalismen har dock förändrats med tiden av olika anledningar och finns idag i olika former.

Som individuell medlem av Alliansen av Liberaler och Demokrater för Europa har jag erfarenheten av den mångfaldiga liberalismen. Skillnaderna mellan olika liberala partier och inriktningar baserar sig bland annat på olika historiska och politiska erfarenheter i olika länder. Detta är något som jag har märkt när jag under förra året var med och startade igång projektet ”50 shades of liberalism” för de unga liberalerna i Lymec, ALDE:s ungdomsgren.

Det finns samtidigt aspekter inom 50 nyanser av liberalism som är mer gemensamma än andra – fokus på den enskilde individen, medborgerliga friheter, mänskliga rättigheter, frihandel, rättsstatlighet, konstitutionalism. Därmed finns det viktiga principer, värderingar och argument som fler liberaler kan ena sig kring. Med tanke på den rådande politiska situationen i Europa och världen talas det ofta om viken att ”försvara liberala värderingar”. Mycket av det som liberaler av olika slag har format sedan Berlinmurens fall är dag ifrågasatt, nedvärderat eller under attack.

Försvar räcker inte.

Liberaler måste våga vara mer offensiva, kunna inspirera, erbjuda nya visioner.

Motståndet mot globalisering och den liberala demokratin är ett tydligt exempel. Liberalismen har haft framgångar bland annat under 90-talet genom att inspirera andra politiska aktörer som socialdemokrater, gröna eller konservativa att bli mer liberala både i ekonomiska och sociokulturella frågor. Idag blåser andra, autoritära och anti-liberala vindar. Då måste fler liberaler, centerister och frihetliga kunna ena sig i de punkter som är mer centrala för liberalismen.

Ett sätt att föra fram liberala aktörer närmare varandra vore att ordna en årlig sommarfestival. Låt oss kalla den för Libfest där liberaler av olika slag kan träffas, debattera sinsemellan, lära sig av varandra. Där kunskap och idéer kan bytas ut, workshops kan genomföras, fler kan kan komma till tals och skapa kontakter.

I Sverige finns det redan olika liberala ”rockstjärnor” som de klassiska liberalerna Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg eller som socialliberalerna Birgitta Ohlsson och  Soran Ismail. Jag är övertygad om att bara dessa fyra vid scenen på en workshop eller seminarium skulle få många att komma  och lyssna, eller titta via TV och sociala medier. Och dessutom finns det många fler som kan locka och inspirera.

En årlig liberal festival under två eller tre dagars period vore därför en bra startpunkt att samla flera och olika liberala aktörer under samma tak. Allt från politisk partier till medier och tankesmedjor. Festivalen skulle kunna vara ett tillfälle för att både ha kul, knyta nya kontakter, byta ut erfarenheter samt utveckla liberalismen vidare. Gäster från andra håll i världen kan bjudas in också.

I en värld som är mycket bättre men som också upplevs som ”orolig” och ”okontrollerbar” behöver fler som bekänner sig till liberalismen hålla ihop och utbyta idéer samt få ut liberala idéer, värderingar och argument till flera. 

%d bloggare gillar detta: