Senaste nytt

Race to the bottom: Dansk och svensk invandringspolitik

wikimedia commons

I vårt grannland Danmark har det tillkommit ett nytt parti, ett uppstickare-parti som hotar det invandringskritiska och främlingsfientliga Dansk Folkparti.

Nye Borgerlige (fritt översatt Ny Borgerlighet) som uppstickare-partiet heter hotar Dansk Folkparti (DF) ifrån högerhåll, man menar att DF blivit för mjuka och alltför mycket fokus läggs på tonen i den politiska debatten istället för på problemen. Känns det sista igen?

I Svenska Dagbladet intervjuas Pernille Vermund, partiledare för Nye Borgerlige, där hon beskriver sina upplevelser efter att ha bevittnat ett bråk mellan ungdomar med invandrarbakgrund, där det senare framkom att knivskurning skett. Vermund skrev efter händelsen en insändare med uppmaning riktad mot invandrarföräldrar att de ska ”packa upp sin arabiska koffert” och integrera sig i det danska samhället.

Offerkoftan

Vermund blev överraskad över det bemötande hon fick på sin insändare. Hon menar på att det i Danmark är kontroversiellt att uttala sig så som hon gjorde i sin insändare och att man i det danska samhället

…fokuserar alldeles för mycket på tonen i debatten, i stället för det som är problemet, nämligen integrationspolitiken.

Rune Engelbreth Larsen, debattör, författare och politisk kommentator för Politiken, beskrev för ett tag sen i ett reportage på DN den danska utvecklingen med följande ord:

I dag är det politiskt korrekt att gå in för hån och förlöjligande av minoriteter, att ifrågasätta internationella konventioner, och att säga dåliga saker om Sverige.

Det Larsen poängterar har nu också delvis transformerats till politik. Nye Borgerlige vill nämligen totalt förändra den danska asyllagen, riva upp konventioner och enbart möjliggöra asylansökningar till Danmark i närområdet där kriget/konflikten sker. Blandat med högerpopulistisk ekonomisk analys tänker man sig kunna locka till sig väljare ifrån DF och borgerliga partier.

Vi ser samma mönster här i Sverige. Där opinionsbildare i etablerade medier men även också opinionsbildare, som är självägande, och politiker med en stor följarskara på Twitter och Facebook eller som driver sin egna blogg som så fort de får mothugg tar på sig en offerkofta. För de råder det en åsiktskorridor om de inte får stå oemotsagda.

Den svenska utvecklingen bortom 2018

DF gjorde sitt inträde i det danska folketinget, vår motsvarighet till riksdag, 1998. Det tog Danske Folkparti 17 år att få över 21% till folketinget, fem val. Men snabbare att få igenom sin politik, redan 2005 samarbetade man med Venstre regeringen under ledning av Anders Fogh Rasmussen, bilden nedan.

Ifrån Thomas Gür Facebook sida, där han själv skriver att han själv likt Rasmussen använder Sverige som ett skräckexempel.

Ur svensk synvinkel  är den brinnande frågan hur Sverigedemokraterna, DF:s systerparti, kommer att lyckas jämfört med DF. Det har nu gått 6 år sedan SD kom in i riksdagen.

Vi har ifrån vissa moderater och kristdemokrater hört att Alliansen måste antingen bjuda in SD till ett samarbete eller så måste Alliansen splittras för att möjliggöra för M och KD söka regeringsmakten 2018 med SD.

Jag är emot att Alliansen på något sätt samarbetar med SD då det betyder att projektet alliansen för alltid är befläckad med SD och inget som kan användas. Men även också för att ett alliansprojekt med SD i båten inte kommer generera mer liberalism på ett flertal områden, istället är det raka motsatsen till liberalism som ett sådant företag kan leda till.

Men jag är inte emot att enskilda partier så som M samarbetar med SD, jag tror just att det är M som kan äta upp SD. Det vill säga jag kan inte acceptera att SD får ha fortsatt 13% i valresultat, för i slutändan kommer de då bli som DF och ett nytt parti likt Nye Borgerlige kommer dyka upp. Kanske kan Medborgerlig samling utvecklas åt det hållet när man insett att ett blågrönt parti inte eftersöks i svensk politik.

De andra partierna i Alliansen C och L gör bäst i att fortsätta med den politik som Alliansen förde med mer liberala inslag, för bland deras medlemmar och partiaktiva samt väljare så är inte motståndet mot allianspolitiken lika stor som hos M.

Sedan tror jag att det är ett misstag att enbart tänka på 2018, man måste tänka på vad som kan komma ske 2022 och 2026.        

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: